Nyutgivning av Merri Viks Lotta-böcker

 

Författaren som  egentligen hette Ester Ringnér-Lundgren skrev flera välskrivna och makalöst underhållande ungdomsböcker under 50-talet och framåt. Hennes största succé var just Lotta-böckerna. Att hon ibland skrev  under pseudonym berodde på att B.Wahlströms bokförlag ville ståta med många fler författare än de hade och därför uppmuntrade författarna till detta. Det har sagts att Ester i efterhand var lite sorgsen över att hennes största succé inte gavs ut under hennes eget namn. Å andra sidan har Ester fått alldeles eget litterärt sällskap Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren som i ganska många år arbetat mot en nyutgivning av hennes verk. Nu har de tre första Lotta-böckerna kommit som E-bok och som häftade böcker.De finns även som E-böcker på Storytel.

Jag har via sällskapet fått uppgiften att Massolit Förlag planerar att ge ut samtliga Lotta-böcker, trist nog saknas information om Lotta och Merri Vik på Massolits hemsida. (För att citera en Lotta-boks titel, Skärp er, Massolit!) En av de nyutgivna böckerna  är Ja, se, Lotta! utspelar sig under julhelgen 1959. Under en fest diskuterar ungdomarna feminism eller som det hette då kvinnans likställighet med mannen. Det ni ser på omslaget ovan är således en konsekvens av att Lotta kämpar in i det sista för att bevisa att kvinnor är lika bra som män!
Nedanstående text skrev jag för några år sedan på Ester-sällskapets blogg:

I ” Ja, se, Lotta!” får vi för första gången följa med hem till tant Bernhardina på den årliga trettondagsfesten.  Det är under väntan på dansen som ungdomarna börjar diskutera ”jämlikhet” eller som Ester skriver ” kvinnans likställighet med mannen.”

Paul, som Lotta ännu avskyr slänger ur sig många dumma kommentarer, han anser bl.a. att det viktigaste för en flicka är att vara söt, förståndet behöver inte vara så märkvärdigt. ( Tacka sjutton för att Lotta avskyr honom). Knatt försöker gjuta olja på vågorna genom att säga att flickorna ”inte är så dumma”, men att de måste erkänna att i fråga om mod och råstyrka så kan de inte tävla med pojkarna.

De andra tjejerna tycks väl gå med på styrka och mod, men Lotta ger sig inte så lätt, utan sliter åt sig en tofsprydd snodd, (någon mer än jag som tänker på Maria Montazami?), som tjänar till att hålla ihop ett sammetsdraperi och utmanar pojkarna till en dragkamp. Ni vet vad som händer, snodden går av och allt blir en ända röra, men att tant Bernhardina tycker det hela är jätteroligt, vilket klarar upp situationen.

Det som bekymrat mig sedan jag läste boken för så där 40 år sedan, är hur det funkade för Lotta resten av kvällen? När snodden gick av flög hon in i ett bord, klacken på hennes sko gick av och en halv flaska apelsinjuice rann ner i håret på henne.  Det står beskrivet hur Knatt hjälper henne att spika fast klacken, men det står ingenting om hur hon löser det med apelsinjuicen i håret? Fick det självtorka månne? Blev det inte väldigt klistrigt?

De underbart humoristiska böckerna finns att beställa på de stora nätbokhandlarna och kika gärna in på Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgrens hemsida. Bli gärna medlem!

Olyckornas tid av Moïra Fowley-Doyle

Varje år under oktober månad infaller olyckssäsongen för Cara och hennes familj. Blåslagna, bandagerade med brutna ben och hjärnskakningar uthärdar de och hoppas året inte ska innehålla någon tragedi, att någon i släkten dör. I övrigt är Cara, hennes syster Alice och styvbror Sam som ungdomar mest. Så även Caras bästa vän Bea förutom då att hon är häxa.

I ungdomarnas skola har man ett ”hemlighetsbord” med en skrivmaskin. Eleverna kan knacka ner sina osagda tankar och funderingar på maskinen, riva av lappen och lägga den i hemlighetsburken. Mot slutet av läsåret hängs alla lappar upp på en utställning där ungdomarnas tankar kan läsas utan att någon vet vem som skrivit vad. Vid hemlighetsbordet sitter alltid Elsie, en annorlunda flicka som Cara ofta lekte med när hon var yngre. En dag under olyckssäsongen är Elsie försvunnen, till synes saknad av ingen. Istället dyker hon upp i bakgrunden på Caras gamla fotografier.

Jag tänker på latinamerikansk magisk realism och Selma Lagerlöf när jag läser denna irländska ungdomsroman som känns unik i sitt slag. Den är förfärande och mörk, nästan svartsynt med ett vackert språk fyllt av detaljer. Handlingen är tät och omfångsrik, jag vet att jag skulle kunna läsa om flera gånger och ständigt hitta nya infallsvinklar. Förlaget rekommenderar 12-15 år, man ska nog inte vara yngre, men i övrigt är det en roman för alla som minns ungdomsårens förvirring, vänskap, lojalitet, de sociala strukturerna och kanske också fester i läskiga ödehus.

Utgiven på Natur & Kultur 2016. Översättningen är gjord av Ylva Kempe.

Belgravia av Julian Fellowes

belgravia_web

Romanen inleds med en innehållsförteckning och min blick fastnar direkt på första kapitlet som fått namnet Dansa in i strid och på kapitel 9 som döpts till Det förflutna är ett främmande land. Visst triggar det igång fantasin? Fast mannen som ensam skrev samtliga avsnitt av Downton Abbey och som således värkte fram alla Maggie Smiths oneliners kan naturligtvis måla med språket, intrigerna och karaktärerna och här är han i sitt esse.

Sommaren 1815 anordnar Hertiginnan av Richmond en societetsbal i Bryssel. Under dansen nås man av budet att Napoleon avancerar mot Belgien, de unga officerarna måste i hast lämna balen för att hals över huvud bege sig mot Waterloo. Napoleon besegras för gott men de flesta  unga männen som ”dansade in i strid” stupade. När berättelsen fortsätter har 25 år förflutit och vi befinner oss i London, i stadsdelen Belgravia som nyss uppförts. Av en slump möts två matriarker på en tebjudning, de tillhör olika samhällsklasser och rör sig vanligtvis i helt olika kretsar, men de få ord de kommer att växla  leder till att en väl bevarad hemlighet uppdagas.

Jag hittade av en slump Belgravia på biblioteket, (än så länge endast två-veckors lån eftersom den är alldeles ny), och slukade den över en helg. Jag fångades framförallt av de något äldre karaktärernas  sorg och vemod och jag gillade översättningen vars exakta ton verkligen får språket att kännas 18-tal. Jag är speciellt förtjust i att översättaren valt att använda fru, fröken och herr i stället för Mrs, Miss och Mr.

Belgravia är en bladvändare som borde passa de allra flesta läsare och är enligt mig en perfekt julklapp om man vill ge bort en bok till vem som helst i släkten. Nu är jag ju förstås av den åsikten att när man inte vet vilken bok man ska ge i present ska man försöka se bortom deckarna och köpa en relations/feelgood/komedi istället. Det finns väldigt mycket toppenlitteratur att välja på och denna typ av böcker passar både kvinnor och män i alla åldrar. (Även om de inte vet det ännu)

Belgravia är utgiven på Printz Publishing 2016. Översatt av Pia Printz.

Bokfrukost om En sång för Issy Bradley av Carys Bray

issy-webformat-kopia

En insiktsfull roman om den bottenlösa sorg som drabbar familjen Bradley efter att yngsta dottern Issy hastigt gått bort. Det är vackert, hjärteslitande och skoningslöst närgånget. Alla familjemedlemmar får sin egen röst, sin egen värld och sin egen unika sorg. Brays tar oss med under huden på karaktärerna och jag är alldeles överväldigad av denna fantastiska mångfacetterade roman om en mormonfamilj i Liverpool som drabbas av det ofattbara.

Fast det är min åsikt det, vi var 17! närvarande på bokfrukosten i morse och alla hade sin egen uppfattning om boken. Långt ifrån alla var lika positiva som jag. Här nedan följer några av rösterna:

 

Har svårt att förstå storheten i den här boken

Det var intressant att läsa om en familj i sorg

Det märks att ”mormon-miljön” är välkänd för författaren

Välskriven

Tröttnade till slut på boken, tyckte den blev tjatig

Bra och annorlunda

Varje person kom till sin rätt

Illa berörd, läste bara omkring 130 sidor

En bok om familjen, sorgen och religionen

Blev helt uppslukad av berättelsen

Jag avskydde mormonkyrkomedlemmen syster Andersson

Smärtsamt när pappan i familjen valde andra än familjen i sin sorg

Jätteintressant att läsa om hur det går till i mormonkyrkan

Bröllopsleken i kyrkan där flickorna hade sina mammors brudklänningar var förfärlig

Pappans agerande var svårt att förstå

Blev mest fascinerad av mamman och dottern

Hjärtskärande med den lille pojkens tro på att han kunde få sin syster att återuppstå

Hon lyckades fånga varje barns röst

Jag var så arg på pappan

Mamman gifte sig med en mormon därför hennes egen mor just dött, hon var ensam och sårbar

Pappan gör det har tror är rätt

Pappan sveks också av sina föräldrar när de inte kom hem till Issys begravning

Familjen Bradley lever i en liten värld som så många andra av oss också gör även om vi är något helt annat än mormoner

Tyckte texten var för skrivkursaktig, alla trådar följdes upp slaviskt. Hade inte skadat med en och annan uppföljd tråd

Issys död orsakades egentligen av en serie olyckliga omständigheter

Varför står det på omslaget att det är en humoristisk bok, tragikomisk möjligen men inte rolig alls

Vältecknat persongalleri avseende mormonkyrkans medlemmar, alla människotyper var representerade

Vi diskuterade slutet men av förklarliga skäl kan vi inte säga mer än så. En sång för Issy Bradley är utgiven på Printz publishing 2016, översatt av Åsa Brolin. Boken finns som ljudbok på Storytel, dock på originalspråk.