Haralds mamma av Johanna Frid

Egentligen skulle boken lika gärna kunna heta Haralds flickvän. Det är hon som berättar och ger sin omvärld onda ögat. Hon är sarkastisk, elak och väldigt rolig, elakast är hon mot Haralds mamma och jag kan förstå henne. Haralds mamma är en förfärlig kvinna, beskäftig, självisk och lömsk! Dock tycker jag nog att Haralds flickvän även hon besitter dessa förklenande egenskaper. Jag tänker att, den i boken ganska diffuse Harald, har valt en flickvän som är ganska lik hans mamma.

Hur som helst, det är rappt och underhållande skrivet även om jag ofta sätter skrattet i halsen. Boken lämnar mycket till läsaren i sann Biskops Arnö stil, vilket gör Haralds mamma till en ypperlig bokcirkelbok. Måste finnas hur många tolkningar som helst av Haralds två damer. Jag var inte så förtjust i Johanna Frids förra bok Brinn, Oslo, brinn, tyckte bättre om Harald som jag främst tycker är mycket roligare skriven. Likväl saknar jag analys och djup, mot slutet blir Haralds flickvän bara patetisk, sorglig figur. Jag hade önskat mig fler dimensioner.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023.

Sensommaren är här och vi också

Efter en sommar på instagram och solstolen och badstranden (alternativt under paraplyet) är vi tillbaka på bloggen. Nu är det sensommar några veckor! Jag följer som bekant Tivoli-kalender när det kommer till årstider.

Hur var det med sommarläsningen då? Tja, mycket blev det läst. Som vanligt inte lika mycket som jag skulle önska. Sommaren är inte bara solstolsläsning utan lika mycket umgänge och aktiviteter. Kul förstås! I juni skrev jag att jag skulle läsa de här tre. Hur det gick?

A Teatern vid stranden av Joanna Quinn. Ja! Fantastisk bok. Spännande och originell.
B Alla är vi valloner av Peter Sjölund. Ja! Och om den ska jag särskilt skriva en bloggy om.
C Välkommen till Tall Oaks av Chris Whitaker. Nej, den blev det inte, men som sagt, sommaren är inte slut

Och för Maggan?

A Sommaren 1985 är utan tvekan en av John Ajvide Lindqvist bästa romaner! Älskade den!
B Pulitzer Prize vinnaren Egendom är en fantastisk roman genialiskt konstruerad, tyckte väldigt mycket om den. Tror dock inte att den är för alla.
C Vi är inte här för att ha roligt är just väldigt rolig, Nina Lykke är som vanligt skoningslöst vass.

Och framåt då? Första bokklubben blir nästa vecka. En specialare med Cecilia Klangs bok I södra Norrland väntas regn. Och säsongens tema är Färger! På omslag, teman och innehåll. Det blir spännande!

Sommarlov, bokhögar och utflykter

Sommarlov på bloggen är tradition och nu är det dags. Den här säsongen har vårt tema varit roman-mannen. Vi funderade över vilken sorts man som berättelserna gestaltat och om vi såg något gemensamt mellan dem. Jag kan inte säga att vi lyckades med någon konklusion men några intressanta och mindre intressanta böcker blev det hursomhelst.


Januari: Den svarta månens år.
Februari: Dunning-Kruger-effekten.
Mars: Vi
April: Regnet
Och i maj blev det Kistbyggarna
Dessutom frukosterade vi med Stefan Ahnhem och hans roman Bytet.

Men nu blir det sommarlov. Sedan många år framför jag en önskan om bokbad: ” Inte en bok om dagen men varannan dag. Jag vill verkligen bokbada …” Så enkel är min plan varje sommar och jag är som vanligt förhoppningsfull i år också .

Tre böcker som vi har på lut till solstolen (Ann-Sofie) och badstranden (Maggan):

Ann-Sofie
A Teatern vid stranden av Joanna Quinn
B Alla är vi valloner av Peter Sjölund
C Välkommen till Tall Oaks av Chris Whitaker

Maggan
A Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist
B Egendom av Hernan Diaz
C Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke

På bloggen är vi tillbaka i augusti. Glad sommar!

Lånaren av Camilla Grebe & Carl-David Pärson

Tre mil från Gnesta i Sörmland ligger Sundby, en gudsförgäten håla inte helt olik Stephen Kings Derry. Hit skickas poliskvinnan Alba efter att ha slagit en kollega på käften. Omplacering till en cold case-grupp har man sagt henne men ingenting på avdelningen är som det borde och själva Sundby tycks bara vara befolkat av original. Staden har faktiskt blomstrat säger Albas enda kollega Tore, en gång fanns det en internationell militär forskningsanläggning här och även poliserna var betydligt fler än bara Tore och Alba. 

Till Sundby har också Marika, Leo och deras lilla dotter Bisse kommit för att bo. Familjen har lidit en svår förlust och behöver komma ifrån Stockholm för att försöka läka. Det är Marika som upplever det först, skakningarna i marken och att hon stundtals lämnar sin egen kropp och hemsöker andra. Föremål försvinner och kommer igen som om någon lånade dem. Det ligger nära till hands att misstänka det säregna paret i grannhuset, men de bedyrar att de är alldeles oskyldiga och att skakningarna förmodligen beror på sprängningar en bit bort.

Camilla Grebe är en favorit hos mig och här har hon skrivit tillsammans med sin son Carl-David Pärson och det är ett lyckat samarbete, jag gillade romanen skarpt. Ingen deckare, inte direkt någon skräck även om det är rejält läskigt ibland, utan en spänningsroman med övernaturliga inslag och obehagliga underligheter som håller läsaren alert. Och som jag gillade twisten på slutet, jag såg den inte komma! 

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023.