Resten får du ta reda på själv

Bokcirkeln Prosa & Marmelad hälsar den här gången på hos Bonnier Carlsen . Vi diskuterar Lauren Olivers bok Resten får du tar reda på själv, en roman som likt filmen Måndag hela veckan låter huvudpersonen Samantha leva om samma dag om och om igen. Samantha och hennes tre kompisar är riktigt taskiga tjejer som ständigt plågar sina skolkompisar på Thomas Jefferson High. I synnerhet Juliet som är ”ett riktigt missfoster.” Det är Cupid day, fredagen före Alla hjärtans dag och rosor ska delas ut på skolan med hemliga och ohemliga avsändare på de medföljande meddelandena. Juliet får också en ros. Med meddelandet Kanske nästa år, men troligen inte. Roligt va? Samantha och kompisarna skrattar hånfullt.

På kvällen går tjejerna på fest och där har Juliet — missfostret Juliet! — mage att dyka upp. Ja, fan hon ber ju om att bli uppspöad eller hur? På vägen hem från festen krockar tjejerna i en brutal bilolycka. Samantha och hennes vänner dör omedelbart. Men så nästa morgon vaknar Samantha och det är fredag och Cupid day igen. Flera gånger får hon nu chansen att betrakta sitt liv en gång till.

Hos Bonnier Carlsen dricker vi te och skajpar vi med Lauren Oliver som dricker frukostkaffe i en stuga i Oregon. Hon ger skrivtips (skriv varje dag, läs mycket) och lästips (John Green, Jeffrey Eugenides) och ger ett otroligt trevligt intryck så jag skäms genast för att jag snabbläste halva hennes roman.

För jag erkänner att jag tröttnade på dag fyra. Speedläste varannan sida.  Även om det här cirkelberättandet gör att man förstår Samantha och hennes kompisars stil något mer och kanske hittar sidor hos dem att gilla blir det lite segt, tycker jag. Jag saktade dock ner farten då den sista gång fredagen skulle upplevas. Sista dagen som skulle kunna bli sentimental och gråtmild men blir inte det. (Utom på på det sättet att jag vet att boken tar slut och att det därför inte blir någon åttonde dag för Samantha. Bara det fick mig att bli rörd.) För slutet och upplösningen har oväntade drag som spiller över hela romanen och gör att jag tycker romanen i sin helhet är läsvärd.

Resten får du ta reda på själv. Lauren Oliver. Utgiven 2010, på svenska av Bonnier Carlsen 2012.

_____

Hos Lotta kan du läsa mer om Prosa & marmelad.

Lookibooki

För tre veckor sedan var vi inbjudna till wärdshuset Ulla Winbladh på Djurgården, för att få veta mer om pekbokstjänsten Lookibooki. Grundarna, Kim Dahlin och Daniel Johansson, var så klart på plats och gav oss bakgrunden till Lookibooki och hur arbetet med tjänsten utvecklats. Förutom information bjöds vi också på magiska snittar, fint bubbel och musik av Anna Maria Espinosa.

Lookibooki går ut på att göra sin egen pekbok, med egna bilder och egen text. Bladen är tjocka precis som det ska vara i en pekbok och storleken på färdig bok är lätt att hålla i handen för ett barn. Tanken är att den som vill, ska kunna göra sitt eget fotoalbum på ett enkelt smidigt sätt. Framför allt är idén grundad ur behovet att barn med familj, bonusfamilj, extraföräldrar, platssyskon och och mor- och farföräldrar i olika delar av världen, ska kunna bära med sig alla kära vart det än går. I dag ser det ut på ett annat sätt än det gjorde för tjugo år sedan. Det räcker inte med en sida familj och bästa vänner att hänga i plastfickan på dagis. Det behövs en bok. En fin och kärleksfylld bok.

Tanken är bra tycker jag. Resultatet är inte lika bra. Nä, det blir liksom inte så fantastiskt som jag önskat. Mallarna är för få och för tråkiga i formen. Möjligheten att vara så personlig som jag skulle önska är inte många. Egentligen känns bladens tjocklek som det enda som är unikt för LookiBooki. Men vill man göra en fotobok till en barnkompis är den här tjänsten så klart ett alternativ. Ett helt ok sådant.

TYVÄRR ÄR RABATTKODERNA NU HELT SLUT!

Vi har ett gäng rabattkoder för dig som vill prova tjänsten! Hugg en kod här:

uaV9AQ för 20% rabatt

TiqUDW för 10% rabatt

2DENgj för 10% rabatt

ckt6d8 för 10% rabatt

sXPJxG för 10% rabatt

Först till kvarn! Berätta gärna i kommentarsfältet om du använder en kod och vilken.

Kära Bokhora,

Fem år är egentligen ingenting och samtidigt så ofantligt länge. Många tycker att åren gått så fort sedan du blev till. Det tycker inte jag. Det känns som om du har funnits här på webben sedan urminnes tider. Jag tror att det är för att du är så stor för din ålder. Där somliga av dina bloggkusiner på nätet har funnits i både sju och åtta och nio år tar du en större plats än nästan alla tillsammans.

Du Bokhora, du är en sådan som fått oss andra att växa och bli intressanta utanför våra egna kretsar och man kan inte vara nog glad för det. Under de här fem åren har du ordnat bokbytardagar, kollon, middagar och bloggträffar som gjort att alla vi andra  klivit ur våra dator-kammare och mötts i verkliga livet. Att sedan andra hittar nya vägar att mötas må vara hänt, men du är en pionjär.

Du har visat att det går att skriva om böcker på ett personligt och subjektivt sätt utan att därför tappa nyanserna och självständigheten Det har hänt att du fått skäll när somliga tyckt att du brustit i analys. Men är inte just analys det att plocka isär komplexa ting och betrakta delarna också med kärlek? Det är ju så en fin läsare gör med böcker och det är ju en bokläsare du är.

Så flitiga, snygga och intressanta Bokhora.  Tack för alla roliga inlägg, boktips och debattinlägg. Ja må du leva om än inte i hundrade år så i alla fall i många framgångsrika år.

Tack och fyra hurrarop från din beundrare Ann-Sofie Lindholm

Årsträff med det litterära sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren

I helgen tog jag pick och pack och for ner till Norrköping för att bevisa årsträffen med det litterära sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren. Ester, som var mer känd som Merri Vik och som författare till de 48 böckerna om Lotta, utgivna av B. Wahlströms förlag med de klassiska röda ryggarna. Lotta har följts och älskats av många ungdomar och vuxna och det var drygt 40 personer som samlats i Norrköping för den årliga träffen och årsmötet. Traditionsenligt startade man med en stadspromenad där man följde Ester och Lottas fotspår. Ester Ringnér-Lundgren växte upp i Norrköping, gick här i skola och hade sommarstugan i Krokek. Mycket av Lotta-böckerna tror man därför utspelar sig här men det är inte bekräftat av författarinnan själv. Hon sa att det var en blandning mellan Norrköping, Göteborg och Solna.

Samling vi centralstationen i Norrköping.
Ordförande Marianne Ringnér, brorsdotter till Ester, hälsar välkomna.

Stadsvandringen börjar vid spåren vi Norrköpings järnvägsstation. Här sprang Lotta för att hinna med tåget som skulle gå till sin älskade i Stockholm, Paul, ur boken Alltid Lotta från 1980. Hon springer mot tåget som precis ska gå men då fälls bommarna, de blå-vit randiga, ner och Lotta blir fast.
Här står vi därför och betraktar de blåvita bommarna.

Vi går längs med en av Norrköpings promenader, den norra, och här ligger Pihlska skolan som Ester gick i mellan 1916 och 1924. Då hette den Norra flickläroverket.

Här står vi samlade på Tunnbindaregatan i Norrköping och försöker föreställa oss ett hus som sen länge är rivet. Här bodde Ester och växte upp.

Utanför Stadshuset togs den sedvanliga gruppbilden. I det här stadshuset ägde balen rum i boken Vilken vals, Lotta från 1968. I boken beskrivs salen med balustrad och ljuslampetter med rosafärgade skärmar på väggarna. Ingen av oss som var där kunde bekräfta att det verkligen fanns en sal som såg ut så inne i stadshuset men efter att ha rådfrågat några av mina släktingar kunde de bekräfta att balsalen verkligen är sådan som den beskrivs i böckerna. Dessutom uppkom diskussionen vad det var för skillnad mellan Rådhus och Stadshus men det lyckades vi inte reda ut ordentligt. Någon som vet?

Vid bron som korsar Strömmen bevittnar Lotta ett rån och när rånarna slänger sitt byte över broräcket, fångar Lotta den som står nedanför och tar hand om en stor brun läderportfölj som hon senare går till polisen med. I boken är miljöbeskrivningarna väldigt identiska med just den här platsen i Norrköping. Här ska Caisa läsa ett stycke ur boken där episoden äger rum, Det är Lotta förstås! från 1958.

Vi vandrar Draget upp. Drottninggatan. Här tror vi Häggströms konditori låg som får stor plats i boken Lotta i topp från 1967. Kamerorna åker fram.

På Stadsbiblioteket beundrar vi den fina vandringsutställningen om Lotta som stått här en tid men som nu ska flytta till Finspång.

Avslutningsvis får vi en trevlig genomgång av Villa Schwarz, det gamla biblioteket och konstmuseumet i Norrköping där Lotta (och för den delen även Ester) hängde en del. Här utspelar sig mycket av Esters inte lika kända böcker om Kri och Vimsi.

Träffen fortsatte sen med promenad till Strömsholmen och en utflykt till Söderköping, men tyvärr kunde jag inte vara med på resten. En mycket härlig dag blev det i alla fall med galet nördiga och trevliga människor som kunde allt om Lotta och böckerna i detalj. Jag lyssnade på spännande diskussioner om vilka kläder som Lotta hade på sig på vilket omslag och när det inte överrenstämde med böckernas innehåll och andra rena sakfel som deltagarna hade stenkoll på. På årsmöte valdes både ordförande och kassör om till sällskapets jublande.

Nästa årsträff planeras till Blekinge i augusti 2012.