Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Bokfrukost: Fyren mellan haven av M.L. Stedman

Några röster från diskussionen:

  • Jag gillar fyrar men jag gillade ändå inte boken! Men jag är ingen hård människa för det!
  • Helt tagen av hur boken byggts upp, välgjort och vackert.
  • En extremt begåvad människa som skrivit.
  • Många dimensioner.
  • Bästa bok jag läst i Breakfast, kriget, moraliska dilemman, djupen, den underbara storyn.
  • Jag är adopterad och jag grät floder.
  • Helt osentimental, ön där fyren låg hette Janus Rock och Janus har som bekant två ansikten precis som boken.
  • Författaren kändes som en gammaldags berättare.
  • Var skeptisk till en början men kapitulerade inför det osentimentala.
  • Tyckte inte alls om boken, gillade inte översättningen, gillade inte språket, trälig.
  • Deprimerande slut, hade velat ha något mer saftigt.
  • Kan vara bra att läsa på engelska.
  • Gestaltningen är jättefin.
  • Genialiskt att förlägga en del av handlingen på en fyr eftersom du där är helt ensam med dina problem.
  • Tom var en praktkarl, det var det yttersta kärleksbeviset att han gick med på det Isabel begärde.
  • Imponerande debut, gavs ut 2012.

Så här tyckte jag när jag recenserade Fyren mellan haven . 

Publicerat

Frukostintervjun: Anna Lönnqvist

Jag föredrar kärleks/feelgood-romaner framför deckare och en av mina nya svenska favoriter är Anna Lönnkvists  Tills kärleken skiljer oss.

Anna-Lönnqvist-199x300[1]God morgon Anna! Vad äter du till frukost?
Turkisk yoghurt med flytande honung och granola, och en rejäl kopp bryggkaffe med mjölk. Jag älskar frukost, skulle aldrig hoppa över den, men jag är inte särskilt bra på att variera mig. Möjligen byter jag granola-sort sisådär en gång per år. Är jag bortrest och bor på hotell ser det dock annorlunda ut. Finns det croissanter tar jag alltid det. Är en riktig sucker för riktigt frasiga croissanter som (förhoppningsvis) smälter i munnen.

Mmm, gillar också croissanter. Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningen av den enkla anledningen att jag blir fast om jag börjar läsa en roman och det hinner jag inte på morgonen. Sen vill jag också hålla mig uppdaterad på nyhetsfronten. Men på vardagar läser jag inte alls, då är det fokus på att få iväg barnen (3 och 12 år) till förskola och skola. På helgerna däremot dröjer jag mig gärna kvar vid köksbordet med DN tills någon av barnen börjar hojta.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En feelgood! Jag vill gärna börja dagen med något som får mig att må bra/känna att det finns hopp. Varför inte någon av Emma Hambergs romaner i Rosengädda-serien?

Rosengädda-serien är jättebra! Vad läser du just nu?
  ”Arvet efter dig” av Jojo Moyes och ”Skuggorna” av Katarina Wennstam. Jag är en allätare och gillar att blanda.

Vad använder du som bokmärke?
 Oj, bokmärke … Ett riktigt sådant har jag nog inte haft sedan jag började läsa som barn. Alltså blir det vad som finns närmast till hands, oftast en post-itlapp eller ett kvitto. Och i pocket viker jag alltid ner hörnen. Det jag gör jag ibland även med inbundna böcker fast det blir fula märken efteråt … Fast å andra sidan, vem har sagt att böcker ska se olästa ut?

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Författarvis. Men kan inte säga att min bokhylla är särskilt sorterad, och jag har böcker lite varstans i hemmet. På köksbänken, i travar på nattduksbordet … Var än jag kan tänkas läsa. 🙂

Böcker är ju till för att finnas lite överallt i hemmet! Tack för intervjun Anna och ha en fin dag!

Publicerat

Charmen med tarmen av Giulia Enders

9789137143927[3]Sannerligen har jag fått en ny syn på tarmen efter att ha läst Charmen med tarmen! Jag skulle inte gå så långt att jag dristar mig till att kalla själva tarmen för charmig, men kanske att alla de miljarder bakterier som befolkar min tarm kan få sig tilldelade denna egenskap. Jag tänker mig numera mina tarmbakterier som små välgörande hattifnattar som håller mig frisk och stark. (Ja, jag har livlig fantasi och älskar Tove Janssons bilder.)

Tarmen har en mångfald av komplicerade och livsnödvändiga uppgifter medan gemene man oftast betraktar den som enbart matsmältningsorgan och transportör av bajs. Egentligen är det konstigt att ingen skrivit den här boken  tidigare i vår hälso- och diet fixerade tid, hur kan man har översett  tarmens enorma betydelse för hälsan? Eller har man inte det, är det bara jag som är okunnig?

Giulia Enders är en ung tysk läkare som rönt stora internationella framgångar med sin populärvetenskapliga bok. Hon menar att tarmen bör bli den nya ”hjärnan” inom medicinforskningen, att tarmens mikrobiologi är ett eftersatt och outforskat område. Hon vänder sig dock till alla, för oss lekmän skriver hon om varför hemorrojder är vanligare i västvärlden än i övriga länder, hon redogör för de olika typerna av bajs, vilket faktiskt är mycket klargörande! I andra delar av boken skriver hon om komplicerade biologiska sammanhang och aktuell forskning på området. Hennes text ger mig ett antal nya insikter om min matsmältningsfunktion som jag utan tvekan kommer att ha nytta av att veta.

Jag lyssnade till boken, men jag skulle nog inte vilja rekommendera att läsa Charmen med tarmen som ljudbok. Dels med anledning av de illustrationer som författarens syster Jill Enders har bidragit med, dels därför att det är en bok som kräver repetition. Repetition är kunskapens moder som ni vet. Bli nu inte förskräckta, det är driv i boken, men vissa stycken skulle jag vilja gå tillbaka till och då är det enklare med en pappersbok. Det är också en bok som borde passa Ann-Sofie väldigt bra. Om du undrar varför så har du svaret här.

Charmen med tarmen är utgiven på Forum bokförlag 2015, översatt från tyskan av Frederik Sjögren.

Publicerat

Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

589[1]Så är jag där igen, under skinnet på en fiktiv karaktär. Annas personlighet ligger så väldigt långt från min egen att jag är ordentligt svårflörtad under bokens inledande del. Så tar hon stryptag på mig, jag är förlorad och kan inte längre värja mig.

Anna är amerikanska men bor i Schweiz tillsammans med man och tre barn.
Trots att hon levt i landet under ett decennium har hon lärt sig ytterst lite av det språk som är hennes barns modersmål.

Hon lever sitt liv som fast i ett gungfly oförmögen till initiativ och är sorgligt passiv till det mesta utom sex. Förmodligen är detta hennes räddning men otrohetsaffärerna ger konsekvenser vilka hon är oförmögen att förstå vidden av då resten av hennes liv pågår utan hennes medverkan.

Hon tycks vara en god mor, men den delen av hennes personlighet lämnas åt läsaren att tolka. Det som är så väldigt frustrerande med Anna det är att hon har möjligheterna. Förvisso är hon hemmafru men hon är inte förtryckt av vare sig make, barnpassning eller ekonomi. Jag får heller inte intrycket av att hon är deprimerad.
Vi kommer in i handlingen det år då hennes man propsar på att hon måste lära sig schweitzertyska och skickar iväg henne på kurs där hon träffar Mary som blir en ”vän” och Annas liv ställs på sin spets.

Styrkan i Jill Alexander Essbaums text är det outsagda, att texten väcker mer frågor än den ger svar. Allt skildras utifrån Annas perspektiv och efter avslutad läsning är jag full av frågor bl.a. skulle jag gärna vilja veta mer om Bruno, Annas man. Jag är också djupt berörd av det starka slutet som för mig inte alls var självklart. Hausfrau är  en lysande bokcirkelbok, man kan prata om Anna och de övriga karaktärerna i timmar.

Hausfrau är utgiven på Brombergs förlag 2015, översättningen är gjord av Inger Johansson.