Vegetarianen av Han Kang

En sällsamt fascinerande och underlig roman! Huvudkaraktären Yeong-hye som berättelsen kretsar kring är en passiv karaktär, så till vida att hon möter omgivningens krav med aktiv passivitet. Hon är i bokens första del gift med en självgod och narcissistisk man som valt just henne därför han anser att hon är en medgörlig och intetsägande människa. En människa som underkastar sig hans vilja och som aldrig någonsin kan komma att överglänsa honom. ( Ack vad han bedrog sig.)

En våldsam dröm utlöser något inom Yeong-hye som leder till att hon helt och hållet undviker att äta kött eller fisk. Hon fjärmar sig alltmer från omvärlden, trots att hon utsätts för både psykiskt och fysiskt våld förhåller hon sig aktivt passiv till omvärldens krav på att hon ska bli ”som vanligt” igen.

Boken är indelad i tre delar med olika berättare som alla förhåller sig olika till Yeong-hye. Jag läser boken på en enda dag, kan inte sluta läsa den vackra, skenbart enkla, nästan kyliga texten. Vad handlar boken om egentligen? Är min västerländska själ alltför inskränkt för att förstå koreansk litteratur? Jag tror att boken på ett plan handlar om psykisk sjukdom och kanske också om feminism, men det finns mycket mer än så att upptäcka är jag övertygad om. (Kanske politik, ekologi eller religion?)

Ni som är med i  bokcirklar måste läsa Vegetarianen! Vissa kommer att älska den, andra kommer att hata den. Det kommer att finnas lika många åsikter om boken som medlemmar i bokcirkeln.
Ni kommer att ha skitkul!

”Vegetarianen” belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset. Utgiven 2017 på Natur & Kultur, översatt från engelska av Eva Johansson. (Originalspråk koreanska).

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld, en nutida version av Stolthet och fördom

För alla oss djupt troende Jane Austen-nördar har det äntligen blivit dags att läsa Eligible på svenska. (Naturligtvis har vi redan läst den på engelska). Jag personligen har skrattat lika gott nu, kanske rentav ännu mer, framförallt åt makarna Bennets kommentarer. Som fjärde författare ut i ”The Jane Austen project”, (som går ut på att namnkunniga författare skriver nutidsversioner av Austens verk), är Sittenfeld den enda som hittills bestått provet. Hon har lyckats föra över Austens karaktärer till 2000-tal och skapat en oemotståndlig romantisk komedi fylld av humor och ironi.  Sanning och skvaller kan läsas med stor behållning av alla, inte bara de som läst ursprungsromanen.

Blinkningarna till läsare som kan sin Stolthet och fördom är dock många och mycket roliga. Extra förtjust är jag i Sittenfelds version av Hunsford-scenen där Darcy försöker lista ut om Elizabeth kan tänka sig att flytta till Derbyshire. Darcy frågar Liz något helt annat på 2000-talet och situationen de befinner sig i är minst sagt annorlunda mot den ursprungliga. Darcys första frieri, Elizabeths vandring över de leriga fälten då Jane har insjuknat på Netherfield är också mitt i prick, och jag gillar Elizabeths åsikt att traditionen att fadern lämnar över bruden till den blivande maken vid vigseln är patriarkalisk. Austens karaktärer är fantastiskt tecknade och Sittenfeld har lyckats med konststycket att låta dem behålla sina personligheter. Det vill säga, alla utom en, som hon ytterst medvetet förändrat. Jag talar inte om vem.

Utgiven på Wahlström & Widstrand, översättningen är gjord av Molle Kanmert Sjölander.

Bokfrukost om Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt

En roman om kärlekens väsen, upplevd genom olika personer i olika åldrar som har det gemensamt att de alla vistas vid den franska orten Le Touquets strand under sommaren 1999. Boken heter på originalspråk Sommarens fyra årstider, en titel som vi enades om hade varit att föredra även på svenska.

Några av rösterna från morgonens boksamtal:

Så väldigt vemodig
Fint språk, lättläst
Jag läste den två gånger
Blandade känslor, tyckte språket var vackert
Skildringen av tonårskärleken kändes självupplevd
En feelgood
Kändes verkligt, riktiga människor
Väldigt fransk
Tyckte de var irriterande att författaren hoppade mellan olika personers perspektiv
Kärlek finns i alla generationer, men tar sig olika uttryck
Underhållande, dock ingen stor litteratur
Hans skildringar av den unga kärleken var innerligare än skildringen av de äldres
Gillade inte titeln! Kiosklitteraturs-titel!
Skrivet för att filmas?
Tyckte bäst om början
Författaren är pretentiös
Gillade boken och googlade staden, kanske jag åker dit
Han nuddar bara vid det riktigt svåra
Tycker om att det på samma strand finns olika människor med olika perspektiv, som ser och betraktar varandra, men som inte har någon aning om varandras själsliv
Gillar de olika beskrivningarna av samma plats
Boken är en bagatell, inget man grunnar på efteråt
Monsieur Rose var min favoritperson, vad hade egentligen hänt med hans dotter?
Jag gillade kvinnan som upprepade mantrat ” Jag har alltid haft otur med män”

Utgiven på Sekwa 2016,  översättning av Sofia Strängberg

Arton grader minus av Stefan Ahnhem

arton-grader-minusPrologen är läskig, otäck rentav. Första kapitlet är genomsyrat av action och humor, en vild biljakt genom Helsingborg med en ursinnig och inte helt nykter polischef vid ratten. Det är så jag vill beskriva romanen, otäck, underhållande och fylld av action. Fabian Risk heter Ahnhems svenska polis, Dunja Hougaard hans danska. Fabian har problem i äktenskapet, Dunja med chefer och auktoriteter. Även i övrigt presenterar Ahnhem ett klassiskt ”Nordic Noir” snut-galleri. Därmed inte sagt att detta är något negativt, tvärtom. Med den fart romanen håller och med alla överraskande twister ger lättförståeliga karaktärer en bra balans.

Jag kan bara konstatera att Stefan Ahnhem är en ruskigt bra thrillerförfattare! Det är filmiskt driv i denna täta, innehållsrika och finurliga historia.  Jag som är ganska deckar-blasé har roligt. Jag förstår de stora internationella framgångarna som kom direkt efter debutromanen 2014. Dock har Ahnhem en gedigen bakgrund som manusförfattare inom film och tv, hans skickliga hantverk och drivna thriller-stil är utan tvekan sprungen ur detta.

Arton grader minus är långt ifrån en så kallad mysdeckare, en genre som jag avskyr. Om ni frågar mig kan aldrig en roman som handlar om mord vara mysig! Jag föredrar faktiskt det mer realistiskt magstarka och råa även om arton grader minus egentligen är en helt osannolik historia.

Utgiven på Forum 2016.