Lånaren av Camilla Grebe & Carl-David Pärson

Tre mil från Gnesta i Sörmland ligger Sundby, en gudsförgäten håla inte helt olik Stephen Kings Derry. Hit skickas poliskvinnan Alba efter att ha slagit en kollega på käften. Omplacering till en cold case-grupp har man sagt henne men ingenting på avdelningen är som det borde och själva Sundby tycks bara vara befolkat av original. Staden har faktiskt blomstrat säger Albas enda kollega Tore, en gång fanns det en internationell militär forskningsanläggning här och även poliserna var betydligt fler än bara Tore och Alba. 

Till Sundby har också Marika, Leo och deras lilla dotter Bisse kommit för att bo. Familjen har lidit en svår förlust och behöver komma ifrån Stockholm för att försöka läka. Det är Marika som upplever det först, skakningarna i marken och att hon stundtals lämnar sin egen kropp och hemsöker andra. Föremål försvinner och kommer igen som om någon lånade dem. Det ligger nära till hands att misstänka det säregna paret i grannhuset, men de bedyrar att de är alldeles oskyldiga och att skakningarna förmodligen beror på sprängningar en bit bort.

Camilla Grebe är en favorit hos mig och här har hon skrivit tillsammans med sin son Carl-David Pärson och det är ett lyckat samarbete, jag gillade romanen skarpt. Ingen deckare, inte direkt någon skräck även om det är rejält läskigt ibland, utan en spänningsroman med övernaturliga inslag och obehagliga underligheter som håller läsaren alert. Och som jag gillade twisten på slutet, jag såg den inte komma! 

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023.

Zoopojken av Peter Hammarbäck

En ovanlig berättelse, lite naivistisk med humor och allvar i botten. Adam har sedan barnsben älskat djur och efter att i ung ålder förlorat flera nära och kära är det arbetet som djurskötare på en stor djurpark som ger hans liv mening. Djurparken har dock ekonomiska bekymmer, antalet besökare har stadigt sjunkit och den nya djurparkschefen Camilla försöker finna på råd. Hon anförtror Adam, som är äldst och kunnigast bland djurskötarna, ett antal mer eller mindre galna idéer för hur man skulle kunna öka lönsamheten. 

Adam är bestört och försöker påtala att djurparkens syfte är att bevara den biologiska mångfalden genom att hålla utrotningshotade arter och att det finns etiska regler att följa även när det gäller djur. Camilla väljer dock att inte lyssna och trots att jag blir rasande på henne kan jag inte låta bli att fnissa, det finns människor som hon, igenkänningen är stark. Och Camilla börjar få bekymmer, saker som hon inte räknat med inträffar och mitt skratt ljuder elakt när en oförutsedd händelse sker när hon har en middag för kvinnliga företagsledare utanför varghägnet. 

När nyheten om att djurparken ska ta över riktigt exotiska djur från en cirkus tar Adams liv en nygammal vändning. Jag berättar inte mer än så här, tyckte verkligen om Zoopojken, handlar om människans relation till djuren, hennes ofta totala hänsynslöshet och bristande vett, blandat med humor och värme. Det är en bok som passar alla, inte minst tror jag att ungdomar i tonåren kommer att gilla boken skarpt.

Utgiven på Bazar Förlag 2023.

Från A till Ö: P som i Paborn

Copyright/fotograf: Karl Nordlund
Copyright/fotograf: Karl Nordlund

Under våren var det dags för en ny roman från Sara Paborn. Svartstick och den har jag lagt till min sommarläsning. Vi har alltid varit extra förtjusta i Paborn här på bloggen. Trevlig person, bra böcker. Dessutom tror jag att den allra första release-festen vi blev inbjudna till var till hennes var Tuppen och havet. Jag skrev 26 april 2011 att:

Tuppen och havet är som ett vardagsrum jag vill stanna i. Jag vill sjunka ner i länsstolen, plocka med stenar och drivved som kan ligga på bordet bredvid, bli lite men bara lite tillrättavisad av pappan, dricka öl eller ännu hellre kaffe med dottern. Leva ölivet och kanske få höra en dikt från hennes pojkvän Erlend, läsa gamla tidningar och strunta i fastlandet. Gå längs havet. Lyssna på samtalen. Samspelet mellan pappan och dottern är fint, även om känslorna är återhållsamma.

[…] Och Paborn berättar om det så komiskt, sugande och tankeväckande i ett och samma andetag.”

Komiskt, sugande och tankeväckande – är inte det fortfarande en bra beskrivning på Paborns böcker? Hon har ett sätt att skriva om relationer på allvar, men samtidigt strössla med humor och rent knäppa saker.

En eller annan väg startar i den heta sommardag när Fridas storasyster som har varit utomlands i åratal kommer hem nu, intar sitt gamla rum med självklarhet trots att Frida tagit över det sen länge. Det finns ett avstånd, men också systerskapet, den där särskilda känslan som inte liknar någonting annat på jorden.

Om Blybröllop bokfrukosterade vi. Vi skrattade ofta men inte sällan fastnade skrattet i halsen när vi såg det underliggande allvaret. Här är det ett uselt äktenskap i centrum, och det finns ju olika sätt att lösa (upp) ett sådant.

Jag har för mig att vi också Tistelhonung som frukostbok, bara jag blundar ser jag framför mig miljöerna på Bjärehalvön där en avdankade journalist (?) ska skriva ett omvälvande reportage om ”gammal kärlek rostar aldrig”, men intervjuobjektet är ovilligt. I alla fall till just det.

Nå, med detta sagt ser jag fram emot att solstolsläsa Svartstick. Så snyggt omslag!

Visste du förresten att Sara Paborns favoritfrukost är en hel kanna kaffe och croissanter med Nutella? Läs själv.

Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.

En instängd man av Per Hellgren

Vilken formidabel debut! En historisk kriminalroman som utspelas parallellt i två tidsplan och som även är en hyllning till Maj Sjövalls och Per Wahlöös romaner. Jag, som både gillar historisk krim och Sjövall & Wahlöö, får mitt lystmäte med råge! Det börjar ganska eftertänksamt men vänta säger jag bara, det kan bli action genom Stockholm även på 60-talet.

Sommaren 1958 är skoningslöst varm, inte minst för de poliser som jagar en mördare och tillika våldtäktsman på landsbygden i Västmanland. Vi stiftar bekantskap med poliserna Rydin, Kollander. Ljungdahl mfl. som arbetar hårt för att gripa gärningsmannen. De saknar de hjälpmedel polisen har idag, men deras hjärnor och jordnära utredningsskicklighet är det inget fel på, de hade dugt lika bra idag.  7 år senare under vårvintern 1965 anträffas en skjuten man i en lägenhet i Stockholm. Han kan omöjligt ha skjutit sig själv, eftersom fönster och dörrar nogsamt låsta inifrån.

Det är en annan landsbygd och ett annat Stockholm läsaren får stifta bekantskap med. I Västmanland lever ”landet” fortfarande även om befolkningen minskar. Stockholm är nedslitet med ambitionen att bygga bort fattigdomen och misären genom att riva Klarakvarteren. Befolkningen ska flytta ut i de nybyggda förorterna. Det är bara 58 år sedan, men med tekniken har så mycket i samhället förändrats, fast inte människan, hon är den samma. 

För fellow Sjöwall&Wahlöö-fantaster, ni har naturligtvis redan räknat ut att bokens titel är en travesti på Det slutna rummet, fast det finns en liten twist här. Kollander som en av poliserna heter, kan det vara något annat än en sammansättning av namnen Kollberg och Melander? Lägg också märke till journalisten som under ett amoröst möte med sin kvinna föreslår att de ska skriva en roman tillsammans och liksom i förbifarten nämner kanalbåten Diana. Finns mer att upptäcka och I just love it!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023