Otäckt? Nej tack, inte så farligt

Åtta små bokläsare ville äta brunch, en sa ”Jag reser nu!”,  sen var vi bara sju
Sju små bokläsare ville äta brunch, en sa; ”För komplex!”, sen var vi bara sex
Sex små bokläsare ville äta brunch, en får hosta med slem, sen var vi bara fem
Fem små bokläsare ville äta brunch, en fick bli arbetsmyra, sen var vi bara fyra
Fyra små bokläsare ville äta brunch, en fick en tand på sne, sen var vi bara tre
Tre små bokläsare ville äta brunch,  en sa ”min rygg, alltså” sen var vi bara två

spöklik cava

Så kan det gå! Men vi dricker cava och äter mat så det räcker för åtta.

Marie har läst halva Santa Psyko och tycker att romanen skiljer sig markant från Theorins tidigare böcker. Men jag kom bara till sidan tre. Då hade jag jagat upp mig själv så förtvivlat att jag inte tordes läsa vidare. Vad jag förväntat mig är ologiskt och oklart.

Det här med att välja otäcka böcker kommer från ett samtal vid den förra brunchen. Då föreslogs temat ”äckliga böcker” med inslag av varbölder, snorkråkor, avslitna tarmar och ögonblödningar. Men eftersom bruncher innehåller mat fanns risk för att kräsmagade skulle spy så det fick bli ”otäcka böcker” istället. Otäckt som i gastkramande, spännande, blodigt och äckligt för att citera Mattias Lindeblad och hans skräck-bok.

Helena Dahlgren har sagt att “en bra skräckroman är ju per automatik en som skrämmer skiten ur en.” Vi diskuterar om skräckböcker också måste innehålla övernaturliga inslag för att bli något annat än en thriller och vi blir efter visst dividerande överens om att jo, det måste nog till.  Har vi rätt?

Sammantaget är brunchen trevlig, god, full av solsken och inte särskilt otäck alls. Marie uppmanar mig nu att läsa tre (mer eller mindre) otäcka böcker:

Barnflickan av Hanna von Corswant

Styggelsen av Amanda Hellberg

Evig natt av Michelle Paver

Men vad ska hon läsa för otäckt? Hjälp mig!

Brixton Beach

Ibland väljer jag en bok för titelns skull. Som nu. Brixton Beach. Brixton ligger fint i munnen. Jag hade valt romanen också om den skulle heta Brixton Road, Brixton Street, Brixton Bar. Men troligen inte Brixton Love. Jag visste inget annat om den – den allra bästa läsningen för mig. Förutsättningslöst och förväntansfullt. Nu har jag  just slagit ihop boken och är fortfarande omtumlad.

Alice heter kvinnan som är huvudperson  i Brixton Beach och jag följer henne i dryga trettio år. Bombningarna i London 2005 ramar in berättelsen men Sri Lanka är själva utgångspunkten, pulsen, själen i berättelsen. Här föds Alice och bor tillsammans med föräldrarna när det ännu är Ceylon och inbördeskriget växer, när människor plågas och dör i allt snabbare takt. Alice mamma Sita blir gravid när Alice är nio år och när Sita felbehandlas av en rasistisk läkare så att förlossningen blir ofattbart svår beslutar familjen sig för att lämna ön för en annan. England.

Kvar på Sri Lanka finns Alice morfar Bee. En underbart skildrad man. En konstnär vars röst bärs vidare i såväl Alice som i romanen långt efter att han är död. Alice längtan efter hemlandet, efter morfar, efter det som skulle bli, efter havet, med vågorna som rullar ut och alltid kommer tillbaka, fyller alla hennes konstverk i huset Brixton Beach i London. Men det finns inte sentimentalitet just, snarare allvar och kanske hopp. Alice är ett allvarligt barn och likafullt en allvarlig kvinna och jag vänder blad efter blad, hela tiden på spänn. Och jag önskar henne att stråk av Brixton Love ändå ska dra in. Måtte hon nu… och ska hon ändå inte … och skulle hon…

Och hon skulle.

Brixton Beach av Roma Tearne. Utgiven av Ordfront 2011.

 

Brev till Petra om julklappsböcker

Hej  Petra!

Du och jag har ju bloggat tillsammans några månader nu, men en sak som du inte känner till om mig är att jag tycker mycket om julen. Väldigt mycket. Ja, till och med så mycket att jag gärna skulle vilja bo på Harrods julkuleavdelning eller ständigt vara inlindad i ljusslingor. Jag vet faktiskt inte hur mycket du tycker om julen. På en skala, liksom. Från Ett: Jag gör det för barnens skull till Tio: som jag, var skulle du pricka in dig?

Jag tycker att det skulle vara kul att prata om julklappsböcker på bloggen.  Nu kanske du tycker det är för tidigt. Men jag sa ju att jag tycker väldigt mycket om julen, och gör man det är det aldrig för tidigt  att prata julklappsböcker!

Själv får jag aldrig böcker i julklapp. Eller nästan aldrig. För alla tror alltid att jag har läst allt, men det är inte sant. Dessutom bloggar jag ju om (nästan) alla böcker så det är ganska enkelt att hitta en bok till mig. Förra året tordes Alla Mina Barn köpa böcker till mig och det blev ett lyckat resultat.  Hur är det för dig, Petra? Får du böcker i julklapp? Ger du böcker?

En bok som jag kommer ge bort i jul är French Milk. Det är en grafisk roman som handlar om en långresa till Paris som 23-åriga Lucy (som också är författaren) har gjort. Jag har läst halva nu och tycker det är väldigt charmig om man gillar franska och Paris. *

Jag skulle också vilja be om boktips, Petra. Om man gillar Haruki Murakami och har läst alla hans böcker, vad kan man tänkas vilja läsa då? Om du inte vet så kanske någon av våra läsare har en idé?

Det var allt för stunden.

O S A

Hälsningar din bloggarkollega Ann-Sofie

_______

Tipset kommer från Jessica Bokbabbel.