Det är 80-tal och i Margaret Thatchers Storbritannien är arbetslösheten utbredd. Romanens hjälte John Bruford är både bostadslös och arbetslös när han får syn på en annons i The Sun; Händig man sökes. Mot modest betalning och gratis boende ska ”den händige” renovera en fyrvaktarstuga på ön Isle of Dochas, (Hope Island), i Skottland. John som har författardrömmar ser sin chans, med lite tur kommer renoveringen vara lätt avklarad och han kan ägna sig åt sitt skrivande utan att behöva oroa sig för pengar. Med hjälp av förfalskade referenser får John jobbet och ger sig omedelbart av norrut i en stulen Volvo.
På den karga skotska ön lever Lady Anna Winsley, gift med öns ägare Lord Hector Winsley som till vardags är politiker i London. Deras äktenskap är barnlöst och i stort sett slut, Hector är dock inte villig att betala det underhåll som en skilsmässa skulle innebära utan har planer på att låta Anna falla offer för en olycka. Anna har också planer, men de går i en annan riktning. Hon ska förverkliga sina sexuella fantasier och hennes blickar faller snart på John.
Romanen är underhållande och skickligt uppbyggd med flera oväntade vändningar. Jag gillar miljöskildringarna framförallt när väder och vind smyger sig in i handlingen och blir som ytterligare en karaktär. Jag tror att romanen, som är den första i en serie på tre, kommer att bli populär. De ofta uppskattade underhållande ingredienserna finns, att det sedan antyds att vissa delar av boken är självupplevda tror jag går hem hos många läsare.
Fast – inom mig skaver något. Boken är välskriven utan tvekan, dock upplever jag att det finns något dåtida över skildringen. Jag tänker att det känns som om jag läst en roman skriven på 80-talet, en roman som inte riktigt klarat av tidens tand. Förvisso är handlingen förlagd till detta decennium, men jag kan inte komma ifrån att boken känns som en bedagad feelgood. Jag skulle kunna utveckla mitt resonemang, men om jag gör det spoilar jag för er som inte läst. Jag föreslår därför, (som alltid när jag inte gillar en bok), att ni struntar i mig, läser och bildar er en egen uppfattning.
Utgiven på HarperCollins Nordic 2017.
PS. Det här med att äga en ö är faktiskt möjligt, läs reportaget i DN om ön i Skottland som ägs av Jöns Hellsings familj och som inspirerat till boken.
Genomförkyld och oförmögen att sluta följa nyhetssändningarna på tv under helgen, försökte jag stilla mig genom att läsa dikter. I mitten av 80-talet prenumererade jag på lyrikböcker som gavs ut i ett projekt som hette Bra Lyrik. Den kapsejsade himlen blev min favorit. Mig veterligen var det den enda bok som Stig Johansson gav ut. Även om ni aldrig hört talas om författaren eller boken, har ni alldeles säkert hört eller läst en av hans dikter:
En nästan sann historia är en metabok, en bok om en bok som journalisten Zack Levin med vedermöda skriver. Han har tvingats återvända till sin mors hem i Veberöd utanför Lund efter 12 år som journalist i Stockholm. Med hopp om en försäljningssuccé börjar han skriva en bok om sin första och enda termin som student i Lund. En avgörande tid i hans liv som slutade abrupt genom att en av hans studiekamrater blev dömd för mord, detta trots att man aldrig hittade någon kropp. Offret skulle ha varit den välkände författaren Leo Stark i vars krets Zack och hans vänner umgicks. Zack är dock övertygad om att kamraten är oskyldig och att ett justitiemord har begåtts.
Tolv underhållande, hjärtskärande och egensinniga noveller kryddade med skräck. Jag blev sammanflätad med Enriquez Argentina som skildras med en intensitet som får mig att förflyttas dit. Jag förnimmer fukten, värmen, dofterna och det våld som präglar miljöerna där hennes historier utspelar sig. Varje novell är en väl berättad historia med mycket outtalat mellan raderna.