Författare: Ann-Sofie Lindholm

Publicerat

Från A till Ö: R som i Resa med Cortez

I mina rensningar i bokhyllorna har jag tagit mig från Ö till A. En och annan har gått till kompisar, men mest handlar det om kassar med böcker som gått till second hand eller återvinning. Här i Lästa böckers förråd, de böcker jag läst och glömt, har jag kommit till S. Men det verkar som jag missat R. Som kommer nu.

Boken är egentligen inte alls glömd. Den står vid mitt sängbord och jag bläddrar då och då i den. Resa med Cortez, av Peter Lindforss. Det var min första egna poesibok. Jag skriver:

”Den kostade 28 kronor ser jag på prislappen. Det var säkert första gången jag var på lyrikavdelningen. Vad skulle jag då välja? Något nytt kändes viktigt, något M inte kände till. När jag genom åren berättat om den här händelsen har jag alltid hävdat att jag så starkt mindes hur berättarjaget stod i sitt trapphus klockan fyra på morgonen, endast iförd kalsonger, och skrek ”Cortez” i sopnedkastet.

Cortez! Jag skrek ditt namn i sopnedkastet.

Ja jag vet. Strofen låter närmast komisk i sin ensamhet. Ändå. Jag minns den starkt i sitt sammanhang. Peter Lindforss dikter gjorde stort intryck på mig då 1979. Han blev vägen in i mitt lyrikläsande. 2007 kom boken fram vid flyttningen till nya lägenheten. Jag letade efter min fras. Men den finns inte! Strofen lyder istället

Cortez! Jag skrek ditt namn vid Stureplan

Det är en avsevärd skillnad faktiskt. Inga sopnedkast. Inga kalsonger. Inget fyra på morgonen. Vad har hänt? Diskrepansen mellan minne och verklighet är påtaglig. Från var har jag tillfogat Lindforss Cortez-skrik dessa attribut?

Ångesten eller längtan i hans skrik känns bättre i min version, tänker jag och stryker över ”vid Stureplan. ” Ändå. Resa med Cortez är vid min omläsning fortfarande en diktsamling som håller därför att den så starkt berättar om den resande människan för mig.”

PS. När jag ursprungligen skrev den här texten på saligen insomnade OOOFbok skrev författaren till mig och tyckte min version är bättre.

Publicerat

Ett samtal om Om uträkning av omfång 2

Nu läser vi den hett efterlängtade Om uträkning av omfång 2 av Solvej Balle. Vi läste den första delen av sju (!) i höstas och samtalade om den här. Det är Tara Selter som är huvudperson. Eller kanske ännu hellre tiden. För tiden har hakat upp sig och dagen 18 november upprepar sig om och om igen.

Ann-Sofie: Nu har jag läst ut den. Helt tagen. Alltså hur författaren totalt drar in en i den här berättelsen.

Maggan: Först var jag lite orolig, kändes som om Tara Selter för evigt skulle bli en betraktare utan förankring i världen. Men där kände jag fel. Dels för att Tara skapar sitt egna år, dels genom att boken är så skickligt skriven. Vilket flow den har och vilket underbart språk.

Ann-Sofie: Jag funderade över hur det skulle skapas en framåtrörelse och något slags händelseutveckling när Tara bara vaknar om och om igen till samma dag. Men det händer verkligen mycket på sitt säregna 18 november-vis.

Maggan: Jag tyckte mycket om skildringen av julen och kanske gav den som gav Tara och kanske även mig som läsare glädje i det som komma skulle. Vågar inte säga så mycket mer, vill inte spoila.

Ann-Sofie: Jag håller med om julen. Så starkt! Jag lyssnade till The bleak mid-winter om och om igen och grät och grät. En sak jag tänkte på var att hon kunde ändra på händelseutvecklingen. En föredragshållare snubblade på en sladd, och ”nästa dag” flyttade hon sladden så att han inte skulle snubbla!

Maggan: Vem är hon egentligen tänker när jag närmar mig slutet, har hon krafter hon ännu inte känner till? Men då händer en sak som rör om i grytan! Märkligt att detta i all mening litterära verk kan ge en cliffhanger av detta slag!

Ann-Sofie: Otroligt. Otroligt!! Nu måste vi börja läsa på danska. Orkar inte vänta!

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023. Översatt av Ninni Holmqvist.

Publicerat

Att hitta hem av Caroline Twamley

Inga lämnar sin man efter många år och är skör och tveksam till om hon gjort det rätta. Nu drar hon iväg på sin drömresa, till Irland, där hon av olika skäl blir inhyst i en lägenhet i utkanten av en stad. Hennes granne är hyresvärdens mamma och snart är Inga vän med båda.

Det visar sig att sonen blev bortadopterad som bebis. I tillbakablickar berättas om hur illa mamma Colleen behandlades på ett Madeleine-kloster dit man skickade unga gravida ogifta flickor. Mamma och son hittade varandra som vuxna.

Parallellt löper berättelsen om Sverige där Malin har hittat dokument efter sin mamma där det framgår att mamman är adopterad och nu börjar hon ett pusselläggande för att reda ut hur detta har gått till.

Man kan säga att märkliga sammanträffanden och slumpar är VÄLDIGT många i den här boken. Samtidigt finns det en framåtrörelse när olika personer berättar i olika tidsplan. Här ges många trådar att dra och nysta i vilket sammantaget gav mig några timmars underhållande läsning.

Att hitta hem. Caroline Twamley. Utgiven hos Historiska Media 2023.

Publicerat

Julboksfrukost om En snöängel till jul

En gång är ingen gång och två gånger är en vana säger vi när vi återigen väljer en julbok till decembers bokfrukost. Vi läser En snöängel till jul och minsann gör vi det hos förlaget och med författarna: Birgitta Gunnarsson, Johanna Johansson och Sara Molin.

Romanens tre huvudpersoner känner inte varandra i början av boken. Det är den äldre Margit som behöver hjälp med det ena och det andra i sitt hus, Milo, den ganska ensamma gymnasiepojken, och Aida som vill arrangera en julfest för alla som inte har någon att fira jul med. Så strålar de samman och julen blir något helt annat än de trodde. Så här sa vi:

– En fin bok om vänskap.
– Det blir aldrig så där sötsliskigt som julromaner kan vara.
– Man tycker så mycket om alla karaktärerna.
– Trovärdigt och väldigt fint gestaltade.
– Sömlös berättelse, man kan aldrig ana att det är tre författare.
– Man måste ändå ömma för pappan, hur är hans jul?
– Roliga detaljer!
– Blir det en uppföljare?

Därmed var höstens bokfrukostar avklarade. Temat var FÄRG.