Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Orden kryper ur sidorna och in under min hud. När jag efter drygt 700 sidor lägger ner boken är jag fullkomligt dränerad på känslor. ”Ett litet liv” är en av de mest uppslukande romaner jag någonsin läst. Jag har förstått, via mitt flöde på sociala medier, att många delar denna upplevelse.

Kort sagt handlar det om Jude och hans vänner Malcolm, JB och Willem. De träffas på collage och förblir nära varandra när de efter avslutade studier bosätter sig i New York. Jude är svårt skadeskjuten både fysiskt och psykiskt, hur illa det egentligen är döljer han nogsamt för sin omgivning. Läsaren vet förvisso inte allt, men betydligt mer än hans vänner.

Läsningen fullkomligt kramar skiten ur mig. Visst finns det mängder att ifrågasätta, men det blir liksom inte av. Judes liv, hans öde överskuggar allt. Jag kan inte värja sig. Texten är lång, detaljrik och omständlig och borde därför ibland kunna vara tråkig. Men nej, den flödande ordrikedomen sköljer över mig och jag kan inte värja sig mot känslostormarna som den framkallar.

Jag antar att det är så här stor litteratur fungerar. Det finns ingenting att fundera över, berättelsen har tagit över.

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2016. Översättning av Niclas Nilsson. Ett litet liv är nominerad till Årets bok 2017.

Publicerat

We are back!

Sommaren är långt ifrån över. Över bokmässan allraminst! Men en lista över sommarens företeelser – hittills – passar väl nu när bloggen lämnar sin semester.

Vi listar sommarens:

bästa:
Ann-Sofie: Hilma,en roman om gåtan Hilma af Klint. En rusig kommentar om boken kommer framledes. På andraplatsen kommer Jag vet allt det här av Annika Paldanius.
Maggan: If I knew you were going to be this beautiful I never would have let you go av Judy Chircurel. Jodå, titeln består av 16 ord sammanlagt, fast en om möjligt ännu bättre bok är Ett litet liv, se vidare under tjockis.

tjockis:
Ann-Sofie: Pågår fortfarande. Här är jag av Jonathan Safran Foer
Maggan: Ett litet liv av Hanya Yanagihara, kommer att ta lång tid att återhämta sig från denna uppslukande läsning.

läsplats:
Ann-Sofie: Solstolen, alltid solstolen.
Maggan: Har läst mycket på balkongen uthälld i min fat boy, (en jättestor saccosäck).

TV-serie:
Ann-Sofie: Det får väl bli Cowboykåken. Jag är galet svag för människor som bygger sina egna (timmer)hus.
Maggan:  Tredje säsongen av Fargo, innehåller ett makalöst raffinerat porträtt av en skurk med dåliga tänder. ( Man behöver inte ha sett de två tidigare säsongerna utan kan hoppa på trean direkt, hint hint)

finaste bokomslag:
Ann-Sofie: Tjat, tjat men Hilma tar priset här också.
Maggan: Se på mig! En biografi över Zarah Leander av Beata Arnborg.

feelgood:
Ann-Sofie: Mat och kärlek i Minnesota. Oväntat intressant om kocken Eva. En rad berättelser om och av andra människor, men där Eva har en roll.
Maggan: Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser.

read on location:
Ann-Sofie: Trädens hemliga liv på landet. Har en annan syn på björkarna nu.
Maggan: Fyra dagar i Kabul av Anna Tell, utspelas även på Kungsholmen i Stockholm. Lyssnade till boken under en tunnelbaneresa under ön. ( Kungsholmen alltså).

bok som aldrig blev läst:
Ann-Sofie: The lonely city. Såg att finns översatt och heter då Den ensamma staden : om konst, ensamhet och överlevnad Men som sagt, sommaren är sannerligen inte över.
Maggan: Stad i brand av Garth Risk Hallberg, vill så gärna läsa men kommer inte att hinna innan lånet på biblioteket går ut.

ljudbok:
Ann-Sofie: De polyglotta älskarna. Jag lyssnar sådär mycket. Det har ju visat sig att jag kan läsa och sticka samtidigt, liksom och det är ju det bästa.
Maggan: Hågkomster ur ett dåligt minne av Monica Zetterlund och Tom Alandh. Monica läser själv den personliga texten och det hörs att orden är hennes egna.

var så trist att jag inte orkade läsa ut:
Ann-Sofie: Nej, jag har läst ut ALLA böcker.
Maggan: Blicken,pilen, filen av Dorthe Nors. Fast jag måste kanske ta upp den igen. Den finns som läsförslag i en av mina bokcirklar.

Publicerat

Operamopsen av Disa Åberg & Linda Bonaventura

Mopsen Malcolm blir kär i operasångerskan Gullan Silfverstierna efter att ha hört henne ta höga C. Jag blir kär i Malcolm eftersom jag älskar hundar, inte minst jyckar med ett så rikt känsloliv som Malcolm. Att han har glosögon och är halt efter en olycka under valpstadiet gör honom bara än mer bedårande. Malcolms matte heter Britta och har under sitt yrkesverksamma liv varit en välkänd utrikeskorrespondent. Matte och hund bor i en bostadsrättsförening invid Tessinparken i Stockholm där det just genomförs ett stambyte. Vilket i sin tur medför att husets invånare tvingas dela dusch och kök nere på källarplanet. Arrangemanget bidrar till diverse förvecklingar men också till oväntade vänskaper och amorösa förbindelser. (Duschrummet saknar lås).

I huset bor en handfull sinsemellan väldigt olika personligheter vilka bildar bokens galleri av karaktärer. Malcolm är inte huvudperson även om jag kanske velat ha det så. Eller förresten inte, förmodligen blir skildringen av Malcolm bättre genom att vara sparsmakad. Romanen innehåller en hel del humoristiska inslag som jag inte riktigt uppskattar, men som jag tror uppskattas av många andra.

Om ni tillhör den kategori av deckartrötta läsare som i stället letar feelgood på semestern är Operamopsen ett självklart val, den har dessutom precis kommit ut i pocket. Likaså om ni ska köpa bokpresent till någon medelålders eller äldre släkting, som ni ämnar våldgästa eller tvingas besöka i sommar, är Operamopsen ett utmärkt val. Släktingen är snart fångad av omständigheterna kring stambytet och ni får läsa er medhavda bok i lugn och ro. Ni kan tjuvläsa ”mopsen” innan så ni vet hur det går och kan på så sätt ha en liten bokcirkel med släktingen efteråt.

Även om jag förhöll mig tämligen sval till de humoristiska inslagen, finns det i alla fall minst två saker som gör att jag flinar brett. Dels, den sällsynt elaka skildringen av några Kanadagäss, de framställs just så korkade som jag inbillar mig att de är. (Jag och en kompis blev jagad av en dylik i tonåren, jag har aldrig riktigt kunnat förlika mig med denna fågelart sedan dess). Fast roligast av allt, enligt mig, är att författarna valt att döpa sin operastjärna till det osannolika förnamnet Gullan!

Jag vill lägga till att detta är en bok för alla åldrar och hens. Varför jag rekommenderar den till medelålders eller äldre beror på att genren ofta skildrar unga människor, vilket feelgoodälskande bokläsare över 50 påpekat för mig flera gånger. Det skulle vara roligt att läsa om någon i sin egen ålder anförtrodde mig en väns pensionerade mamma för ett par somrar sedan. Voila, tre av Operamopsens karaktärer är pensionärer, t.o.m. fyra om man räknar med Operamopsen själv.

Utgiven på Ordberoende förlag 2016.

Publicerat

Frukostintervju med Pontus Ljunghill

Hans historiska deckare En osynlig och Lykttändaren har golvat oss. Den sistnämnda är väldigt välförtjänt nominerad till Årets bok 2017. Naturligtvis måste vi följa upp med en frukostintervju.

God morgon Pontus! Vad äter du till frukost?
Min standardfrukost brukar numera bestå av ett par hårdkokta ägg, en avokado och en kopp kaffe med mjölk. Tidigare blev det oftast ett par limpmackor med ost, men jag har fått för mig att jag borde dra ner på brödätandet.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag lider av kronisk morgontrötthet och jag befinner mig oftast i ett zombieliknande tillstånd ett bra tag efter att jag stigit upp. Därför läser jag sällan på mornarna utan slötittar mest på morgon-tv. Men jag föredrar en bra roman före morgontidningen vid alla tidpunkter på dygnet.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Bra fråga. Kanske kan det vara en bra start på dagen att läsa ett avsnitt i en feel-good roman för att komma in i en positiv stämning. Annars är en bra bok alltid berikande oberoende av när på dygnet man läser den. Bland de absolut bästa böcker jag läst på senare år är Kjell Westös ”Hägring 38” och Helena Henschens ”I skuggan av ett brott” – inte direkt några lyckopiller, men det är böcker som berör och stannar kvar.

Har ett signerat ex av ”Hägring 38” i min bokhylla, älskar Kjell Westö. Vad läser du just nu?
Ingenting för tillfället, men jag brukar läsa mycket på somrarna när jag har semester. Jag är en sådan som gillar att sluka böcker, läsa ut dem på ett par dagar och det kan man egentligen bara göra när man är ledig. Att läsa fem sidor på kvällen innan man går och lägger sig efter en lång arbetsdag har aldrig varit något för mig.  Till den här sommaren har jag bland annat plockat ut Malin Persson Giolitos ”Störst av allt” och Kjell Westös ”Där vi en gång gått” för läsning. Funderar också på att plöja igenom hela Wilhelm Mobergs utvandrar-serie – det har jag velat ända sedan gymnasiet, men det har aldrig blivit av.

Är avundsjuk på dig som har både ”Störst av allt” och ”Där vi en gång gått” kvar att läsa. Fantastiska böcker båda. Vad använder du som bokmärke?
Ganska ofta använder jag mig av det bokmärke som följer med på köpet när man köper en pocket. Annars kan det vara lite allt möjligt, från en vanlig enkel papperslapp till ett spelkvitto för Stryktipset.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
När det gäller skönlitteratur så är böckerna sorterade i bokstavsordning efter författare. Har jag flera böcker av samma skönlitterära författare brukar jag oftast sortera dem efter utgivningsår. När det gäller facklitteratur är böckerna oftast sorterade efter ämne. Sedan finns det delar av mina bokhyllor som är mer kaosartade. I ett par hyllrader har jag också placerat verk som jag använt till research för mina egna böcker.

Tack för intervjun och lycka till med Årets bok 2017! Du är en av mina två favoriter till priset!