Kategori: Frukostträffar

Publicerat

4-årskalas och prisutdelning

BBC140522bTorsdagsmorgonen firade vi John Green vars bok Förr eller senare exploderar jag, vann Bokbloggarnas litteraturpris. Hurra! Här sitter Petra Jankov Picha med kopia på diplomet.

En stående replik, tror jag, när jag skriver om bokfrukostarna är ”meningarna är delade” eller något liknande. Men det är ju så. Vi var fjorton personer och då blir det fjorton läsningar av romanen.

En historia jag bär med mig. Jag kommer att tänka på Hazel och Augustus länge. Och vilket elände de råkar ut för allesammans. En vacker kärlekshistoria. Aldrig sentimentalt. Usch, vilken konstruerad dialog. Amsterdam – nej, vilken svacka. De fick till det! Föräldrarna är så fint beskrivna.

BBC140522aDet är det som gör en bokklubb så rolig och intressant. Läsningen blir inte en egen syssla utan med andras synpunkter växer romanen och man får nya perspektiv på det lästa. Det är därför vi har frukostklubbat i fyra år. Och det är därför som vi kommer och fortsätta länge till.

Välkommen du också!

Andra böcker som vi pratade om:

Lennart dog ung av Dorrit Fredriksson. Tillträde till festen av Gunnel Beckman. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Pappersstäder, Var är Alaska av John Green. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Eleanor&Park av Rainbow  Rowell. Livet efter dig, Sophies historia av Jojo Moyes. Näckrosbarnen, Nymfens tid av Susanne Axmacher.

 

 

Publicerat

Liknelseboken

Bokfrukost med Liknelseboken av PO Enqvist. Under ”första rundan”  hör jag:

Jag känner igen den norrländska mentaliteten. Hur präglas han av den stränga uppfostran? Navelskådning. Inåtvänt och inte allmängiltigt. Kärlekshistoria – jag tänkte kom loss nu, gubbe! Det är ingen berättelse – det är en utfyllnad kring händelsen med kvinnan på det kvistfria furugolvet. Jag lyssnade till när författaren läste – gör det ni också! Fantastiskt språk. Jag fick slå upp ord. Kanske enklare att lyssna –  det blir som talat prat.

Nej, nu ljug du PO, man har inte kvistfria furugolv. Det kvistfria använder man till möbler.

Själv kastade jag mig in i boken men stannade med en tvärnit. Språket – det kräver sitt. Men i den långsamma läsningen (som inte är min bästa gren) kommer rytmen och då blir det enklare att följa med i strömmen, fragmenten och nedslagen. Jag tycker mycket om den. Men det är inte hans bästa om du frågar mig. Jag älskar ännu Kapten Nemos bibliotek så att jag nästan går sönder.

Anna på bloggen och dagarna går har skrivit den vackraste recension jag läst om Liknelseboken.

Liknelseboken. Per Olov Enquist. Utgiven 2013 av Norstedts.

Publicerat

31 Söndag på bokresan

monteliusSöndagsfrukost är bokfrukost med Främlingsleguanen av Martina Montelius. Jag har inte läst den men lyssnar till första rundans kommentarer där uttryck som rolig, fantastisk, underlig på ett underbart sätt, pretentiös och usel hörs.

Läs två bloggar för att förstå vidden av samtalet! Linda, Enligt O och Mrs E på What Your Readin?

Två författare är med på resan och det utnyttjar vi förstås. Ett intressant boksamtal får vi mellan Josefine Lindén och Annika Estassy . Båda är  aktuella med romaner. Annika ger ut Croissants till frukost i slutet av April. Josefine har just kommit med Tiden går så långsamt när man tittar på den. Läs en fin recension av den hos Den läsande kaninen.

Dagen avslutas med lunch. Jag summerar hela bokresan, med stor tomhet, i morgon.

PS: bilderna har jag lånat av Katarina. Jag har inte en enda egen.

—-

Det här är bloggy 31 i #blogg100.

Publicerat

Vad kännetecknar en modern deckare?

Gästbloggare: Margaretha Weimar

Februari månads bokfrukost ägnades åt Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson. En tät, välskriven och driven roman, den första i en kommande serie om polisen Leo Junker. Romanen utsågs av Svenska deckarakademin till bästa svenska kriminalroman 2013.  En välförtjänt utmärkelse tyckte vi.  Vi funderade dock över bokens genre. Ingrediensen plågad polis samt ett mord gör oundvikligen romanen till en deckare eller modernare uttryckt en kriminalroman, men historien omfattar mer än så. En svart, gripande uppväxtskildring, en beskrivning av pojkars vänskap som stundtals har en touch av socialreportage. Leo Junker är förvisso en ung hjälte, men vi anar redan från början att det sociala arvet har tufsat till honom rejält. Han är bara strax över trettio, trots hans relativa ungdom finns det mycket outrett inom honom.

Diskussionen gick vidare med funderingar kring hur man kan gå tillväga för att göra sig osynlig i Sverige idag. Vi undrade också lite över Leo Junkers roll i polisinsatsen på Gotland och över hur polisens metoder beskrivs i boken. Christoffer Carlsson är kriminolog till yrket, hur har det påverkat romanen? Naturligtvis kom vi också in på Leif GW Perssons böcker, är kanske oundvikligt när man diskuterar realism i svenska kriminalromaner.

Titeln Den osynlige mannen från Salem är en hyllning till Maj Sjövall och Per Wahlöös klassiska tio titlar ”roman om ett brott”. Den sjunde boken i serien heter ”Den vedervärdige mannen från Säffle”. Det finns fler referenser till Sjövall/Wahlöö. Min personliga favorit är de två poliserna ”Larsson och Leifby” som anspelar på Sjövall/Wahlöös ”Kristiansson och Kvant”. Christoffer Carlsson låter sina poliser dyka upp i slutet av boken, vilket gjorde mig extra nervös, i ”den vedervärdige” går det ju aningen illa för Kvant.

Jag gillade verkligen slutet, spännande, otäckt och visuellt skildrat. Gjorde visserligen ett par av oss bekymrade för en av de inblandades framtida yrkesliv, fast kanske är det en cliffhanger till nästa bok i serien. Jag kommer definitivt att läsa mer av Christoffer Carlsson!

Och ni som brukar vara med på Vetekatten, det verkar som om renoveringen är klar. Borren hördes inte alls i fredags. Det enda som hördes var vi, så tyst var det ju i och för sig inte alls.

Den osynlige mannen från Salem. Christoffer Carlsson. Utgiven av Piratförlaget 2013.