Vet ni vad som hände i fredags? Jo, Jonas Gardell besökte vår bokfrukost för att ta emot litteraturpriset som bokbloggarna röstade fram i vintras. Jonas Gardells fina bok Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken vann omröstningen bland bokbloggarna och boken fick Bokbloggarnas litteraturpris 2012 och så här glad blev han för det:
Jag hade ju planerat värsta talet men Jonas charm tog över och jag fick aldrig tillfälle att berätta om när vi träffades för 25 år sen, i logen på Skandiateatern (jag har skrivit om det en annan gång här). Så här var det.
Jag var 15 år och Jonas Gardell turnerade med en show tillsammans med Kim Hedås. Det var blandat prator, stå-upp, sång och musik. Jag hade läst alla hans då skrivna böcker och med mig på showen, i min skolväska, hade jag ett svenskaarbete jag gjort om Jonas Gardell. Det var ungefär tre eller fyra handskrivna a4-sidor med biografi och en recension av boken Vill gå hem. På framsidan hade jag tecknat av hans porträtt i svartvitt.
Jag var där med en släkting och när föreställningen var slut så tog min släkting upp uppsatsen ur min väska och sa: – Det här måste Jonas se!
Sen stegade hen fram till scen, hoppade upp och gick in bakom ridån och ropade ”Joooonas”.
Jag höll på att skämmas ihjäl på ett sånt där sätt som bara tonårstjejer kan när föräldrar gör bort sig.
En stund senare kom hen ut och sa att Jonas Gardell ville träffa mig. Inne i logen, som var stökig och rörig, med några soffor och ett överbelamrat bord satt han och såg jätteglad ut och bläddrade i mitt skolarbete. Vi pratade en stund men jag minns inte alls om vad och Jonas frågade om han skulle signera arbetet och jag sa ja. På framsidan skrev han ”En 5:a från Jonas Gardell.”.
Min plan var egentligen att leta upp det här arbetet men eftersom vi renoverar hela vårt hus ligger det just nu nerpackad i någon av de 40 flyttkartonger som står i vardagsrummet.
Hur som helst hade jag tänkt berätta den här storyn i fredags och avsluta med att säga att jag nu är glad och stolt över att kunna sluta cirkeln genom att själv, å alla bokbloggares vägnar, få dela ut en 5:a tillbaka till Jonas Gardell för hans fantastiska bok Torka aldrig tårar utan handskar.
Här är en bild från frukosten som blev precis sådär härlig som vi hoppades på. Vi fick både bjuda honom på thé och ställa alla frågor vi ville och han svarade generöst. Så generöst att han nog kom försent till sitt kommande möte!
Tack Jonas för bok och trevlig frukost på Vetekatten.
Han får komma till tals i ett suggestivt du-tilltal och när vi diskuterade detta under den senaste bokfrukosten, delades vi i två: de som inte gillar det (de flesta) och de som älskar det (jag och kanske någon mer). Jag tror att det är nödvändigt att ha du-tilltalet. Det ger både en distans och en närhet – att det finns ett jag som talar till ett du visar en relation. Till Sar. Till Pol Pot. Det är spännande.
Själva treårsdagen firade vi på bokresan och minsann med champagne. Skål för många år till!