Författare: Redaktionen

Publicerat

I livbåten fanns från början 39 personer

Gästbloggare: Margaretha Weimar

Årets första bokfrukost ägnades åt Charlotte Rogans Livbåten. Boken har beskrivits som spänningsroman eller en psykologisk thriller. En klaustrofobisk bladvändare tyckte några av oss, medan andra invände att den avmätta, iakttagande texten knappast fick dem att leva sig in i dramat. Dock är vi alla överens om att texten är sparsmakad på ett sätt som väcker funderingar, vilket gör ”Livbåten” till en lysande bokcirkelbok.

För vi undrar alla vem är hon egentligen är, bokens unga berättare Grace?  Vad väljer hon att berätta för oss och vad utelämnar hon? Är hon en kall manipulatör som ljuger medvetet och överlagt? Eller är hon bara en ung kvinna med stark överlevnadsinstinkt som år 1914 råkade var med vid atlantångaren Empress Alexandras förlisning?

I det inledande kapitlet får vi veta att Grace är en av de överlevande från livbåt nummer 14, men också att hon är anklagad för mord. Hon skriver på uppdrag av sina advokater, vilka tror att en skriftlig redogörelse för omständigheterna i livbåten ökar hennes chanser till friande dom.

Vi frågade oss hur vi själva skulle reagera i samma situation? Skulle vi vara beredda att dö för att någon annan skulle få leva? Skulle vi sakta ge upp eller skulle vi härda ut? Skulle vi kunna att rå fisk, dricka saltvatten eller rent av förfalla till kannibalism? Kan någon överhuvudtaget på förhand föreställa sig hur hen kommer att reagera eller agera i en leva eller dö situation?

Det enda vi säkert kan enas om är att Grace var en överlevare…

Livbåten är amerikanska Charlotte Rogans debutroman. Hon var över 50 när hon debuterade häromåret efter att har skrivit i över 25 år. Hennes författardrömmar var en väl bevarad hemlighet. Under en period då hennes trillingar! var små, anlitade hon barnvakt för att kunna skriva. Hon tog bilen, körde runt kvarteret, smög in i garaget för att göra om samma manöver då det var dags för barnvakten att gå hem. Det där sistnämnda med barnvakten och garaget gör mig extra glad för att hon slutligen blev publicerad.

Livbåten. Charlotte Rogan. Utgiven 2013. På svenska av Bookmark förlag samma år

Publicerat

Franska barn kastar inte mat

I en ny bok påstås det att franska barn inte kastar mat, sover hela nätterna, inte gnäller och väntar snällt på sin tur och avbryter inte vuxna. Vilken mirakelmetod ska man använda för att få såna barn, tänker jag förtvivlat när jag trilskas med vinterkläderna den här kalla novembermorgonen med minusgrader.

Jag har fått möjligheten att läsa Pamela Druckermans bok Franska barn kastar inte mat och hade såklart höga förväntningar men tyvärr blev jag besviken. Pamela är amerikanskan som invandrat till Frankrike och som upptäcker stora skillnader i fransk vs amerikansk barnuppfostran. Druckerman menar mellan raderan att amerikanska barn är bortklemade och bortskämda jämfört med franska barn där det ställs hårdare krav. En del tveksamma metoder beskrivs som ”PAUS” som förespråkar att man ska låta barnen skrika, inte helt olik den omdiskuterade 5-minutersmetoden eller att barn förväntas acceptera vad vuxna säger utan förklaringar.

Såna barn vill jag faktiskt inte ha. Jag tror på att barn också är människor och att skrik och gnäll är ett uttryck för något som är min uppgift att tolka och ta reda på. Ökad vilja till självständighet, önskad trygghet. Det betyder inte att jag måste svara barnet i samma sekund eller plocka upp vid minsta pip. Jag vill att mina barn ska vara idérika och fantasifulla och förklarar istället med ord varför bordsskick och att sova bra är viktigt än att skrämma dem till det.

Dessutom är de flesta barnläkare i Sverige överens om att CIO-metoder (Cry it out-metoder) inte bör rekommenderas och Svenska barnläkarföreningen har offentligt gått ut och varnat för bland annat Anna Wahlgrens metoder.

Nu är de metoder som beskrivs i boken om de franska föräldrarna inte lika hårda men Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare i sydvästra Skåne, säger till DN och Aftonbladet 2009 angående metoder att ignorera barns signaler:
– Jag tycker det vittnar om att man stödjer föräldrarna att bortse från sin naturliga hållning att lyssna på barnets signaler och vara inkännande.

Det som boken dessutom inte fokuserar så mycket på är att 70% av föräldrarna slår sina barn – så där kanske vi har den egentliga orsaken till varför barnen i Frankrike inte kastar mat.

Jag rekommenderar istället Martin Forsters bok Fem gånger mer kärlek!

Publicerat

Litteratur och framtidsfrågor

20130927-133241.jpg

Kerstin Ekman och Björn Wiman pratar om hur litteraturen kan gestalta framtidsfrågorna. Man nämner bland annat böcker av PC Jersild och Doris Lessing.
– Jag är rädd säger Kerstin Ekman och siar omstora folkförflyttningar och tror det är en komplicerad och farlig framtid vi går tillmötes.
– Det kommer smygande, säger hon och själv känner jag konspirationsteorierna ligga tungt i luften. Det här seminariet kunde ha blivit intressant men jag saknar exempel, bakgrund och förankring i verkligheten. Lite för flummigt.

Men det tar sig lite på slutet och det är ändå lite vackert när Kerstin Ekman ironiserar över stavgångarna som stakar sig snabbt genom naturen utan att se de vackra blommorna i dikesrenarna bredvid dem.

Publicerat

Vi pratar böcker

15067_10151574952821082_64250745_nBreakfast Book Club har gjort sitt första (och enda) framträdande under årets mässa. Vi inledde Forma Books monterprogram med att prata om den sociala boken, eller så pratar vi böcker 2013.
Vi berättade såklart om bokbloggandet och våra bokcirklar. Breakfast Book Club och Good Night Book Club, men också om hur vi vill att det sociala spelet inne i en läsplatta skulle kunna se ut. Med möjlighet att kunna se var andra läsare befinner sig i samma bok, anteckningar i marginalen eller en ”directors cut”-verision där man kan få läsa författarens kommentarer och förklaringar till olika stycken i en bok.
Vi pratade för- och nackdelar med att cirkla på Twitter och Facebook och om hur man borde kunna använda Instagram mer kreativt och att tillsammans använda en Pinterest board för att skapa en visuell bild av hur man kan uppleva en bok.

Jag tipsade också om in favoritbokblogg, Contrariwise, en blogg med litterära tatueringar – ett annat sätt att tala om vilka böcker som är viktiga och vad som betytt mycket för en.

Vi ses i vimlet!