Bara en boknörd kan vara hjälplöst förälskad i sin läsplatta.

2014-11-21 22.16.00Den ser inte mycket ut för världen, 15 cm hög och 11 cm bred. Den väger heller inte mer än 259 gram och då har jag vägt den med det  vackra röda läderfodralet på. Jag talar om min nya läsplatta Kobo Aura.

Namnet Kobo är ett anagram för  book, (engelskans bok), och en Kobo stödjer epub-formatet för E-böcker som vi använder oss av i Sverige. Trots att läsplattan gjord i Kanada med japansk teknik är det enkelt att låna böcker på svenska bibliotek och att köpa böcker från svenska nätbokhandlare, ingen format-omvandling behövs. Kobon har bakgrundsbelysning med dimmer och om man investerar i ett magnetfodral kan man enkelt starta och stänga av. Det finns många fiffiga och enkla lösningar och plattan svarar direkt.  Nej, jag får inte provision från Kobo, jag är bara så utomordentligt nöjd med mitt köp.

Jag har tidigare haft en svensk läsplatta, men efter att ha uppdaterat till en ny, (råkade trampa ihjäl den första), har det bara varit krångel. Synd, för jag tror att många som köper en svensk läsplatta är lite osäkra på tekniken och om plattan då är av sämre kvalitet ger man gärna upp.

Via Kobo läsplatta kan man köpa böcker från Kobo e-bokhandel direkt till plattan. Främst på engelska men även andra språk finns representerade. Till min förvåning hittade jag också några svenska böcker. Mest ”håret på armarna reste sig” var att jag hittade Printz Publishings E-böcker på svenska. Jag hade således nöjet att genom ett enkelt klick köpa Lisa Jewells Fågelburen. För det är det där med ett enkelt klick är det enda som eventuellt skulle kunna vara negativt med en läsplatta, man har en tendens att köpa väldigt många böcker.

Fast vad gör det att man har för många E-böcker, de kräver ju inga bokhyllor eller hur? ( Säger hon med omkring ett femtiotal olästa analoga böcker i klädkammaren.)

Frukostintervju med Claes Ericson, förläggare.

Claes_Ericson-150x150[1]Claes Ericson är förläggare på Bookmark Förlag som nyligen gett ut flera av  Agatha Christes klassiska verk i nyöversättning. Vi har undersökt hans frukostvanor.

God morgon! Vad äter du till frukost?
Rejält! En riktigt stor tallrik med hälften turkisk yoghurt, hälften mild vanilj, naturell musli, lingon och blåbär, ett glas fyllt med hälften apelsinjuice och hälften vatten, två hårda knäckemackor med Philadelphia-ost och svartpeppar, och två mjuka mackor med marmelad och ost. Det enda som inte är ekologisk är knäckebrödet och färskosten.

Mums! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Det beror på. Måndag till fredag spännande manus som kommit till förlaget, och lördag och söndag Dagens Nyheter.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Ett överraskande intressant debutantmanus av en utländsk (läs: amerikansk) författare. Det har hänt några gånger att jag slagit på paddan och just det har skett: Livbåten, En fransk curry och Ensam på mars!

Livbåten är en favorit. Vad läser du just nu?
Sophie Hannahs senaste manus, som ska publiceras 2015! Gastkramande spännande och med all sannolikhet något vi kommer att ge ut!

Vad använder du som bokmärke?
Läser nästan enbart på min iPad, och där kommer ju rätt sida upp automatiskt…

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Ingen ordning alls. Numera drar min ettåriga dotter ner allt på golvet så det är ändå förgäves.

Tjejen tycks gilla böcker och du slipper sortera! Låter toppen tycker jag. Tack för intervjun.

Fallers stora kärlek av Thommie Bayer.

Bayer-Thommie-Fallers-stora-kärlek-125-mm-bred[1]Som gubben i lådan dyker Marius Faller upp i Alexanders liv. Alexander som passerat de 30 har efter avslutade universitetsstudier hamnat i ett slags vakuum. Han driver ett antikvariat i Köln och lever bara i böckernas värld.

Om litteraturen är min kyrka, då lider jag nog under någon form av religiöst vansinne.

Marius Faller erbjuder Alexander att köpa en fantastisk boksamling, men även arbete som chaufför under en resa med bil genom Tyskland. Sakta börjar de två männen komma nära varandra och bli vänner. Språket är lågmält och flyter lätt med exakta formuleringar. Alexanders och Fallers samtal under körningen är fängslande och Alexanders grubblande och inte minst hans omsorg om en speciell antikvariatskund gör honom lätt att tycka om. Fallers sorg är svårare att greppa, kanske för att han skildras från den yngre Alexanders synvinkel.

Jag tänker att det är länge sedan jag läste om en manlig spirande vänskapsrelation skildrat av en manlig författare i en roman som inte är en deckare eller en thriller. Förvisso blir Faller en fadersgestalt för Alexander, men vänskap och respekt dem emellan är det likafullt. Mot slutet av boken har jag en aning om Fallers gåta. Jag förutsåg dock inte den lilla detalj som avslöjas först på en av bokens sista sidor och som ger romanen en helt annan dimension.

En sympatisk bok om en man som förhoppningsvis börjar ta för sig av livets möjligheter, utgiven av  Thorén & Lindskog 2014. Översatt från tyskan av Jörn Lindskog.

Presidentens Hatt av Antoine Laurain – november månads frukostbok.

presidentens_hatt_130x190-205x300[1]

En fransk feelgood med ett sällsamt stiligt redskap, en svart filthatt! Den franske presidenten Francois Mitterrand glömmer sin hatt på en restaurang i Paris, hatten plockas upp av mannen vid bordet bredvid och därefter är det hatten som för historien framåt. Alla närvarande på bokfrukosten sa sig gilla boken, ganska ovanligt för att vara oss. Så här löd några av kommentarerna:

Underbar liten historia
Kul att läsa om Paris
Feelgood, men med touch av fransk roman
Underhållande och påhittig
Intressant grepp
Väldigt fransk

Vi funderade oss tillbaka i tiden och försökte minnas vad president Francois Mitterrands gärning var eftersom det är uppenbart att författaren är väldigt positiv till denne man. Vi fick ta till google och hittade där både högt och lågt, utan tvekan var Mitterrand en kontroversiell politiker.

Presidentens hatt fick mig, (och flera andra), att längta till Frankrike för att besöka ett franskt brasseri där man serverar skaldjursbricka. Antoine Laurains beskrivningar av hur man ska inmundiga en dylik får snålvattnet att spruta. Jag känner smaken av det smörade brödet som doppats i skålen med blandning av schalottenlök och vinäger och jag känner doften av citronen vars saftdroppar träffar ostronets sköra hinna…
När jag njuter mina skaldjur är det inte omöjligt att jag tänker på den med Mitterrand samtida tyske politikern Helmut Kohl.

Om man inte läst boken så förstår man naturligtvis ingenting av det där sista jag skrivit, så läs gott folk, läs Presidentens hatt! Ni kommer att gilla!

Utgiven av Lavender Lit 2014 och översatt av Oscar Séverac.