Jag packar min väska för Amsterdam

Några dagar i Amsterdam så här på höstkanten ska bli väldigt fint. Det var flera år sedan jag var där så flanerande och house-watching kommer vara av betydande del av tiden. Boken jag tar med mig, The Hare with Amber Eyes, menar att:.

House-watching is an art. You have to develop a way of seeing how a building sits in its landscape or streetscape. You have to discover how much room it takes up in the world, how much of the world it displaces.

Mitt sällskap är stort denna gång. Kanske hinner jag inte läsa alls. Men förutom ovanstående bok tar jag ändå förhoppningsfullt med Boken om Joe. Samt Lonely Planets Amsterdamsguide.

_____

Inte en endast roman om Amsterdam har jag läst inför resan Jag hittar några författare från staden som Renate Dorrestein. När jag tittar på omslaget vet jag att jag ägt den här boken. Men den har nog försvunnit ut i en rensning någongång. Om någon har den och vill sälja den till mig så mejla mig på asl@breakfastbookclub.se 

 

 

Full gång med nanowrimo?

Igår startade skrivmånaden Nanowrimo – National Novel Writing Month. Idén är att under en månad, med deadline som press och inspiration, skriva minst 50 000 ord. Om det tryter med idéer kan t ex plotshot hjälpa.  Med lite god planering kunde man ha åkt norrut för att skriva, där Johanna Wistrand har ett skrivretreat  (det är inte försent än).

Jag brukar tänka på att delta men hamnar alltid i ”Åh, är det redan november, men nu har jag ju inte tid. Det får bli nästa år”. Men nu är det ju bara den andra november. Jag hinner faktiskt börja. Jag anmäler mig så får vi se hur det går.

Wien

Enligt O har en trevlig serie på bloggen som kallas Stadsbesök. Denna vecka handlar det om Wien och jag tänker: Har jag alls läst något om Wien?

Tomas Bernhard kommer till undsättning. Jag satt en gång på Bräunerhof café  och läste Undergångaren.

Glenn Gould är död. Wertheimer har tagit livet av sig. Tillsammans med Berättaren utbildade de sig i Salzburg av den enastående läraren Horowitz. Pianovirtuoser, det skulle de alla tre bli. Nu, trettio år senare sitter berättaren på ett värdshus i Österrike och minns deras första möte. Hur alla tre trodde att de var jämbördiga och lika fantastiska pianister. Men senare när berättaren och Wertheimer fick höra Gould spela Bachs Goldbergvariationer förstod de att Gould var geniet och att de andra två förr eller senare måste ge upp sina egna karriärer. Frågan var bara när. Och hur.

Det var en bok. Men flera? Tchoupitoulas – bloggen som tar mig till nya litterära himlar – får bidra med nummer två: Förbländningen av Elias Canetti. Den åker upp på vill-läsa-listan.

En tredje? Ja,förstås! November månads frukostbok. Haren med Bärnstensögon av Edmund de Waal.

 

Söndagstankar om Babel

11.00 står jag i Svt:s foajé. Jag har redan frågat i receptionen om jag behöver skriva in mig (det behövde jag inte) och kändisspottat (Karin Hübinette). Jag är beredd nu.

11.10. En dörr öppnas och någon ropar: ”publik till babel hitåt” och jag är inte först. Jag är nästan sist. Av en vakt blir jag avprickad med ett tick på hans personräknare.

11.15 Jag stampar utanför studio 2. Om det heter studio. Jag ser Skavlans dekor och Bolibompa-draken. Jag känner att jag är mitt i smeten. En som är med där det händer.

11.18 Det börjar mullra. Det är de luttrade Svt-besökarna som börjar gå mot dörren, de som vet hur man gör för att hamna i de där scen-nära stolarna. I de stolar där inte jag alls hamnar. Jag är inte luttrad. Jag är ovan och dessutom respektfull mot andra människor. Jag knuffas inte. Jag sliter inte folk ur stolar. Men mitt bakhuvud kommer inte att synas, tänker jag med stänk av bitterhet.

11.20 Inspelningsledaren (? Jag är inte van vid tv-vokabulär) berättar allt hur vi ska göra och vara. Fantastisk människa. Och så kommer Jessica Gedin in. Ser ännu mer intagande ut live.

11.21 Jag grubblar över hur jag ändå ska kunna få min plats i solen. Inget bakhuvud, alltså. Porlande skratt? En–  ack så – liten hostattack?

11.22. Allting börjar.

11.23. Jag kommer på det.

Gäster den här gången var John Irving och Bodil Malmsten. Han kommer med sin bok I en människa och hon med sin Så gör jag: Konsten att skriva.

Intressant var också att vi fick se de bandade inslagen om Nikolai Grozni som skrivit romanen Wunderkind och om Minecraft, skriven av Daniel Goldberg och Linus Larsson

13.00 Jag lämnar Babel-studion. Jag kommer inte få några 15 minuter i strålkastarljuset. Men om ni ikväll hör en liten sekund-kort extra klapp efter applåderna, så vet ni vem det är…

Den fina studiobilden är tagen av Kristina på din bokdröm.