Årets bokresa gick till Madrid. Boken vi läst var Ben Lerners Vägen från Atocha Station i dagarna utgiven på svenska av Natur & Kultur. Gissa om vi tyckte olika? Vi avnjöt tapas och uppfriskande drycker av olika slag och tyckte bokdiskussionen var speciell eftersom vi befann oss på Plaza Santa Ana där bokens huvudperson Adam bodde. Här sitter vi, ( några av oss i alla fall) och väljer från menyn, visst är vi fina?
Breakfast bookclubs aktiviteter är öppna för alla så även bokresorna. Det är enkelt, alla bokar sin egen resa och sitt eget hotell. Vi väljer en bok med anknytning till platsen och försöker boka någon form av boklig aktivitet. I Madrid gick vi en guidad litterär tur. Vi håller kontakt via Facebook under resan, träffas spontant och pratar böcker men också en hel del annat. Vi har hittills varit tre gånger på Syninge kursgård i Norrtälje, därefter åkte vi vidare i världen till Amsterdam, London, Berlin, Humlebäck och Helsingfors. Nu i helgen drabbade vi alltså Madrid, en stad med dramatisk historia, fantastiska konstmuseer och underbara, mysiga gränder. Om ni inte varit här så åk! Madrid är vackert, charmigt och vänligt, har fantastiska gatlyktor och en staty av en dam som läser.
Tack alla som var med för ett livslångt bokminne! Alla resor jag gjort tillsammans med Breakfast Bookclub är livslånga bokminnen!
En roman skriven med lätt hand och sparsmakat språk. Ett antal korta berättelser i moll om en bukett tilltufsade människor i 90-talets Linköping. De är i alla åldrar med vitt skilda liv, de berättar alla sin historia och om varför de faller. Karaktärerna vävs samman genom att de går in och ut ur varandras berättelser, ungefär som i filmen Short Cuts om ni minns den. Det är melankoliskt, men också präglat av en lågmäld humor.
En glimrande uppväxtskildring från 1960 och 70-talets Finland. Ömsom burlesk och dråplig, ömsom vacker och sorglig. Genomgående ett fantastiskt språk och en enastående berättarglädje. En bok som har funnits på min ”att läsa-lista” sedan 2000 då den först kom ut. Jag har blivit golvad av alla Westö-romaner jag läst men nu är jag golvad bortom sans och vett! Språket är så makalöst ljuvligt och skildringen ofta förtvivlad men ändå så torrt humoristisk att jag skrattar högt. När Breakfast Bookclub träffade Westö på hans förlag i Helsingfors 2015, var ett par av bokcirkelmedlemmarna svimfärdiga av andakt, förmodligen var det tur att jag inte läst Vådan av att vara Skrake vid det tillfället för då hade jag säkert dånat på riktigt!