Författare: Margaretha Weimar

Publicerat

Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger

Det vackra omslagets symbolik blir solklart efter avslutad läsning.
Det vackra omslagets symbolik blir solklart efter avslutad läsning.

Två kvinnor, mor och dotter, har gemensamt att de båda är änkor. Marianne har förlorat sin make efter ett långt äktenskap medan Karins man har dött ung. Marianne har försiktigt börjat leta efter sig själv och fundera om hur hon vill leva de år hon har kvar, medan Karin har byggt in sig i en kokong av sorg och uppslukande självupptagenhet. Den lille sonen har hon döpt om, som en hyllning till sin döde make.

Härifrån till verkligheten är en roman som med lätt och luftigt språk vandrar över emotionella bråddjup. Sparsmakat skildras kvinnornas inre röster och deras relationer till omgivningen. Jag är förtjust, det är välskrivet, intelligent och uppslukande. Språket är vackert och stämningsskapande som t.ex. när den 75-åriga Marianne har sin första middagsdate med den jämnårige Olle:

 

De åt och stämningen var som en lugn sjö, där samtalet gled fram, årtag för årtag. Strax hade de berättat för varandra om sommarens händelser, om släktingar som våldgästat, och om barnen som besökt. De små ämnena träddes som smultron på ett strå, smakades och avnjöts. Och när Olle släppte av henne vid grinden i Vejbystrand var det inte bara kroppen som var genomsyrad av frisk luft, utan även sinne, själ och hjärta.”

För er som inför hösten är på jakt efter lämpliga bokcirkelböcker är Härifrån till verkligheten en juvel, insiktsfulla relationsromaner väcker alltid en bra diskussion. Själv ska jag ta mig till biblioteket för att låna Eva Rydingers debutroman Fotografen.

Utgiven på Ordberoende förlag 2016. Omslaget är skapat av Michael Ceken.

 

Publicerat

Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf

th[7]Det är 1500-tal i Sverige och under den kallaste vinternatten i mannaminne rånmördas den förmögne prästen Herr Arne och därtill hela hans hushåll. För att dölja brottet anlägger mördarna en brand innan de flyr. Grannarna upptäcker dock elden i tid och hinner släcka. Bland de döda kropparna finner de pigan Elsalill vid liv, hon har undkommit banemännen som i sin hast inte upptäckt henne. Mördarnas spår i snön leder till en vak i den frusna Vänern och det antas att de under sin flykt gått under isen.

Fiskarmånglaren Torarin som har vägarna förbi gården förbarmar sig över den förtvivlade Elsalill och tar med henne till sin mors hus i Marstrand. Kölden är bitande även här, båtarna ligger fastfrusna i isen med sina besättningar som har ”dödtråkigt”. (Jag älskar att Selma redan omkring förra sekelskiftet använder ordet ”dödtråkigt” förvisso utan ett s efter död, men ändå.) Elsalills fasor är inte över, efter några dagar på den nya orten uppenbarar sig hennes mördade fostersysters vålnad med en varning om att Elsalill är i fara, att kanske mördarna inte gått under isen utan finns i Marstrand!

Selmas Lagerlöfs klassiska roman gavs ut 1903 och har ibland fått epitetet detektivroman. Inte helt fel, men enligt mig är det framförallt en skräckroman och en hejdundrandes skickligt utformad sådan! Inte ett onödigt ord, driv obehag och spänning! Vad hon kunde skriva Selma, så fick hon också Nobelpriset 1909 och blev som första kvinna invald i svenska akademin 1914. Men hon skulle utan tvekan, så här drygt 100 år senare, passa helt perfekt som medverkande författare på deckarfestivalen Crimetime Gotland som går av stapeln 17-20 augusti i Visby dvs. denna vecka. (Breakfast Bookclub är på plats, vi kanske ses?)

Som sagt, underskatta aldrig en klassiker!

Publicerat

Böcker skrivna direkt för ljudbokspublicering – Storytel Original

39365[1]Ljudbokstjänsten Storytel har i sommar introducerat ovanstående alldeles nya koncept som jag gärna hade velat beskriva med några fyndiga formuleringar. Men det låter sig inte riktigt göras och jag antar att detta faktum är en eloge till Storytel, originalserierna är något helt nytt. Med inspiration från moderna tv-serier har man producerat ljudboksserier i avsnittsform. ( Fast man kan läsa också om man vill). Samtliga originalserier är nyskrivna för ändamålet av svenska författare.

Jag har under sommaren avnjutit Vargland av Björn Olofsson inläst av Lennart Jähkel, en serie i 10 avsnitt om ca 1 timme vardera. I trakterna runt Kiruna bor Johan Smith tillsammans med sina draghundar, ett antal Sibirian Huskys alla med ganska speciella namn. Han är en man med en del outrett inom sig, han håller sig för mest för sig själv och hämtar kraft och glädje av djur och natur. Sin försörjning får han genom ströjobb bl.a. inom fjällräddningen och som fjällräddare är han något helt utöver det vanliga, som en norrländsk, ska vi rent av säga, James Bond?

40951[1]Förutom fjällräddning halkar Johan in på diverse sidospår, räddar vargvalpar, tar hand om ungdomar på villospår, överlistar korrupta politiker och bekämpar terrorister. Det är visuellt och händelsedrivet, Johans karaktär belyses genom hans handlingar. Jag blev utomordentligt underhållen medan jag lyssnade, Johan är lätt att tycka om och jag älskar seriens fina naturskildringar. I skrivande stund har jag just börjat lyssna på serien Byvalla av Karin Janson inläst av Cecilia Forss, en feelgood i landsbygdsmiljö. Har bara hunnit med två avsnitt ännu, men än så länge gillar jag vad jag hört, känns rentav som om jag är fast. När jag skrivit klart ska jag ta itu med del nr 3.

Läs mer om Storytel Original här.

Publicerat

För ett par år sedan överväldigades jag av en stark ambition att sortera om böckerna i min bokhylla…

bokhyllebild - kopiaDet skulle jag aldrig ha gjort!
Bokhyllan som vid tidpunkten var sorterad med böckerna i bokstavsordning blev aldrig sig själv igen. Förvisso var den skitful även innan, men det kändes ändå mer ordningsamt och ordentligt än det kaos som råder nu. Jag har sorterat om och haft mig under tre somrar, men en snygg och fiffigt sorterad bokhylla tycks vara en omöjlighet för en sån´ som jag. Ja, ni ser ju en liten bit av eländet här till höger. Som tur är har jag Karin Boye i stål, svenskt stål t.o.m.

Fast man kan sortera sina böcker på många olika sätt, det ser vi inte minst på svaren vi får i våra frukostintervjuer. Läs och låt er inspireras, själv gör jag som Anna Karolina, men det där med att ställa böcker som ska läsas om uppochner, som Håkan Nesser, lockar förstås lite…

”Efter andra meningens begynnelsebokstav… nejdå, traditionellt efter författarnamn, men sedan något decennium är det rätt osorterat. Har funderat påt att ställa alla böcker jag vill läsa om innan jag dör uppochner, men det är ännu så länge bara en tanke.” Håkan Nesser

”Huller om buller.” Anna Karolina

”Mina böcker finns överallt där jag tycker om att se dem – i fönsternischer, på sidobord, i hyllor och i korgar. Det finns många gamla vackert inbundna böcker med läderryggar i mitt arbetsrum, de gör det trivsamt.” Anna Bråtenius

”Författarvis. Men kan inte säga att min bokhylla är särskilt sorterad, och jag har böcker lite varstans i hemmet. På köksbänken, i travar på nattduksbordet … Var än jag kan tänkas läsa.”  Anna Lönnqvist

”En ämneskategoriseringen som inte är helt hundra. Krigs- och Finlandslitteraturen står tillsammans, feministlitt-hyllan och så religionshyllan. Efter det en sortering på känsla.” Anna Lindholm

”Dels efter ämne och inom ämnena i bokstavsordning.” John Ajvide Lindqvist

”Sorterar in dem i den ordning jag läst. Har en hylla för det olästa och allt eftersom de blir lästa får de kliva in i stora hyllan. Då kan jag föra fingret längs bokryggarna sedan, och det blir som en dagbok eller kalender, allt är en fortsättning på det som var innan. Minnen. Tid. Steg.” Stina Stoor

”I bokstavsordning efter författare när det gäller skönlitteratur. Annars efter storlek på inredning-, kok- och andra härliga faktaböcker. Och färg. Jag har lite dille på att det ska se snyggt ut även i bokhyllan…” Gunilla Leining

”Alfabetisk ordning, annars hittar jag omöjligen. Och så separerar jag skönlitteratur från fakta. Och pocketböcker har naturligtvis en egen bokhylla. Inte blanda storlekar. Usch.” Madeleine Bäck