Bokfrukost – vi pratade Radhusdisco igen

Så var det dags för de stockholmare som inte befann sig i Göteborg på bokmässan att prata om Morgan Larssons Radhusdisco som varit september månads frukostbok.

Det är verkligen ett fantastiskt sätt att starta dagen på. Vetekatten har dessutom börjat med sin härliga frukostbuffé igen.

Vi var fyra tappra frukosterare som vände ut och in på Morris och hans barndom. Det här gänget var lite hårdare i sin kritik av boken. Var det för författaren inte var närvarande? De flesta tyckte att boken saknade driv och handling och att en röd tråd eller konflikt hade lyft boken ett snäpp.

Alla tyckte dock att personskildringarna var fina, nostalgitripparna underbara och att Morgan Larsson verkligen kan konsten att berätta en historia men att boken kanske mest blev en radda anekdoter staplade på varandra och att  det saknades lite djup.

Undertecknad håller med om drivet och en väntan på att ”det ska hända något”, vilket jag också sa på frukostträffen förra veckan och Morgan Larsson svarade att det var medvetet. Att skeendena i Morris huvud, ur ett barns perspektiv, var viktigare än själva handlingen. Men jag håller inte med om djupet. Jag tyckte det fanns flera ställen i boken där underliggande skeenden och toner beskrivs oerhört väl och situationer och händelser som träffade mig djupt med hög igenkänningsfaktor och det handlar inte om movieboxar eller filmisar, utan upplevelser och känslor bara ett barn kan ha när man för första gången är med om någonting.

Bilder från morgonens träffen finns här till höger.

Nästa gång vi träffas diskuterar vi Audrey Niffeneggers uppföljare till den framgångsrika Tidsresenärens hustru. Den nya boken heter Själens osaliga längtan. Läs mer här om träffen som äger rum 29 oktober. Glöm inte att osa.

Radhusdisco av Morgan Larsson

Breakfast Book Club har premiärcirklat på annan ort, Göteborg och Bokmässan. Vi träffades på Drivhuset som lånade ut lokal och stod för kaffet och vi fick besök av Morgan Larsson som skrivit Radhusdisco. Alla var rörande eniga om att det är en mycket varm och härlig barndomsskildring som alla kunde känna igen sig i oavsett generation. Dock är det också en härlig beskrivning över stämningar, trender och tendenser på 80-talet.
Bara all nostalgi kring movieboxar, radhusdiscon, hångel, hierarkier, tonårsfylla och bara känslan av att alltid gå runt med en oro i kroppen är ren njutning för oss 70-talister.

Morgan Larsson var med på träffen berättade hur han i princip skrev klart hela boken innan han vågade låta någon läsa, hur läskigt det är när mormor och mamma ska läsa ens hela barndomsskildring och beskrivningar av pubertet etc och också om hans kärlek till att skriva.

Ett finfint och nära morgonmöte. Fler bilder finns här till höger eller här.

Det här med recensions-ex…

I våras gick ett rykte om att Skatteverket skulle börja kolla bokbloggare och se till att det skattas för alla gratisgåvor som skickas ut. Ryktet om dessa gratisgåvor är dock ganska så överskattat.

I bokbloggsvärlden skrivs det nu om recensions-exens vara och icke vara och bokbloggen Bokcirkus kommer att genomföra ett test för att se vilket förlag som är mest tillmötesgående.

Läser man olika bokbloggares erfarenheter skiljer det sig ganska mycket vem som får vad från vilket förlag. Malin the writer har upprättat en ”bästa listan” och en ”svarta lista” där lite olika förlag nämns. Andra har helt andra erfarenheter av samma förlag. Hyllan t ex som också skriver om vilka förlag som är generösa och inte.

När jag skrev min tidigare bokblogg En annan sida fick jag några recensionex men det var inga mängder och i och med nystartade Breakfast Book Club har det fortsatt. Det rör sig om fem – sex böcker per år (jag läser runt 50) och flera av de som skickas till mig spontant har jag använt i utlottningar med mera. Bra Böcker har mig på en sändlista. Jag får ett par böcker om året av dem – helt oombett. Jag recenserar i den mån boken intresserar mig, annars ger jag bort den eller lottar ut den i bloggen. Jag får ibland också en del utskick via Förlagssystem också, men det är ändå mer sällan. Annars får jag oftast mail först från någon PR-byrå och brukar tacka nej om det inte är en bok som intresserar mig mycket.

Några gånger har jag frågat efter recensionsexemplar hos några förlag och fått nekande svar i två fall, annars har det verkligen bara varit stora famnen. Weyler förlag avböjde eftersom man helt enkelt är för små för att ha råd att ge bort recensionsex till små bloggare som jag. Det andra är Albert Bonnier förlag som konsekvent sagt nej med hänvisning till att de bara har ett antal recensionsex att dela ut, att det inte räcker till bloggare och att man valt att vara restriktiva mot bloggare som inte är seriösa. Vad är en seriös blogg? Går på man antal läsare eller textkvalitet?

Jag pratade med Mattias Boström på Piratförlaget, vars policy är att vilken bokbloggare som helst kan beställa rec-ex direkt från deras sajt. De delar frikostigt och generöst ut böcker till alla som frågar. Varför då?
– Bloggare skriver i princip om allt de beställer, säger Mattias. Av 200 utskickade recex till tidningar skriver 10-20 stycken. Vad ska man då satsa på? Detta gäller självklart inte alla författare, men ofta de författare som behöver bli recenserade för att märkas.

Uppenbarligen tänker Bonniers helt tvärtom. I vintras och våras drev jag ett antal bokcirklar via Google Wave. Inför den första bokläsningen försökte vi få Bonnier att sponsra med boken vi röstade fram som var Salman Rushdies Förtrollerskan från Florens. Kvinnan jag pratade med i telefon var chockad över att jag ringde och frågade om vi kunde få 15 exemplar av boken. Då valde vi istället bok nummer två i omröstningen, Askungar, som gavs ut av Piratförlaget.

Piratförlaget delade ut 23 stycken exemplar som skickades till wavecirkelns deltagare landet över. Det resulterade i sju recensioner (som jag kan hitta) av deltagarna. Om man jämför det med siffrorna ”10-20 recensioner av 200 utskickade rec-ex” genererade wavecirkelns deltagare ganska bra respons till Piratförlaget tycker jag. I wavecirkeln andra och tredje omgång gick vi inte ut med förfrågningar till förlagen om sponsring av böcker. Den första omgången fick vara ett test, Det finns inget självändamål med att vi ska få gratis böcker. I de två följande omgångarna har alla deltagare köpt sina böcker själva och nu är cirklandet i Google Wave nedlagt. Formen passade inte riktigt.

Inför bokbloggens påskekrimsutlottning i påskas skickade jag ut tio mail till tio förlag och frågade om de villa skänka en aktuell deckare till ett utlottningsmaraton. Jag hade hoppats få sju positiva svar så jag kunde köra en daglig utlottning under påskveckan men fick enorm respons från alla förlag utom. Bonniers. Alla andra förlag ville vara med och en del till och med med flera olika böcker.

Ett stort förlag lyckades till och med lova ut en bok som ännu inte är utkommen, men tog sen tillbaka och lovade istället att jag skulle få ett exemplar för utlottning när boken väl är släppt. Och appropå utlottningar så är ett annat exempel på generositet Norstedts, som ger alla varsitt ex av Hillevi Wahls bok Hungerflickan för utlottning på bloggar eller hemsidor.

Av Breakfast Book Clubs fyra frukoststräffar har vi blivit sponsrade med böcker till tre av dem. Den första var just nämnda Hungerflickan från Norstedts. Till tredje träffen fick vi Den ofrivillige fundamentalisten från Natur & kultur och nu till fjärde träffen har vi fått Radhusdisco från Piratförlaget.

Summa summarum, de allra flesta förlagen är mycket givmilda och pigga på att ge ut både recenionsexemplar och böcker för utlottning. Jag ser också att de vinner mycket på att vara generösa. Nästa steg som vore intressant är att jämföra försäljningsstatistik på de olika böckerna som figurerar runt i bloggarna. För när det pushas från förlagen, så pushas det ju oftast samma bok på flera olika bloggar runt om!

Det här inlägget har skrivits om och uppdaterats från att tidigare varit publicerat på En annan sida.