Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Storytel eller Nextory, vilken tjänst ska man välja?

Jag är en inbiten läslyssnare, dvs. jag läser nästan lika många böcker med öronen som med ögonen. Jag är stamkund hos Storytel sedan ett antal år och är väldigt nöjd. Tjänsten har utvecklats enormt sedan starten och det finns tusentals böcker i alla möjliga genrer både på både svenska och engelska. Förutom ljudböcker finns också ett stort utbud av E-böcker och i ett antal titlar kan man även växla mellan att läsa och lyssna på boken efter eget behag.

Under 2015 lanserades en liknande tjänst Nextory, som i sin reklam uppgav att de hade störst utbud av alla, vilket naturligtvis gjorde mig nyfiken. När jag såg att det fanns möjlighet att prova tjänsten gratis i två veckor tackade jag givetvis ja.

Utifrån ett innehållsperspektiv är de båda tjänsterna väldigt lika, tusentals böcker finns på båda tjänsterna. Storytel har dock ett betydligt bättre utbud då det gäller litteratur på engelska, men läser man bara på svenska och dessutom gillar E-böcker så är Nextorys E-läsare klart mer användarvänlig är Storytels. Jag tror, (observera att jag inte är journalist på konsumentverkets flaggskepp Råd och Rön!), att Nextory kan ha aningen fler nya svenska E-böcker än Storytel, dock är Storytel mer ”wild and crazy” och vänder sig inte bara till den ordinära bokkonsumenten utan har t.ex. många kärleksromaner av Harlequin-typ i sortimentet. Sympatiskt tycker jag eftersom jag hört både om unga läsare och nya läsare vars inkörsport till litteraturen varit just Harlequin böcker. Å andra sidan hittade jag dramatik hos Nextory och kanske det också kan kallas lite ”wild and crazy”?

Trots att jag verkligen föredrog Nextorys E-läsare framför Storytels blir mitt beslut att fortsätta vara kund hos Storytel, jag använder trots allt appen mer till att lyssna än att läsa och nedanstående är viktigare för just mig:

  1. Sleepfunktionen man använder när man vill somna till en ljudbok har fler möjligheter hos Storytel.
  2. Telefon och surfplatta är synkroniserade hos Storytel dvs. om jag växlar mellan olika enheter kommer jag automatiskt till rätt ställe i boken. Denna möjlighet finns inte hos Nextory.
  3. Priset, jag har ett halvårsabonnemang hos Storytel för 149 sek/mån. Då har jag tillgång till samtliga böcker på tjänsten. Hos Nextory är ett fullabonnemang klart dyrare. Dock, detta gäller mig och min konsumtion,  kolla tjänsternas hemsidor, det finns olika varianter.
  4. Storytel förbereder ett familjeabonnemang, vilket jag tycker är väldigt intressant när man är många bokslukare i familjen.
  5. Det omfattande utbudet av engelska ljud och E-böcker på Storytel är för mig oumbärligt.

Förbättringsområden inom båda tjänsterna:

Storytel: Android-användarna kan fortfarande inte välja uppspelningshastighet i appen. Denna möjlighet har funnits i flera år för Iphone och jag tycker det är nonchalant mot Android-användarna att man ännu inte utvecklat denna teknik även här! Förvisso är detta förhållande exakt det samma på Nextory!
Vidare, Storytels E-boksläsare saknar sidangivelse, man måste klicka i högra hörnet på texten för att se hur långt man hunnit i boken. Innan man kommer på vart man ska klicka…

Nextory: Kundtjänsts personal måste få bättre utbildning! När jag mailade och frågade om det fanns någon översikt avseende engelska böcker fick jag svaret att jag kunde klicka på boken jag läste för att se om den fanns översatt? När jag mailade tillbaka och frågade ännu en gång fick jag svaret att jag måste söka på den bok jag vill läsa för att hitta den. Jag vet alltså egentligen fortfarande inte om det finns någon bra översikt.
Jag skulle också vilja veta på vilka fakta  uppgiften ”störst utbud”  baseras på?

Till sist, man kan prova båda tjänsterna gratis i två veckor, utnyttja den möjligheten för att ta reda på vilken tjänst som passar just dig!

Publicerat

To my Love av Karin Aspenström

To-my-Love-160x222[1]Det är 90-tal i London-stadsdelen Camden. Vännerna Love och Josefin har efter avslutad gymnasietid anlänt  hit  för att jobba och kanske plugga. I alla fall Love, Josefin vill mest komma bort och London är hennes drömstad. De hänger på de hippa ställena och snart sugs Josefin in i kretsen kring en wannabe-rockstjärna och blir totalt uppslukad. De glider sakta ifrån varandra och slutligen återvänder Love till Sverige för att aldrig mer höra av Josefin. Många år senare hittar Love ett blandband Josefin spelat in åt honom märkt To my Love. En gnagande känsla kommer upp till ytan inom Love, han måste få träffa Josefin igen, han måste veta vad som hänt henne, varför hon aldrig hörde av sig.

 Maggan: Jag trodde titeln betydde ” Till min älskade” men där hade jag ju fel. Kan inte hjälpa att jag undrar över en eventuell engelskspråkig titel? Vad kommer boken att heta då?

Ann-Sofie: Så trodde jag också. Jag har haft diskussionen med flera om den där dubbeltydigheten. För det skulle kunna vara både till min älskade och till min Love. Det utesluter ju inte att ha samma engelska titel. Många som har läst den tycker att det är så härligt att göra en resa tillbaka i tiden, både till London och till sin egen 20-årstid. Själv är den här London-tiden, 90-talet, inte alls min Londontid så där är det mer ”jaha”.

Maggan: Jag känner det som om jag ”missade” 90-talet. Fick barn och jobbade heltid, hann liksom inte med något annat. Jag gillar skildringen från Camden dock, men jag tror att samtliga huvudkaraktärer även skulle fungera i andra städer under samma tid. Men är det en spänningsroman egentligen?

Ann-Sofie: Jag gillar mycket med den här romanen, men jag tycker att den blir för mycket spänningsroman, ja. Det är onödigt. Allt det där mystiska med den försvunna vännen och letandet kunde ha blivit ännu bättre utan ond bråd död. Tycker nästan vissa delar av det är löjligt. I alla fall onödigt.

Maggan: Jag förstod inte Love, varför kunde han inte tala om för sin sambo att han måste få reda på var Josefin tagit vägen? Och Josefin, jag ville ruska henne och säga åt henne att hon måste ta itu med sitt liv! Kanske är det detta som gör historien allmängiltig, jag tror alla känner någon som aldrig kom igång med sitt liv, som aldrig blev riktigt vuxen. Jag håller med dig, tycker att författaren hade haft en utmärkt roman även utan spänningsmomenten. Men jag antar att boken automatiskt får fler läsare med den aktuella klassificeringen.

Ann-Sofie: En fin välskriven gripande intressant roman. Ja! Och allmängiltig, precis som du säger. Vi ska väl inte spoila slutet, Jag håller med dig om att det hade varit lätt att säga till sin partner ”jag har alltid undrat, jag måste få veta” Då hade det varit enklare. Men en dimension mindre i romanen förstås.

Maggan: Vi kan sammanfatta vår diskussion med att To my Love är en jättebra bok som vi båda rekommenderar eller vad säger du?

Ann-Sofie: Jag nöjer mig med en bra bok, så får du ta jätte. Och rekommenderar, det gör vi!

Utgiven på Lind & Co 2015.

Publicerat

Frukostintervjun: Stina Stoor

Hennes novellsamling Bli som folk Augustnominerades i höstas och är unik i sitt slag. Vi beslöt att kolla upp hennes morgonvanor.

Stoor_Stina_1[1]God morgon Stina! Vad äter du till frukost? Det blir väldigt olika. Väldigt. Men har faktiskt funderat på att bli stabilare.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten? Morgontidning är en omöjlighet här. Tidningen kallas kort och gott Tidningen och har alltid levererats mitt på dagen (men aldrig söndagar) av lantbrevbäraren. Alltså fram tills i höstas har det fungerat så, men nu får man åka en mil in till centralorten och hämta sin tidning själv vid postkontoret om man vill ha den alls på lördagarna dessutom, annars kommer både lördagens och måndagens på måndag (men alltså inte på morgonen).
Har aldrig börjat läsa en ny roman till frukost tror jag, men läser jag något uppslukande är det klart att jag fortsätter där jag somnade ifrån kvällen innan!

En bra morgonroman, vad kan det vara? En bra morgonnovell skulle jag säga, och då helst Stubbrytaren av Torgny Lindgren,The Lottery av Shirley Jackson, eller Den andalusiska sjalen av Elsa Morante.

Har velat läsa den Andalusiska sjalen länge, nu ska det definitivt blir av. Vad läser du just nu? Drömbroar av Henrik Nordenbrandt.

Vad använder du som bokmärke? Får väldigt fina bokmärken av mina döttrar ofta. Utklippta och målade figurer. Ibland laminerade.

De bästa bokmärkena förstås! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan? Sorterar in dem i den ordning jag läst. Har en hylla för det olästa och allt eftersom de blir lästa får de kliva in i stora hyllan. Då kan jag föra fingret längs bokryggarna sedan, och det blir som en dagbok eller kalender, allt är en fortsättning på det som var innan. Minnen. Tid. Steg.

Underbart att sortera bokhyllan som en kalender, tack för tipset och tack för intervjun!

Publicerat

Marie-Louise av Kerstin Norborg

13067025_O_1[1]Ett fiktivt livsöde skapat utifrån de brev konstnären Carl-Fredrik Hills syster Marie-Louise lämnade efter sig. Maja, som hon kallades, föddes i Lund 1852 och dog i Stockholm 1929. Även hon närde drömmen om att bli konstnär, men som flicka fick hon stanna hemma i småstaden Lund medan broderns studier vid konstskola i Paris bekostades av familjen. De två syskonen stod varandra nära, vilket innebar att när Carl-Fredriks psykiska sjukdom bröt ut och han hamnade på sjukhus i Passy var det trots allt Marie-Louise som fick ta tåget ner till Paris.

På Gare du Nord möts hon av broderns vän Vilhelm som kommer att bli symbolen för den kärlek och det konstnärskap som aldrig blev, en febrig dröm som aldrig kommer att ge henne ro. Hon gifter sig sedermera och lever ett bra liv med man och barn i Stockholm, men hon glömmer aldrig mötet med Vilhelm, (och sig själv), under de där veckorna i Paris.

Beskrivningen av 1800-talets Lund är intagande, syrenerna och körsbärsträden blommar överdådigt under våren. Maja tar sin tillflykt till Botan, (Botaniska trädgården?), för att tänka och drömma sig bort. Marie-Louise är en poetiskt skriven roman och den lilla nätta boken är så väldigt vackert formgiven med Majas handskrift tryckt på pärmarna. Jag är glad att Ann-Sofie uppmärksammade romanen på bokmässan i Göteborg och köpte den just till mig.

Utgiven på Norstedts 2015. Omslag av Lotta Kühlhorn.