Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Ett samtal om Om uträkning av omfång 2

Nu läser vi den hett efterlängtade Om uträkning av omfång 2 av Solvej Balle. Vi läste den första delen av sju (!) i höstas och samtalade om den här. Det är Tara Selter som är huvudperson. Eller kanske ännu hellre tiden. För tiden har hakat upp sig och dagen 18 november upprepar sig om och om igen.

Ann-Sofie: Nu har jag läst ut den. Helt tagen. Alltså hur författaren totalt drar in en i den här berättelsen.

Maggan: Först var jag lite orolig, kändes som om Tara Selter för evigt skulle bli en betraktare utan förankring i världen. Men där kände jag fel. Dels för att Tara skapar sitt egna år, dels genom att boken är så skickligt skriven. Vilket flow den har och vilket underbart språk.

Ann-Sofie: Jag funderade över hur det skulle skapas en framåtrörelse och något slags händelseutveckling när Tara bara vaknar om och om igen till samma dag. Men det händer verkligen mycket på sitt säregna 18 november-vis.

Maggan: Jag tyckte mycket om skildringen av julen och kanske gav den som gav Tara och kanske även mig som läsare glädje i det som komma skulle. Vågar inte säga så mycket mer, vill inte spoila.

Ann-Sofie: Jag håller med om julen. Så starkt! Jag lyssnade till The bleak mid-winter om och om igen och grät och grät. En sak jag tänkte på var att hon kunde ändra på händelseutvecklingen. En föredragshållare snubblade på en sladd, och ”nästa dag” flyttade hon sladden så att han inte skulle snubbla!

Maggan: Vem är hon egentligen tänker när jag närmar mig slutet, har hon krafter hon ännu inte känner till? Men då händer en sak som rör om i grytan! Märkligt att detta i all mening litterära verk kan ge en cliffhanger av detta slag!

Ann-Sofie: Otroligt. Otroligt!! Nu måste vi börja läsa på danska. Orkar inte vänta!

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023. Översatt av Ninni Holmqvist.

Publicerat

Att hitta hem av Caroline Twamley

Inga lämnar sin man efter många år och är skör och tveksam till om hon gjort det rätta. Nu drar hon iväg på sin drömresa, till Irland, där hon av olika skäl blir inhyst i en lägenhet i utkanten av en stad. Hennes granne är hyresvärdens mamma och snart är Inga vän med båda.

Det visar sig att sonen blev bortadopterad som bebis. I tillbakablickar berättas om hur illa mamma Colleen behandlades på ett Madeleine-kloster dit man skickade unga gravida ogifta flickor. Mamma och son hittade varandra som vuxna.

Parallellt löper berättelsen om Sverige där Malin har hittat dokument efter sin mamma där det framgår att mamman är adopterad och nu börjar hon ett pusselläggande för att reda ut hur detta har gått till.

Man kan säga att märkliga sammanträffanden och slumpar är VÄLDIGT många i den här boken. Samtidigt finns det en framåtrörelse när olika personer berättar i olika tidsplan. Här ges många trådar att dra och nysta i vilket sammantaget gav mig några timmars underhållande läsning.

Att hitta hem. Caroline Twamley. Utgiven hos Historiska Media 2023.

Publicerat

Julboksfrukost om En snöängel till jul

En gång är ingen gång och två gånger är en vana säger vi när vi återigen väljer en julbok till decembers bokfrukost. Vi läser En snöängel till jul och minsann gör vi det hos förlaget och med författarna: Birgitta Gunnarsson, Johanna Johansson och Sara Molin.

Romanens tre huvudpersoner känner inte varandra i början av boken. Det är den äldre Margit som behöver hjälp med det ena och det andra i sitt hus, Milo, den ganska ensamma gymnasiepojken, och Aida som vill arrangera en julfest för alla som inte har någon att fira jul med. Så strålar de samman och julen blir något helt annat än de trodde. Så här sa vi:

– En fin bok om vänskap.
– Det blir aldrig så där sötsliskigt som julromaner kan vara.
– Man tycker så mycket om alla karaktärerna.
– Trovärdigt och väldigt fint gestaltade.
– Sömlös berättelse, man kan aldrig ana att det är tre författare.
– Man måste ändå ömma för pappan, hur är hans jul?
– Roliga detaljer!
– Blir det en uppföljare?

Därmed var höstens bokfrukostar avklarade. Temat var FÄRG.

Publicerat

Ofri jord av Claire Fuller

Ofri jord börjar då en äldre kvinna, Dot, dör hastigt i sitt hem. Här i den enskilt belägna stugan har hon bott tillsammans med sina barn, de drygt femtioåriga tvillingarna Jeanie och Julius. De har levt enkelt, odlat grönsaker och hållit höns. Julius gör enklare byggjobb ute på bygden. Jeanies hjärtsjukdom har hållit henne borta från skolan och hon kan inte läsa eller skriva. När Dot dör uppdagas en lång rad problem. Inga pengar finns, bara skulder. Hur ska syskonen ska klara livhanken nu? Ganska snart blir de också brutalt fråntagna huset.  

Romanen blir ett porträtt av tvillingarna Jeanie och Julius. De är komplexa karaktärer. När de bit för bit får veta hur de ligger till med allt det som mamman berättat för dem, det som varit sanningen och riktningen för dem, raseras deras värld. Ändå ger de inte upp. Framför allt Jeanie hanterar allt de utsätts för med lika delar ilska och stolthet. Berättelsen är osentimental när den pendlar mellan misär och hopp. Och in i det sista vet man inte hur det ska sluta. Det tycker jag mycket om.

Samtidigt finns så många frågor jag inte förstår. Varför gjorde mamman som hon gjorde är väl den första, största. Varför ett kuvert med pengar samtidigt som elräkningen inte är betald? Varför berättade inte mammans väninna tidigt för tvillingarna hur det låg till? Varför håller alla inne med sanningen hela tiden? Jag skulle kunna rada upp fråga efter fråga och de förtar lite av trovärdigheten i den i övrigt intressanta och läsvärda berättelsen.

Med det sagt är det ändå en bok att sträckläsa, mycket att tänka på och gärna diskutera. Jeanie och Julius glömmer man inte i första taget.

Ofri jord. Claire Fuller. Utgiven 2021, på svenska hos Lind&Co 2023 i översättning av Ylva Stålmarck.