Kärt barn har många namn – deckare/spänning/krim/thriller. Vi frågar vår panel om genren och ber om tips på en riktigt bra och avråd från en riktigt dålig.
Amanda: Jag tycker mycket om den genren. Oftast är böckerna ganska lättlästa, vilket jag kan behöva för att orka läsa t.ex. efter jobbet. På senare år kan jag tycka att många deckare blivit lite väl otäcka och att det är mycket fokus på blod och död och elände. Jag gillar när det inte blir för överdrivet eller för hemskt. Svårt att tipsa om bara en bra, tyckte väldigt mycket om norska författaren Samuel Björks debut Det hänger en ängel ensam i skogen som jag läste i våras. Även uppföljaren Ugglan dödar bara om natten är riktigt bra. Annars är mina favoriter serien om Hammarbypolisen av Carin Gerhardsen. Hoppas verkligen hon skriver en ny bok snart. Och som de flesta andra älskade jag Malin Persson Giolitos Störst av allt, kul med något som var nytänkande inom genren. Märkta för livet av Emelie Schepp var däremot inte min kopp te. Helt osannolik historia med 100-tals mordoffer i lilla Norrköping och inget flyt i språket. Har svårt att bestämma mig för om det är den eller 50 shades of grey som är den sämsta boken jag läst.
Cecilia: Oj, här känner jag mig otillräcklig. Jag kan helt enkelt för lite om genren för att kunna rekommendera eller avråda från någon. Det händer naturligtvis att jag läser en bok inom genren men det är väldigt sällan. Jag gillade till exempel Kate Atkinsons böcker om Jackson Brodie, men de är väldigt snälla deckare.
Lars: Det blir nästan som avkoppling att läsa något inom den genren. Eftersom det brukar vara serier med böcker brukar man ha något nytt att se fram mot. Svårt att välja en favorit men Leif GW Perssons Samhällsbärarna blir den som jag tipsar om. Det kanske finns andra orsaker till min aversion men jag gillade verkligen inte Camilla Läckbergs Isprinsessan.
Alva: Hm, låt se. Det här är inte den genre jag läser mest ur. Men en författare som jag tycker om är Jo Nesbø som jag har läst en del av. Han har ett bra språk som inbjuder till läsning. Eftersom jag tycker om historiska böcker skulle det vara intressant att läsa en historisk deckare. Har ni några tips? Avråder från att läsa en bok gör jag aldrig. Om man läser en bok som är dålig så har man i alla fall skaffat sig så mycket på fötterna att man kan ha en åsikt.
Pär: Det kanske är en klyscha men krim/deckare/spänningsgenren är väl som bäst när den inte bara berättar en spännande historia som man läser för att veta hur det ska gå, utan också försöker säga något om den tid och det samhälle den utspelar sig i. En slev socialrealism gör väl deckaren, tänker jag. En deckare jag tyckte väldigt mycket om var Kerstins Ekmans Händelser vid vatten. För visst räknas den som en deckare? Jag läste Keplers första, Hypnotisören och gillade den inte alls. Har inte läst några fler av dem sedan dess. Vill minnas att det var något med det redovisande berättandet som gjorde att varken personer eller handlingen grep tag i mig.
Läs mer av vad vår panel tycker här.
Jag har alltid haft ett gott öga till får. Det är intressant att betrakta både hur de är flockdjur och samtidigt till synes så autonomt går och betar på sina tuvor. Det är rogivande att slå sig ner på en stubbe utanför fårhagen och bara titta. Under tunga arbetsamma perioder brukar vi stöna här hemma: vi flyttar ut till landet och skaffar får i stället.
God morgon Helena! Vad äter du till frukost?
Elise skaffar sig ett förhållande med kurskamraten Victor. Till synes snygg, rik och lyckad. Men när han blir tillgänglig och förälskad i henne upphör Elises intresse för honom. Han knuffar in henne i sin bild av hur ett förhållande ska se ut med konstvandringar, parmiddagar och långa samtal med varandra på kvällarna. Men Elise är alltid någonannanstans, ständigt frånvarande i tanken, vill skriva, vara ensam. För henne blir Victor allt svagare och suddas ut i konturerna.