Kategori: Bokklubben

Publicerat

Bokfrukost om Barrikadernas barn

Så går vi på frukost med Karin Skoog, författaren till Barrikadernas barn.

I romanen finns Moa, och hennes föräldrar Lasse och Inger, och vi rör oss i två tidsplan: 70-talet och början av 90-talet. På 70-talet är föräldrarna otroligt aktiva i SKP, det är torgmöten, utdelning av flygblad, samtal och knacka dörr: Vi måste alla dra vårt strå till stacken, till revolutionen, det enda som kan få samhället på rätt spår igen. Så är tanken. Tjugo år senare med facit i hand och besvikelsen över det som gick åt skogen kanske har lagt sig lite, likaså sorgen över saknade visioner. Moa själv är vilsen. Det lilla förändringsarbetet känns inte tillräckligt, nej det måste vara något större, viktigare!

Så många intressanta plan i den här romanen: Den politiska eller samhälleliga viljan att förändra. Vilsenheten i det. Relationerna. Vi äter våra mackor, diskuterar, frågar Karin och delar erfarenheter. En så väl genomarbetad roman säger vi och :

* Relationerna mellan föräldrar och barn är så fint skildrade.
* Väldigt Intressant att få en så väl gestaltad bild av 68-rörelsen.
* Det ger en bra kontrast när 90-talet kommer , inte minst att man får se hur det gick för barnen.
* Språket är så bra, träffsäkert, stilistiskt säkert.
* Man kan förstå Moas vilsenhet, men tur att Jossan ger en knuff.
* Det är så lätt att ta till sig bokens karaktärer. Inger, Lasse och Moa och Jossan förstås. Men också de andra, Glenda, Vivi, alla får en plats. Och Ulla.
* Bra research, det märks, och den är gestaltad inte beskriven. Toppen!

Tack för bra morgon och vi ser fram mot flera romaner!

Publicerat

Bokfrukost om Öppet vatten

Bokfrukosten för april hade Öppet vatten av Caleb Azumah Nelson i fokus. Romanen kom 2021, väckte stor uppmärksamhet och fick strålande kritik. Vi möter en Londonkille som träffar en Londontjej och blir handlöst förälskad. Men den handlar lika mycket om en svart kille som med sitt ursprung i Ghana inte tycks passa in och ständigt är påpassad. Polisbilar glider sakta glider förbi på gatan och observerar som om bara killens yttre signalerade möjlig kriminalitet. Och inte minst handlar det om psykisk ohälsa och vad det gör med en människa. Alla tre infallsvinklar. Det är det som gör denna korta intensiva roman så spännande att diskutera.

Jo, vi är ense om boken var intressant läsning men hur bra?

* Jag störde mig på detta du-tilltal. Men jag vande mig och nu när den är utläst förstår jag inte hur den skulle kunna skrivas på ett annat vis.
* Att ständigt vara så observerad, subtilt hotad – fruktansvärt.
* Om han ändå kunde berätta för henne vad det handlade om.
* Var inte språket rätt pretentiöst?
* Nej, det var som musik. Omtagningar, takt och rytm.
* Jag läste långsamt, boken tog tid trots att den är kort. Den kräver eftertanke.
* En omskakande bild av hur det kan vara att inte höra hemma nånstans.
* En helt okej roman. Men inte det bästa jag läst precis.
* Som jag grät. Jag önskade att det skulle gå bra för honom.

Utgiven på svenska 2023 hos Modernista i översättning av Sofia Nordin Fischer. Jag läser att den ska komma som dramaserie hos BBC. Spännande!

Publicerat

15 år hipp hipp hurra

Nu jädrar i min lilla låda, nu har vi fyllt 15 år!

Så här har vi firat genom åren!

Ettårsdagen firades med tårta och då diskuterades Spill. På tvåårsdagen vankades det också tårta till frukost (den absolut bästa tiden att äta tårta) och vi firade Cirkeln som vunnit Bokbloggarnas litteraturpris. Treårsdagen firades på bokresan med champagne. Fyraårsdagen – och dittills 45 diskuterade böcker, om jag räknat rätt – firade vi samtidigt som vi firade Bokbloggarnas litteraturpris som gick till John Green .

På femårsdagen firade vi i Helsingfors, sexårsdagen inföll på utflykten till Amsterdam, sjuårsdagen i Madrid, åttaårsdagen i Brighton och nio år firade vi i Gent.

Tio år, då var planen att vi skulle ut och resa på inom och utom landet. Men samma plan hade covid-pandemin också. Det blev zoom-klubb i dryga året. Men vi överlevde men firade inte särskilt vare sig elva, tolv eller tretton år.

Med fjorton år blev det muffins och i år blev det både bakelse och ljus

Det började med Världsbokdagen 2010 var den första bokfrukosten. Samtalet handlade om Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset. Petra Jankov som drog i gång det hela sa: ”Idén är enkel. Tidsbrist och familjeliv gjorde att jag inte känner att jag hinner eller har möjlighet att bokcirkla på kvällar och helger men en frukost är enkelt att klämma in innan jobbet. ”

Idén är lika enkel idag.: frukost i centrala staden är vår kärna. Hittills har vi haft över hundragemtio frukostar och lika många böcker har dissekerats och diskuterats. Gillats och inte gillats.

Så tack alla ni frukostbokklubbare som kommer för att samtala om böcker och gör Breakfast Book Club till vad den är. Tack!

Publicerat

Bokfrukost om Syskonen av Brigitte Reimann

Härom morgonen var det frukostbokklubb om Syskonen av Brigitte Reimann. Romanen som utspelar sig några dagar under våren 1961 blir ett intressant tidsdokument då Reimann skrev romanen redan 1963. Hon bodde och levde i Östtyskland och när romanen gavs ut var det i en censurerad/reducerad version. Men nu har vi alltså fått en komplett roman, i svensk översättning.

Berättarjaget är en ung konstnär, Elisabeth, som ställs inför att hennes älskade bror tänker fly över till väst. Hur kan han? Både att lämna henne och att lämna det enda rätta samhället är ett stort svek. Om inte annat borde han tänka på hur staten gett honom ett bra liv, bekostat hans utbildning, menar hon. Elisabeth tar sin pojkvän till hjälp och försöker övertyga brodern att stanna kvar. En intensiv, känslosam och bråkig roman med en dialog med personliga synpunkter varvade med väldigt politiska argument.

* Elisabet har verkligen en orubblig livssyn och tro på sitt samhälle.
* Flyr Uli till väst? Jag tycker slutet är oklart.
* Han stannar. Det tycker jag är tydligt!
* Syskonens relation är intim. Jag tycker den är obehaglig.
* Jag hade nog förväntat mig mer, ja dramatik kanske.
* Helt ärligt tycker jag att romanen är rätt trist.
* Jag skulle vilja veta vilka delar som inte kunde vara med i romanen, då 1963.
* Nog skulle det vara roligt att läsa mer av författaren!