De flesta av oss i cirkeln har läst Sara Paborns tidigare romaner med stor behållning och enas snabbt om att Min andra syster skiljer sig markant från tidigare böcker. Förvisso en roman men en djupt självbiografisk sådan. Några av oss gillar skarpt, några är mer tveksamma. Boken växer dock hos oss alla allt eftersom diskussionen fortskrider.
När Sara var nio år gammal reste hennes två äldre systrar, Susanne och Diana, på språkresa till Italien. Diana återvände hem som planerat, men till familjens stora bestörtning valde den tonåriga Susanne att stanna kvar i Italien. Efter det återvände Susanne endast till Sverige för korta besök, vilka ofta ledde till konflikter och oro inom familjen. Hennes beslut att stanna utomlands fortsatte att påverka familjerelationerna negativt under lång tid. För Sara, som var så ung, blev det svårt att förstå vad som egentligen hände och hon hamnade utanför det pågående dramat. Det verkar också som att föräldrarna inte riktigt insåg hur både Sara och troligen även Diana påverkades av den olösta konflikten mellan dem själva och deras äldsta dotter. Situationen förvärrades ytterligare när Susanne senare krävde att få ut sin andel av den älskade sommarstugan, vilket ledde till ett ännu större familjetrauma.
Sara Paborn försöker förstå vad som egentligen hände när Susanne lämnade familjen, och vilka konsekvenser detta fick för familjens relationer. Man kan nog säga att skrivandet har ett terapeutiskt syfte då Sara rannsakar sina minnen. Boken lämnar många frågor öppna för läsaren, vilket gör den till en jättebra bokcirkelbok. Under vårt samtal upptäckte vi att det fanns otaliga perspektiv och tolkningsmöjligheter kring det som skedde.
Några röster från morgonens diskussion
- Kände att jag hade fler frågor efter utläst bok än innan. Blev ett snöpligt antiklimax.
- Fick inte ihop familjens agerande, tänker att den i grunden var dysfunktionell, det gick aldrig att lösa knuten som blivit efter Susannes agerande. Susannes handlande skapade en djup sorg inom familjen.
- Utköpet av Susanne från sommarstugan skadade inte minst för relationen mellan Diana och Susanne.
- Romanen är skriven ur en 9-årings minne
- Man använde Sara som ett familjekitt som tex när hon fick gå ensam och möta Susanne vid stationen
- Intressant och läsvärd bok
- Susannes bild var att hon blev utfryst
- Diana var den som kände Susanne bäst, många svar kan finnas hos henne.
- När Susanne och hennes pojkvän stal kläder ur släktingens affär, vad förbannade vi blev!
- Man kan aldrig förstå en annan människa fullt ut
Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.
