Frukostintervju med Set Mattsson

Fotograf: Kim Ekvall

Vi har läst hans fantastiska historiska kriminalromaner och njutit i fulla drag. Skildringarna av Malmö och det samhälle som rådde i Sverige under 40 och 50-talen är både välskrivna, välresearchade och spännande. Vi var förstås tvungna att utforska hans frukostvanor.

God morgon Set, vad äter du till frukost?
Jag har som rutin att skriva någon timme före frukost som oftast består av ett glas juice, två koppar kaffe med varm mjölk och några smörgåsar med vad som finns i kylen till pålägg. Brödet får gärna vara grovt som ibland är hembakat, men det är långt ifrån alltid.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Morgontidningar har följt med mig sedan jag var liten och det är en vana som sitter i. Under några år efter det att jag flyttat hemifrån, sparade jag in på tidningen, men nu är den ett absolut måste. Om den inte ligger i brevlådan när jag hämtar den kan den förstöra en hel dag. Att läsa på platta tror jag aldrig att jag kommer att vänja mig vid.
 
En bra morgonroman, vad kan det vara?
En bra morgonroman är väl en roman som är bra alla tider på dygnet. Men vad som gör en roman bra, skiftar. Ibland kan det vara karaktärerna som fångar mig, andra gånger är det tiden och miljön som skildras. Men det krävs mer än en spännande handling och med åren har jag också blivit allt mer kritiskt vad det gäller språket. Klumpigt formulerade meningar eller en stolpig dialog, som mest påminner om högläsning ur en telefonkatalog, får mig att lägga boken åt sidan oavsett hur spännande den än är.

Vad läser du just nu?
För tillfället läser jag ”The one from the other” av den brittiske kriminalförfattaren Philip Kerr som tyvärr gick bort för några år sedan. Hans stil jämförs av många kritiker med Raymond Chandlers hårdkokta romaner. Det som gör Kerrs romaner intressanta i mina ögon är att de utspelar sig i Tyskland före, under och efter andra världskriget. Förutom att vara spännande, ger de också en trovärdig skildring av den tiden. Tre av hans romaner är översatta till svenska och är värda att kolla upp.
 
Tack för tipset har hittat första delen av Berlin noir på Storytel. Vad använder du som bokmärke? Vissa bokaffärer skickar med bokmärken med reklam och de duger bra för mig. Hundöron är förbjudna.
 
En viktig boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Det råder ingen ordning alls, utan det är närmast kaos. Jag försöker visserligen ha böcker av samme författare placerade tillsammans i hyllorna, men det går så där. Problemet är att jag och min fru har för många böcker i förhållande till utrymmet och i våra hyllor ligger böcker travade på både längden och tvären.

Huller om buller-metoden precis som jag! Vad skriver du på just nu?
Min senaste roman om Douglas Palm, ”Ett hemligt liv”, släpptes i början av augusti, men jag har redan påbörjat arbetet med den avslutande delen i en trilogi som utspelar sig under femtiotalet.Jag har förhoppningar om att även skriva en trilogi om sextiotalet, men det ligger några år framåt i tiden. En bok i tager är vad som gäller för mig.

Låter spännande med 60-tal i Malmö, inte minst för att jag bodde hos min mormor vid Triangeln under denna tidsperiod. Tack snälla för intervjun!

Länk till Set Mattssons förlag Historiska Media r, länk till våra recensioner här och här.

Den stora skrivboken av Agota Kristof

Är egentligen en samlingsvolym med tre romaner, Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen. Kristof skildrar i de tre romanerna samma karaktärer i samma namnlösa stad men genom att skifta år och sammanhang skapar hon tre olika scenarion. Det är en skoningslös skildring av människor som lever under krig och diktatur, skrivet på Kristofs speciella vindlande språk.  Det fullkomligt ångar Sovjetunionen och öststat om skildringarna och trots en nästan naivistisk berättarstil lämnas det utrymme för många olika tolkningar.

Jag älskade Kristofs korta men ack så fullödiga självbiografi Analfabeten och jag älskade den Den stora skrivboken där två tvillingpojkar lämnas i sin verbalt aggressiva mormors vård mitt under brinnande krig. De utvecklar en sällsam överlevnadsstrategi som bland mycket annat omfattar en skrivbok. Men när jag är halvvägs genom Beviset börjar min entusiasm sloka, jag känner att skildringen blir tröstlös. Det blir helt enkelt för mycket sorg, våld och elakheter människor emellan. När jag påbörjar Den tredje lögnen tänker jag att Kristof med sin brutalt ärliga skildring av den ondska som utvecklas genom vanmakt, skrämmer skiten ur mig.

Förstå mig rätt, fascinerande och helt unika böcker, men jag hade nog behövt något års mellanrum för att uppskatta till fullo även om jag genom att läsa i ett sträck helt klart kunde tillgodogöra mig texterna mer insiktsfullt. Tänker att om Kristof fått leva hade hon varit en trolig nobelpriskandidat.

Naturligtvis är böckerna fantastisk läsning för älskare av feelbadgenren och jag kan definitivt rekommendera bokcirklar att läsa Den stora skrivboken. Det finns massor av outtalat i romanen som man kan ha olika åsikter om, inte minst tvillingarnas mormor som måste vara en av litteraturhistoriens otäckaste.

”Vi kallar henne Mormor.
Folk kallar henne Häxan.
Hon kallar oss ”horungar”.

Romanerna publicerades 1985, 1987, 1991 och samlingsvolymen utgiven på Wahlström & Widstrand 2019.
Den fina översättningen är gjord av Marianne Tufvesson.
Läs vår recension av Analfabeten här.

The Gifted School av Bruce Holsinger

Fyra mammor träffas på babysim och familjerna blir vänner och umgås intensivt under ett decennium. De bor i Crystal, en ganska fashionabel del av en fiktiv stad i Colorado. Vid flera tillfällen i boken påpekas det att det är en av de mest progressiva och liberala delarna av USA. Drygt tio år efter att de lärt känna varandra ska staden öppna en skola för begåvade barn. Av de ca hundratusen barnen i skoldistriktet (alltså ett betydligt större upptagningsområde än bara Crystal) ska 1000 ges plats. Självklart är dessa platser oerhört eftertraktade och samtliga familjer anmäler intresse för att deras barn ska göra testet som är första delen av antagningsprocessen. För vem vill inte ha ett begåvat barn? Därmed höjs den redan existerande tävlingsinstinkten avsevärt, framför allt bland mammorna …

Skolsystemet i Sverige ser självklart annorlunda ut och i ytterst få fall finns antagningstester i mellanstadiet, men Holsinger visar ändå på något väldigt universellt och igenkännligt. Det här är den ultimata skildringen av curling- och tigerföräldrar – sådana finns ju överallt i olika skepnader. Och visst vill föräldrar ge sina barn de bästa förutsättningarna oavsett var de bor? Men vad gör den här typen av tävlande med ens psyke? Och hur långt är man villig att gå som förälder (och barn) för att uppnå det man tävlar om? Romanen är oerhört intressant både psykologiskt och sociologiskt. Den känns också väldigt aktuell för en svensk publik med tanke på de skriverier som varit de senaste veckorna i pressen om intagningsprov till mellanstadieskola och uppstart av förskola för särbegåvade barn.

Huvudpersonerna lär vi känna både genom de kapitel betitlade med respektive förnamn, men även genom de andras ögon. De olika perspektiven och den moderna berättartekniken funkar väldigt bra. De tillhör en priviligierad grupp men kommer ändå från olika förhållanden från början och har därför också olika bevekelsegrunder och motiv för sitt handlande. Och det finns faktiskt krafter som försöker bromsa utvecklingen. Men när saker och ting väl satts i rullning är det svårt att få stopp på dem…

Det är många tankar som far runt i huvudet när jag läser den här boken: Vad innebär begåvning? Och vad betyder att vara annorlunda på det här sättet för barnens tillvaro? Tänk om det i testerna framkommer att bästa kompisen är begåvad men inte man själv? Hur mår man då?

Oj,oj,oj, detta är rysligt smaskig läsning! Från först sidan var jag fast! Holsinger bygger upp spänningen på ett fenomenalt sätt; underhållningslitteratur på hög nivå! Det blir som en samhällskritisk psykologisk thriller som känns väldigt fräsch tematiskt sett. Dessutom ligger den helt rätt i tiden, även om författaren tydligen arbetat på den i femton år. Inte nog med att boken är välskriven, den är också ögonöppnande och tankeväckande med perspektiv som jag inte hade funderat på. Till exempel hur en sådan skola faktiskt kan vara en social utjämnare i ett segregerat samhälle.

Det här var onekligen en riktigt bra start på höstläsningen. Kan det kanske vara så att jag redan läst säsongens mest underhållande och fängslande bok? Och kommer något svenskt förlag att få upp ögonen för den?

Läs mer om boken hos förlaget:

An American Marriage av Tayari Jones

Ett felaktigt domslut får ödesdigra konsekvenser för nygifta paret Roy och Celestial. Lågmält och nära skildrar Tayari Jones ett ungt svart medelklasspar i dagens USA. Roy har helt enkelt befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt och blir trots alibi dömd för ett brott han inte begått. Det är outsägligt sorgligt när domen faller och Roy rent fysiskt blottar sin förtvivlan. Det ska ta fem år i fängelse innan han får resning. Fem långa år då Roys och Celestials äktenskap sätts på paus. Mellan raderna finns frågan om en annan hudfärg medfört en annan dom?

Jag blev djupt berörd av An American Marrige, som var en helt annan roman än jag förväntat mig. Skildrar främst mellanmänskliga relationer, var inte alls någon form av spänningsroman.  Juridiken finns naturligtvis där, men i bakgrunden.  Paret Roy och Celestial berättar omlott och jag läslyssnade på den amerikanska ljudboken som är helt fantastisk, den lätta sydstatsaccenten ger framförallt Roy liv och gestalt. Tycker om att läsa böcker som utspelas i det verkliga USA, bortom Hollywoodfilm och skruvade TV-serier.

Tayari Jones belönades mycket välförtjänt med Woman Prize for Fiction tidigare i år och ” Ett amerikanskt äktenskap” ges i dagarna ut på svenska av Forum Förlag. En utmärkt bokcirkelbok och naturligtvis en roman som förtjänar många läsare. Tayari Jones kommer även till bokmässan i Göteborg i september och jag ser fram emot att höra henne berätta om romanen och om sitt författarskap.

Länk till Forum hittar du här. Jag lyssnade via Storytel.