It’s gonna be love, it’s gonna be great – again

heart

Maggan: En ”Alla hjärtans dag” kärleksroman måste ha ett lyckligt slut! Fast spontant kommer jag på många fler kärleksromaner där de älskande inte får varandra. Världens bästa kärleksroman är i alla fall Stolthet och Fördom av Jane Austen! Sedan gillar jag Simona Ahrnstedts Överenskommelser och Anna Lönnqvists Tills kärleken skiljer oss. Både Anna och Simona är svenska ”kärleksdrottningar”, jag menar vi har ju ett antal svenska deckardrottningar, nu är det på tiden att vi får många svenska ”kärleksdrottningar”.

Ann-Sofie: Så himla lycklig är nu inte Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart men kärleken är stor och stark!  Hoppa hage av Julio Cortazar är kanske inte heller en gelehjärtan-bok men en enastående fantastisk roman där kärlek är en förtärande del. Och så måste jag ju påminna om Expeditionen – min kärlekshistoria av Bea Uusma. Underbar. Dessutom: när jag tänker på kärlek tänker jag alltid på pappan i Johanna Lindbäcks En liten chock. En sådan pappa (och man, föralldel!) skulle alla ha.

En egen plats av Robert Goolrick.

En-egen-plats-64x100[1]En-egen-plats-64x100[1]I 60 år har Sam burit på berättelsen om Charlie Beal. Jag måste tillstå att jag är svag för böcker med historieruvande berättare. De närmar sig sin ålders höst och kommer liksom äntligen till skott med att berätta om de händelser som för alltid präglat deras liv.

Sam är fortfarande liten pojke då Charlie Beal kommer till hans hemstad Brownsburg i Virginia, USA. Året är 1948 och livet i det lilla samhället återhämtar sig sakta efter kriget. Ingen i Brownsburg vet varför Charlie kommit bara att han köpt mark invid floden där han sover under stjärnorna på sitt lastbilsflak varje natt.

Charlie börjar arbeta hos Sams far och han och den lille pojken fattar omedelbart tycke för varandra. Charlie börjar sakta finna sig tillrätta och det kan anas att han kanske funnit sin plats i världen. Men det är innan han möter Sylvan.

Sylvan är gift med en av Brownsburgs rika män som av en slump fick syn på henne när han besökte hennes fars ensliga bondgård. Hon är ung, hon är vacker och hon har begränsad erfarenhet av världen utanför Brownsburg. Hon har vuxit upp med radioteater och har anammat radioskådespelarnas sätt att tala. De kläder hon låter sy upp är kopior av vad Hollywoodstjärnorna bär i de filmtidningar hon slukar. Hon och Charlie är ödesbestämda för varandra.

Bokens stora behållning är de många inkännande människoporträtten och trots att det är ett och ett halvt år sedan jag lyssnade på boken minns jag tydligt inläsaren Matias Holms röst när han läser den stämningsfulla lätt melankoliska texten. Bokens originaltitel är Heading out to wonderful vilket enligt mig är en lysande titel.

Boken är översatt från engelskan av Claes Göran Green och ljudboken är producerad av Earbooks 2013. Bok och E-bok utgiven av Historiska Media 2013. 

Tematrio – djur

Berätta om tre böcker där djur spelar en stor roll eller t o m är huvudkaraktären! uppmanar Lyran i en tematrio.

1. Den första boken jag tänker på är Boys av Anna Ringberg.  Jag kan inte nog rekommendera den och bloggar:

På bordet ligger en pocketbok med en fastgemad lapp. Skitbra! läser jag på lappen, viker sedan undan meddelandet och tittar in i ögonen på omslagets svartvita hund. En whippet ska jag förstå senare. En whippet som heter Boys och är central i boken med samma namn.

2. Den andra fantastiska djurboken och Boys totala motsats är ”vi som älskar undulater”-boken De blåa är fejk. Alla har en undulat-historia att berätta. Helena Baude har samlat en mängd sådana i sin jätteroliga bok.

3. Den tredje blir också en hundbok. Den om den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. Också en av de bästa böckerna jag läst. Om Christopher, 15 år och med autism. Varje dag går han till sin skola och trivs oftast bra. Världen kategoriserar han tydligt och logiskt. En dag hittas grannhunden död.

Djur = bra bok vad det verkar.

Emilys porträtt

Vad får du dina boktips från, frågar  någon ibland. Ja, frågan är väl snarast var jag inte får boktips. De är överallt. Emilys porträtt fick jag först läsa om i en pepp-inför-hösten-bloggy hos Marcusbibliotek. Han listade ett antal böcker från SvBs höstkatalog och jag tänkte att jag aldrig hade läst något av Margareta Lindholm.  Författaren har skrivit en rad böcker före denna och recenseras vänligt i tidningar och bokbloggar.

Emily är ingen mindre än en av Brontë-systrarna och boken ger en fin bild av skapande i allmänhet och målande och författande i synnerhet. Till familjen Brontë kommer Erin för att arbeta som piga. Hon behandlas vänligt men kommer extra bra överens med Emily. Det finns också en bror Brontë som ägnar sig åt måleri, och snart uppmuntrar han Erin att skissa och teckna. Hon har talang visar det sig.

Emily samtalar ofta med Erin, och lirkar ur hennes uppväxthistoria. En kväll har syskonen uppläsning av sina senaste alster. Plötsligt hör Erin en variant på sin egen livsberättelse. Emily tycker inte det är så märkvärdigt. Det är så författare gör, menar hon, och nu får ju din bror en plats i litteraturen. Erin är inte lika övertygad om detta att använda sig av någon annan för att skapa något eget. Inte då. Men långt senare, när hon är gammal målar hon Emilys porträtt. Och hon tänker

Hennes ansikte. Jag närmar mig det mer och mer. Men då upplöstes de på avstånd så tydliga linjerna, ansiktet blir suddigt som om det är på väg att försvinna, som hon ska lossna från mitt minne.

Emilys porträtt. Margareta Lindholm. Utgiven av Kabusa böcker 2014.