Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Brixton Beach

Ibland väljer jag en bok för titelns skull. Som nu. Brixton Beach. Brixton ligger fint i munnen. Jag hade valt romanen också om den skulle heta Brixton Road, Brixton Street, Brixton Bar. Men troligen inte Brixton Love. Jag visste inget annat om den – den allra bästa läsningen för mig. Förutsättningslöst och förväntansfullt. Nu har jag  just slagit ihop boken och är fortfarande omtumlad.

Alice heter kvinnan som är huvudperson  i Brixton Beach och jag följer henne i dryga trettio år. Bombningarna i London 2005 ramar in berättelsen men Sri Lanka är själva utgångspunkten, pulsen, själen i berättelsen. Här föds Alice och bor tillsammans med föräldrarna när det ännu är Ceylon och inbördeskriget växer, när människor plågas och dör i allt snabbare takt. Alice mamma Sita blir gravid när Alice är nio år och när Sita felbehandlas av en rasistisk läkare så att förlossningen blir ofattbart svår beslutar familjen sig för att lämna ön för en annan. England.

Kvar på Sri Lanka finns Alice morfar Bee. En underbart skildrad man. En konstnär vars röst bärs vidare i såväl Alice som i romanen långt efter att han är död. Alice längtan efter hemlandet, efter morfar, efter det som skulle bli, efter havet, med vågorna som rullar ut och alltid kommer tillbaka, fyller alla hennes konstverk i huset Brixton Beach i London. Men det finns inte sentimentalitet just, snarare allvar och kanske hopp. Alice är ett allvarligt barn och likafullt en allvarlig kvinna och jag vänder blad efter blad, hela tiden på spänn. Och jag önskar henne att stråk av Brixton Love ändå ska dra in. Måtte hon nu… och ska hon ändå inte … och skulle hon…

Och hon skulle.

Brixton Beach av Roma Tearne. Utgiven av Ordfront 2011.

 

Publicerat

Brev till Petra om julklappsböcker

Hej  Petra!

Du och jag har ju bloggat tillsammans några månader nu, men en sak som du inte känner till om mig är att jag tycker mycket om julen. Väldigt mycket. Ja, till och med så mycket att jag gärna skulle vilja bo på Harrods julkuleavdelning eller ständigt vara inlindad i ljusslingor. Jag vet faktiskt inte hur mycket du tycker om julen. På en skala, liksom. Från Ett: Jag gör det för barnens skull till Tio: som jag, var skulle du pricka in dig?

Jag tycker att det skulle vara kul att prata om julklappsböcker på bloggen.  Nu kanske du tycker det är för tidigt. Men jag sa ju att jag tycker väldigt mycket om julen, och gör man det är det aldrig för tidigt  att prata julklappsböcker!

Själv får jag aldrig böcker i julklapp. Eller nästan aldrig. För alla tror alltid att jag har läst allt, men det är inte sant. Dessutom bloggar jag ju om (nästan) alla böcker så det är ganska enkelt att hitta en bok till mig. Förra året tordes Alla Mina Barn köpa böcker till mig och det blev ett lyckat resultat.  Hur är det för dig, Petra? Får du böcker i julklapp? Ger du böcker?

En bok som jag kommer ge bort i jul är French Milk. Det är en grafisk roman som handlar om en långresa till Paris som 23-åriga Lucy (som också är författaren) har gjort. Jag har läst halva nu och tycker det är väldigt charmig om man gillar franska och Paris. *

Jag skulle också vilja be om boktips, Petra. Om man gillar Haruki Murakami och har läst alla hans böcker, vad kan man tänkas vilja läsa då? Om du inte vet så kanske någon av våra läsare har en idé?

Det var allt för stunden.

O S A

Hälsningar din bloggarkollega Ann-Sofie

_______

Tipset kommer från Jessica Bokbabbel.

 

Publicerat

Erebos

Jag läser Johanna L:s bloggy – noterar: Hungerspelen, spännande och bladvändare. Åker omedelbart till Aka och köper mitt ex av Erebos.

På skolan där Nick går börjar det diskret delas ut tunna plastaskar bland eleverna. Plötsligt ökar skolket och när eleverna väl är på plats är de trötta och hålögda. Vad är det för drog? Magistern i engelska tar upp frågan men får undvikande svar. Nick är lika frågande, hans gode vän Colin verkar involverad men vägrar berätta. Så en dag får Nick frågan: ”Vill du ha?” Han lovar att underkasta sig reglerna att inte avslöja någonting för någon om…dataspelet.

Snabbt sugs Nick in i Erebos- datavärlden där han med sin spelfigur Sarius blir en sann krigare och pussel-läggare. Men Erebos är Spelens Spel och går långt utanför datorskärmen.  Linjen mellan verklighet och spelvärld tunnas ut och det är svårt att dra gränsen.

Ja, jag vill verkligen veta hur det går. Det är därför jag vänder blad efter blad. Och jag imponeras av idén och hur författaren håller ihop trådarna. OBS!! Viss SPOILERVARNING: //Men jag fattar ärligt inte vad det är som får ungdomarna att fastna så hårt i just det här spelet. Först tänker jag att det är ett slags sekt-beteende: vi mot de andra. Men eftersom de inte får prata med varandra utanför spelet faller det. Och också i spelet är det otillåtet att ge tips för att tydligt hjälpa varandra. Dessutom går det lite väl enkelt att manipulera ungdomarna till farliga uppdrag.  //

Samtidigt: Jag spelar inte mycket, men jag tittar desto mer när andra  gör det. Jag tycker författaren lyckas bra att skapa en realistisk spelvärld och jag är övertygad om att unga människor sträckläser den här romanen oavsett om det är spelare eller inte.

Erebos. Ursula Poznanski. Utgiven av Opal förlag 2011.