Säsongsavslutning: Den man älskar

Säsongsavslutning på vårens bokfrukostar. Idag var det jag mot världen. Bra! sa jag och viftade med Den man älskar av Emily Giffin. Nja, eller nej eller läste inte ut sa de andra. Vad tusan!

Vi erkänner:  Marie och jag valde först genre och sedan titel. Chick lit: ”Genren har blivit utskälld för att vara ytlig och kommersiell, hyllad för att både avspegla kvinnors liv och erbjuda ett gott skratt i vardagen, och dödförklarad mer än en gång” skriver Maria Nilson och Helene Ehriander i sin bok med samma namn. För vår del var vi bara osäkra. Vi dammsög bokbloggar och specialistläsare för att hitta den bästaste bästa i genren. Vi ville ha bra läsning och bra samtal på säsongavslutningen.

Och det fick jag!  För här var en utmärkt underhållningsroman med bra driv rätt igenom. Karaktärerna är väl uppbyggda och komplexa. Andy och Leo blir mer än Den goda och Den dumma. Trovärdiga. Dessutom tyckte jag om klassperspektivet och stad vs land.

Så vad gillade inte mina fellow bokklubbare? Det var att storyn var trist och seg. Att Ellen var ett mähä. Att Leo och Andys handlingar var för lätta att förutsäga.

Men nej ni. Här får jag sista ordet! Visst finns det lite jaja i historien, men sammantaget tycker jag att det här var ett fint stycke chicklit.

Den man älskar. Emily Giffin. Utgiven av Forum 2009. Min pocketutgåva gavs ut av Bonnierpocket 2010

Sommarläsning

Här kommer  boktips för sommarläsningen från dagens frukostbokkubbare:
Austenland av Shannon Hale
God natt, oktober av Valle Wigers
Vägen mot bålberget av Therése Söderlind
Gigantens fall av Ken Follet
Aagat av Marlene Van Niekerk
Biografi om Richard Burton. (Här hittar jag ingen lämplig länk. Hjälp!)
Beethoven–biografin av Åke Holmqvist
Något av Selma Lagerlöf, t ex Jerusalem eller noveller
NW av Sadie Smith
Wallflower av Stephen Chbosky
Frihet av Jonathan Franzen
The Yellow Birds av Kevin Powers
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
Food Junkie av Mons Kallentoft
Transatlantic av Collum McCann
Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu
Stål av Silvia Avallone
Z av Zelda Fitzgerald

 

En frukost med Jonas Gardell

Vet ni vad som hände i fredags? Jo, Jonas Gardell besökte vår bokfrukost för att ta emot litteraturpriset som bokbloggarna röstade fram i vintras. Jonas Gardells fina bok Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken vann omröstningen bland bokbloggarna och boken fick Bokbloggarnas litteraturpris 2012 och så här glad blev han för det:

jonas1

Jag hade ju planerat värsta talet men Jonas charm tog över och jag fick aldrig tillfälle att berätta om när vi träffades för 25 år sen, i logen på Skandiateatern (jag har skrivit om det en annan gång här). Så här var det.

Jag var 15 år och Jonas Gardell turnerade med en show tillsammans med Kim Hedås. Det var blandat prator, stå-upp, sång och musik. Jag hade läst alla hans då skrivna böcker  och med mig på showen, i min skolväska, hade jag ett svenskaarbete jag gjort om Jonas Gardell. Det var ungefär tre eller fyra handskrivna a4-sidor med biografi och en recension av boken Vill gå hem. På framsidan hade jag tecknat av hans porträtt i svartvitt.

Jag var där med en släkting och när föreställningen var slut så tog min släkting upp uppsatsen ur min väska och sa: – Det här måste Jonas se!
Sen stegade hen fram till scen, hoppade upp och gick in bakom ridån och ropade ”Joooonas”.
Jag höll på att skämmas ihjäl på ett sånt där sätt som bara tonårstjejer kan när föräldrar gör bort sig.

En stund senare kom hen ut och sa att Jonas Gardell ville träffa mig. Inne i logen, som var stökig och rörig, med några soffor och ett överbelamrat bord satt han och såg jätteglad ut och bläddrade i mitt skolarbete. Vi pratade en stund men jag minns inte alls om vad och Jonas frågade om han skulle signera arbetet och jag sa ja. På framsidan skrev han ”En 5:a från Jonas Gardell.”.

Min plan var egentligen att leta upp det här arbetet men eftersom vi renoverar hela vårt hus ligger det just nu nerpackad i någon av de 40 flyttkartonger som står i vardagsrummet.

Hur som helst hade jag tänkt berätta den här storyn i fredags och avsluta med att säga att jag nu är glad och stolt över att kunna sluta cirkeln genom att själv, å alla bokbloggares vägnar, få dela ut en 5:a tillbaka till Jonas Gardell för hans fantastiska bok Torka aldrig tårar utan handskar.

jonas2

Här är en bild från frukosten som blev precis sådär härlig som vi hoppades på. Vi fick både bjuda honom på thé och ställa alla frågor vi ville och han svarade generöst. Så generöst att han nog kom försent till sitt kommande möte!

Tack Jonas för bok och trevlig frukost på Vetekatten.

Här finns Breakfast Book Clubs tidigare recension av boken.

Sommarbokfrukost på Sigtuna litteraturfestival

Sommarfrukost! När Sigtuna litteraturfestival lockar med vackert ställe för en bokfrukost säger vi ja! Tillsammans läser vi Åsa Nilsonnes bok En passande död och diskuterar den med författaren. Platsen är hotellet Stora Brännbo i Sigtuna.

Marie och Ann-Sofie är redan inbokade på Stora Brännbo. Sov över du också, vetja! Vi har ett finfint erbjudande att sussa i enkelrum för 550 kronor mellan lördag och söndag. Vill du dela i ett dubbelrum kostar kalaset 495 kronor per person. Då ingår ju förstås frukostmaten!

Kom kom! Vi kan äta middag tillsammans på lördagskvällen, gå och lyssna på massor av intressanta litteraturevenemang (kostar blott 150 kronor för en dag, 200 för båda dagarna) och inte minst: ha vår bokfrukost på söndagsmorgonen klockan 9.00-10.00 hos Stora Brännbo.

Anmäl dig till bokfrukosten här. Kommer du enbart på bokfrukosten är det som vanligt:  du betalar på plats för det du vill äta. Vill du stanna över natt bokar du själv hos Stora Brännbo och anger att du ska delta i Breakfast Book Club.

Boken En passande död finns tillgänglig på säsongens sista bokfrukost 18 juni.

Sång till den storm som ska komma

Jag skriver fel. Jag skriver Sång till den sorg som ska komma och när jag backar för att ändra tänker jag att det är en formulering som ändå kan vara lika sann.

1955 arbetar Sar som lärare i det självständiga Kambodja. Han håller en lektion om Rousseau.

Det är en viktig lektion. Inte för att Émile är en av dina favoritböcker, men för att den lämpar sig väl för en efterföljande politisk diskussion. Den typen av politisk diskussion som du som lärare inte tillåts hålla, men som kan döljas bakom boken.

Sar är djupt förälskad i Somaly, en modern kvinna kan tyckas, och som längtar efter att erövra världen. Sin plats i oppositionspartiet till trots arbetar han i det dolda för en kommunistisk revolution. Sar, som senare blir Pol Pot och att läsa romanen med facit i handen är kusligt.

Skärmavbild 2013-04-28 kl. 21.00.39Han får komma till tals i ett suggestivt du-tilltal och när vi diskuterade detta under den senaste bokfrukosten, delades vi i två: de som inte gillar det (de flesta) och de som älskar det (jag och kanske någon mer). Jag tror att det är nödvändigt att ha du-tilltalet. Det ger både en distans och en närhet – att det finns ett jag som talar till ett du visar en relation.  Till Sar. Till Pol Pot. Det är spännande.

I nästa del får vi berättelsen ur Sarys perspektiv, Sars politiska motståndare och som också intresserar sig alltmer för Somaly. I den tredje och avslutande delen är det Somaly som tar plats.Triangeldramat – ett alltid lika intressant motiv och här står både kärlek och politik på spel.Och återigen – med visshet om undergången blir läsningen andlös.

Sång till den storm som ska komma. Peter Fröberg Idling. Utgiven av Natur & Kultur 2012.