Skräck

installation om halloween

Ett uppslagsverk om skräck i filmer och böcker, nej så ska man inte se den här boken skriver, Mattias Lindeblad i inledningen till Skräck – boken som Gud glömde. I stället ska den läsas som en skräckälskares hyllning till genren.  Det är filmanalyser, intervjuer, klipp och bilder i en blandning som jag inte blir helt klok på. Men jag blir imponerad av den entusiasm som forsar fram i texter och bilder.

Mattias Fyr, docent i litteraturvetenskap och expert på gotisk litteratur,  resonerar kring vad i skräckgenren som tilltalar honom.”Det finns en sorts trygghet och meningsfullhet i skräcken som man kanske inte alltid tänker på”. Han ger exempel från olika filmer där karaktärer återuppstår från de döda. ”Det innebär att döden är upphävd. Då spelar det egentligen ingen roll hur många som dör för då har ’döden’ försvunnit ur själva berättelsen. ”

En annan intressant intervju görs med Erik Stenberg-Roos,  präst i svenska kyrkan. Med honom diskuteras om att gud och djävulen gärna finns med som beståndsdelar i viss skräckfilm. Han tycker inte att gud behandlas respektlös i genren, men däremot att det blir schabloniserat och förenklat. ”När Nya Testamentet kom till använde man sig av ett liknelsespråk som inte riktigt håller idag. Skräckgenren förhåller sig ju gärna ordagrant till bibliska motiv och bibliska tankar. Jag som teolog upplever att om man tolkar ett bildspråk bokstavligt, kan det faktiskt bli ganska otäckt med mycket djävul och Satan. ”

Själv tycker jag om Edgar Alan Poe och John Ajvide Lindqvist. I övrigt vill jag inte bli så rädd. När jag frågade Helena Dahlgren om läsråd svarade hon att det är svårt ge  mig ett boktips ”En bra skräckroman är ju per automatik en som skrämmer skiten ur en.” Här ger hon sådana goda halloween-läsningstips  till oss alla och Butter tar ordet listar tio bra skräckromaner.

Ett gott försök ska jag göra i alla fall göra nu och utmana min ”comfort zone” och läsa Sankta Psyko av Johan Theorin.  Den 20 november vill jag gärna diskutera otäcka böcker med er på en brunch. Otäckt som i gastkramande, spännande, blodigt och äckligt för att citera Mattias Lindeblad och hans skräck-bok. Solen kommer att skina under hela brunchen har jag bestämt och jag jag tar med Lindeblads bok till hugade spekulanter. Läs mer om brunchen på facebook och anmäl dig till mig på nya adressen asl (@) breakfastbookclub.se

 Skräck – boken som Gud glömde. Mattias Lindeblad. Utgiven av Semic 2011.

 

 

Äh, du fick säkert inga böcker

”Jag kan inte minnas några böcker från det att jag är riktigt liten”, säger jag till mamma och bläddrar i Bilderboksretro. ”Är inte det konstigt?”
”Kanske det”, svarar mamma som varit med förr när jag försökt rekapitulera mina barndomsminnen, ”men den där handlar ju om 50-talet”. Hon nickar mot boken. ”Du är född på 60-talet”, fortsätter hon med en lite irriterad röst ungefär som att jag kan väl inte hjälpa att du är så glömsk.
Men”,  försöker jag, ”om nu jag kommer ihåg så dåligt så borde väl du komma ihåg”. Klassiskt drag. Sparka över bollen (läs skulden) på morsan. Men hon är van och går inte på det.
”Äh, du fick säkert inga böcker”,  säger hon lakoniskt och sätter på kaffe.

Det är Rabén & Sjögren som givit ut den delikata utgåvan om bilderböcker från 50-talet . Boken presenterar minst en bok från varje år med omslag och några färgglada utdrag ur den. Under rubriken Detaljer vi minns sätter redaktörerna Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing luppen på typiska drag i böckerna. Likaså berättar de ingående om karaktärerna i böckerna.

De två syskonen Sten och Flisa Hedenhös levde på stenåldern. De gick klädda i päls och hade en docka i form av vedträ. När det vankades mellanmål satt de på en sten och gnagde på varsitt köttben. Men annars var de som barn är mest!

Jag känner igen nästan alla böcker om än inte från min egen barndom. De har blivit klassiker och jag läste dem när Alla Mina Barn var små. Historien om någon tyckte min k. dotter var riktigt otäck när hon var tre år. Kanske för att jag läste den med min bästa Mördaren-Väntar-Runt-Hörnet-röst. Men det är en väldigt bra liten deckare för små barn och jag har spridit den vidare till vännernas barn och läst den med lite snällare röst.

”Men Plupp, minns jag faktiskt”, säger jag till mamma. Som jag älskade och ännu älskar Plupp! Den fina långa halsduken och den trevliga hårfärgen. Och Lämmel! Jag har ett mycket romantiserat synsätt på lämlar och försöker samla på fina berättelser om dem.* Det är Plupps förtjänst till hundra procent.

Mamma häller upp kaffeåt oss, serverar en bit drömkaka som hon har bakat allrasärskilt till mig. ”Vi gick  till biblioteket i Västerås”, säger hon sen. ”Där lånade vi böcker till dig. Sen gick vi förstås till sagostunden i vid Djäkneberget där någon tant läste sagor och ni barn satt på stenbänken och lyssnade.” Hon plockar fram en bild på mig från ett något senare tillfälle. 1958 kom Lotta på Bråkmakargatan ut som bok, meddelar Bilderboksretro och några år senare fick jag boken och har den fortfarande kvar. Klottrad med små streck i alla färger, men ännu läsbar. Och sen, när vi pratar vidare mamma och jag påminner hon mig att jag har bloggat om mina barnböcker förut och att jag ju alltid kan gå in och läsa mig själv. Om jag nu glömmer bort igen. Touché.

Sammanfattningsvis: Bilderboksretro måste vara den bästa presentboken. För barnen, för dig själv, för dina föräldrar. Köp den! Och jag, jag bara superlängtar till januari när 60-talsboken kommer. Då du mamma!

Bilderboksretro. Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing. Utgiven av Rabén&Sjögren 2011

_____

Plupp-böckerna ges ut på Opal förlag. Om du har en fin lämmelberättelse får du gärna mejla den till mig. Helst en som inte handlar om hur bra mat de är för fjällrävarna.

Igår firade Tjeckien nationaldag

Vi träffar det lilla förlaget Aspekt som ger ut tjeckisk litteratur. Bläddrar i böckerna, drar med fingrarna längs linjer i spännande illustrationer. Ett starkt engagemang och stor entusiasm gör Aspekt till något extra. Följ deras blogg. Här presenterar de inte bara senaste nytt från förlaget, utan också nyheter om tjeckisk litteratur i allmänhet.  I bloggen kan man också läsa fragment eller mikronoveller av Benjamin Tuček. Fragment är en berättarform som är en tämligen vanlig i Tjeckien, får vi veta.

Bloggen Bokmania har under året  skrivit en hel serie bloggposter om tjeckisk litteratur. Läs där. Mycket intressant! Tjeckien firade förresten nationaldag igår, meddelar Butter tar ordet och listar fem tjeckiska böcker.

Hos Aspekt bläddrar vi i Michal Ajvaz: En annan stad, Emil Hakl: Föräldrar och barn, Jaroslav RudiŠ: Himmel under Berlin. Ser på de fina illustrationerna, ett signum för tjeckiska böcker och för Aspekt förlag. Bär hem för att läsa.

Och vi googlar Tatabojs och ser fram mot vårens utgivning.

_______

Foto

Sommarhuset

Bästa Juristen. Jag har ärvt min mors sommarhus i skärgården. Det är jag som har varit där med mamma de senaste åren och  skött om allt. Tyvärr har mina två syskon också arvsrätt trots att de inte brytt sig om vare sig huset eller mamma. Min fråga till dig är om det inte finns någon klausul i lagen som gör att jag, som verkligen tagit ansvaret, borde ha störst rätt till huset?  Svar till ”Eva”

Där har ni utgångspunkten i romanen Sommarhuset. Syskonens relation är mer eller mindre kraschad sedan många år, men nu är mamma död. Nu måste de komma överens. Om huset, om mammas saker, om framtiden.

Ett måhända bekant ämne men Anna Fredriksson kan dramatiken och berättandet. Hon är en driven författare även om hon är debutant i just romanformen. Det här är en välskriven roman och jag sträckläser den för att jag vill veta hur det går.

Det jag också tycker om är beskrivningen av relationen mellan Eva och hennes vuxna son Elias. Den är så ömsint och rolig och inkännande.

Men det jag undrar över är syskonens hävdade kärlek till mamman. De bränner hennes anteckningar och böcker, det som verkligen definierade mamman och reducerar henne till en doft i en sommarklänning.  Älskade syskonen verkligen den hon var?  Eller i stället den de ville att hon skulle vara? Kanske är det själva frågan.

Sommarhuset. Anna Fredriksson. Utgiven av Forum 2011. Finns som ljudbok också från A nice noise