A:
Kommen till sidan 129 i Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant. Jag gillar den mycket. Vänskapen mellan ”Anne” och ”Mary”, som jag hoppas på den för huvudpersonens kille säger saker som jag får ont i magen av:
”Lilja, det här är början på en vacker och lärorik tid. Om jag var du skulle jag notera detta i min dagbok”
B:
Psyksnacks långsamma läsning rör sig framåt. Jag läser just nu om KBTs saliggörande. Nu är jag inte tillräckligt insatt egentligen för att uttala mig, men jag hör ibland att KBT under ett antal veckor sätts in som lösning på många problem bland ungas mer diffusa problem. Är det för att den inte bara är effektiv utan också kostnadseffektiv och att andra terapiformer till sin natur är mer långdragna (och därmed dyrare)? Stephen Briers förkastar naturligtvis inte KBT, han använder det, utan pekar bara på haussen av KBT och problematiserar det.
C:
Tana French: Otrygg hamn är på paus av det främsta skälet att den är så tjock att jag inte kan ta den med mig ut i kollektivtrafiken, och inte kan ligga och läsa den utan att rigga upp världens bokstöd med kuddar. Den får, trots att den är så skarpt skriven, vänta till jag packar en väska och åker lite längre.
– – – –
Detta är gårdagen till trots bloggy nummer 64 i #blogg100.
Idag är det valborgsmässoafton. Jag har tittat på eld men missade som vanligt talet till våren. Typiskt. Vad säger man i sådana tal, egentligen? Annat än ”välkommen våren!”