Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

En varm, insiktsfull och mycket humoristisk bok om 12-åriga Sasha vars mamma begått självmord. Sasha håller sorgen stången genom en lista med punkter hon satt upp till sig själv. Ta aldrig hand om något levande, läs inga böcker, bli stå upp komiker –  en Comedy Queen.  När hon behöver tröst och ro går hon till parken och gosar med den lilla kaninen Cookie Dough. Hennes varsamhet med kaninen avslöjar hennes skörhet och känns i läsarens hjärta. Jag blev djupt förälskad i Sasha, hennes ömtålighet, hennes styrka, hennes knivskarpa blick och hennes humor.

Märta, med det stora hjärtat, är Sashas bästa vän. Flickorna kom varandra nära efter moderns självmord, då Märta var den enda som instinktivt förstod vad Sasha behövde. Skildringen om hur flickornas nära vänskap inleddes är underbar i all sin enkelhet. I övrigt finns många sympatiska vuxna i kretsen runt Sasha, inte minst pappan som mitt uppe i sin egen stora sorg, oroar sig för dottern som inte gråter.

Ibland har jag känt mig aningen kluven till att jag ler och fnissar mig igenom läsningen. Det är ju egentligen så förtvivlat sorgligt, men hur skulle jag kunna låta bli att skratta när det är så underbart roligt skrivet! Inte minst kapitlen där Märtas lillebror ”Banjomarodören” släpps loss. Det vackraste och mest förtvivlade kapitlet skildrar begravningen, en omöjlig ceremoni för både Sasha och hennes pappa.

En av årets stora läsupplevelser som definitivt inte bara ska läsas av målgruppen 9-12 åringar, utan av alla mellan 9-100.  Comedy Queen är mycket förtjänstfullt nominerad till Augustpriset 2018.

Utgiven på Rabén & Sjögren 2018.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Romanen inleds med en dramatisk bilolycka. En bil kör av vägen i halt gotländskt väglag och störtar ner i en ravin. Föraren avlider, fast inte direkt. Flera bilar är inblandade i olyckan, på vilket sätt blottläggs efter hand. Varför ringde ingen räddningstjänsten?

Carin Gerhardsen är tillbaka med en spänningsroman i en helt annan stil än hennes omtyckta Hammarby-serie. En slags actionpusseldeckare utan onödigt våld med korta snabba kapitel och många olika karaktärer vars inbördes beröringspunkter ofta överraskar läsaren. Jag tänker att om Agatha Christie skrivit sina böcker idag kunde hon ha skrivit Det som göms i snö.

Romanbygget är jättesnyggt, ändå är jag ambivalent, jag hade gärna kommit karaktärerna närmare. Trots snabba kast och laddat händelseförlopp med flera tragiska människoöden saknar romanen det mörka anslag som ger spänningsgenren djup.  Kanske man skulle kunna karaktärisera Det som göms i snö som en vidareutveckling mysdeckaren? Det skulle i så fall förklara min tveksamhet, jag avskyr mys i spänningsromaner, jag vill ha realism och ångest.

I alla fulla fall är jag övertygad om att denna fartfyllda ”actionmysdeckare” kommer att uppskattas av många läsare. Jag tror också att den skulle göra sig ypperligt som tv-serie. Så strunt i mig, njut i stället av att Gerhardsen är tillbaka med en ny bok!

Ps. Att jag inte berättar mer om handling och karaktärer beror på att detta svårligen låter sig göras utan att spoila och det vill ni ju inte?

Utgiven på Bookmark Förlag 2018.

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle

Marie föds på 30-talet och växer upp på ön Langeland vid Fyn i Danmark. Hennes föräldrar är bönder och sliter hårt för brödfödan. Den fattiga, obarmhärtiga och inte sällan våldsamma tillvaron på ön kräver anpassningsbara och praktiska kvinnor som lever vidare även när deras tillvaro slagits i bitar. Som Maries barndomsvän Birthe uttrycker saken många år senare:

Livet är vad man gör det till. Man kan simma eller man kan drunkna.

 

Marie är en simmare och en överlevare, kanske för att det trots allt finns omtanke öborna emellan, även om de starka tar för sig utan pardon. Jag blev fullkomligt absorberad av denna danska arbetarklassroman som sträcker sig fram till nutid. Drivet i berättelsen, det vältecknade och mångfacetterade persongalleriet, det vackra naturlyriska språket:

Vinbären hängde gulvattniga på buskarna och sög åt sig sol. Viporna skriade där uppe i luften, kanske åt svalorna som brakade ut ur och in i sina bon under takskägget. Marie hade rensat jordgubbar och lagt dem i de vackra skålarna med prästkragar på kanten och strött ett tunt lager av det fina sockret över.

Marie kände sig lika ljusgrön som skogen, nyutsprungen och frisk.

 

Bokens titel syftar på den  tavla Maries far köper av en bonde för fem kronor. En förmögenhet för familjen, de tvingas leva på potatis i veckor efter inköpet. Marie älskar den lilla tavlan som föreställer två kvinnor i svarta klänningar som står böjda och plockar potatis. Himlen är blekgrå i den färg som Marie känner igen från kvällarna på ön.

En av årets stora läsupplevelser!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2018. Översatt av Urban Andersson.

Nuckan av Malin Linderoth

En bok om de ofrivilligt ensamma, de som blev bortvalda som kärlekspartners, inte bara en gång utan flera gånger. De vars älskade valde någon annan att dela sitt liv med. Nuckor kallades de bortvalda kvinnorna förr, ett nedlåtande, löjeväckande och framförallt skamligt epitet. Som en av de bortvalda säger sig Malin Linderoth vilja återerövra nuckskapet och ge de ratade en egen röst. På lågmäld skoningslös prosa sätter hon ord på sin livssorg över att ingen av hennes partners någonsin älskat henne tillräckligt mycket för att vilja dela sitt liv med henne.

Jag kommer till insikt om att nuckor, både kvinnor och män, måste finnas överallt runtom mig. Vad döljer de inom sig? Som en modern människa är det lätt att anta att alla singlarna har valt bort tvåsamheten. (I alla fall jag). Jag förundras över hur modig Malin Linderoth är som vågar publicera en så totalt självutlämnande text och över hur djup empati texten väcker hos mig. Jag är ofta ganska kritisk till självutlämnande texter, tycker den distans som behövs saknas. Nuckan är dock något helt annat, en ledsen bok med en smart och analytisk text.

Utgiven på Norstedts 2018.