Tjugo år till dig av Anna Lönnqvist

FRAMSIDA_20_ar_till_dig_HI-2-667x1024[1]Helgen som gick tillbringade jag tillsammans med Joel och Linn, två 40-åringar som båda tilltufsade av livet, rest ifrån allt och hamnat i Abisko. De har mötts förut, närmare bestämt under sin universitetstid då Joel var olyckligt kär i Linn. Nu har han ett förhållande med sin arbetskamrat Moa, medan hans andra arbetskamrat Cilla blir blixtförälskad i Linn. Den äldre Carin som också” rest ifrån” söker intensivt kontakt med Linn, hon anar att de båda har  gemensamma erfarenheter.

Hon gör det igen, Anna Lönnqvist! Levererar en välskriven och intagande feelgood som jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig. Jag tyckte väldigt mycket om debuten Tills kärleken skiljer oss och jag menar att Tjugo år till dig är ännu ett strå vassare, att Lönnqvist utvecklats som författare. Hon utnyttjar fjällvärldens fantastiska natursceneri och dramatiska väderomslag till att bli ännu en karaktär i boken. Vidare är Tjugo år till dig mer händelsedriven är debuten, det blir en nästan filmisk romantisk komedi med djup och allvar i botten.
Jag gillar att läsa feelgood på svenska, vi har ju deckar-drottningar och jag tycker det borde finnas även feelgood-drottningar. Och så har jag börjat googla på resor till Abisko, jag måste helt enkelt dit!

Utgiven på Ordberoende Förlag 2016.

Hela Härligheten av Margaret Mazzantini

framsida-hela-härligheten-web[1]Guido är ett ensamt barn. Han växer upp i ett borgerligt hem i Rom med hembiträdet som enda kamrat. Fadern arbetar som läkare och modern har vigt sitt liv åt olika kulturprojekt. I portvaktsvåningen längst ner i huset bor Costantino, vars lekar Guido aldrig tröttnar på att iaktta. Att försöka få kontakt och kanske leka är uteslutet, Guido är en betraktare och ska så förbli.

När pojkarna kommer i skolåldern hamnar de i samma klass, blir så småningom vänner och i senare ålder nästan älskande. Livet skiljer dem åt i 20-årsåldern, men de ska mötas igen, deras livsöden är sammanflätade på mer än ett sätt. Boken berättas utifrån Guidos horisont, det är hans liv som skildras. Han slår sig ner i London, lever ungt och ansvarslöst men erhåller den oväntade gåvan av kärlek till en kvinna och hennes dotter.

Hela Härligheten är i mångt och mycket en utmärkt bokcirkelbok. Den har driv, språket flyter lätt, innehållet är dock tillräckligt komplext för att läsaren ska kunna göra egna tolkningar. Den löper över många år och jag tyckte om att följa Guido genom livet. Personligen var jag oförberedd på slutet, sanningen som avslöjas är skoningslös.

Utgiven på Contempo 2016, översättningen är gjord av Pia Lundgren.

En gud i spillror

Priser och hurrarop. Allt sådant brukar göra att jag vill placera en bok i karantän till allt stillnat. Men här sitter jag nu med En gud i spillror i knät och försöker få rösterna om den att tystna. Till saken hör att jag aldrig blev såld på Liv efter Liv, boken om Ursula Todd som föds om och om och om igen och ger läsaren en bred bild av 1900-talet. Sinnrikt flätat med alla dessa födslar och dödar av en och samma kvinna och som jag bara fick nog av. I En gud i spillror, av författaren kallad en pendang till Liv efter liv, är det Ursulas bror Teddy som står i centrum. Teddy, hans dotter Viola och barnbarnen Sunny och Barney.

Det är Teddy jag tycker om och som gör att jag läser med allt större behållning. Allt större märk väl, för det tog tid för mig att komma in i romanen. Men sen fascineras jag över det eleganta berättarsättet där dåtid och framtid och nutid existerar samtidigt genom den Allvetande berättarens försorg. Det är välskrivet och originellt. Men om man ska berätta om en människas hela liv så blir det mycket berättelse och allt intresserar mig inte lika mycket. Teddy är pilot under andra världskriget och krigsskildringarna, både de yttre och de som sker inom Teddy, är en av de delar jag tycker mest om. Det är osentimental och avskalat och därför helt brutalt.  Teddy bestämmer sig kort och gott att bli en god människa efter allt hemskt som hänt under kriget. Hans omsorg om barnbarnen är en annan del jag uppskattar att läsa. Jag följer verkligen Teddy to the bitter end och jag är glad att det är det vuxna barnbarnet som sitter vid dödsbädden och inte dottern Viola som jag aldrig gillar eller ens begriper mig på.

När jag slår igen boken tänker jag på vad jag ska skriva. Att jag gillar den? Att jag inte gör det? Jo, jag är trots allt kluven. Men faktum är att jag har sträckläst och bara tagit mig tid för några ytterst få, dessutom helt oläsliga marginalanteckningar. Det är ett gott tecken.

En gud i spillror. Kate Atkinsson. Utgiven 2015, på svenska 2016 av Massolit. Översättare är Anna Strandberg.

 

Bokfrukost – Vattnet drar av Madeleine Bäck

Vi är i Ovansjö kyrka, Gästrikland. Traktens ligister är också där för att stjäla kyrksilver och den medeltida trämadonnan. Men här finns också en mystisk sten som Viktor lockas att ta med sig. Och med den vrids verkligheten om och lockar folktrons varelser till liv.

Men egentligen sitter vi på Karlavägen och äter frukost tillsammans med Madeleine Bäck. Vi diskuterar hennes bok Vattnet drar som utspelar sig i en liten stad i Gästrikland med bruksdöd och avfolkning. Hur  påverkar det människor som bor kvar? Det leder oss in i samtal kring utanförskap och känslor av meningslöshet, men också framtidstro och jävlaranamma. Allt det finns i Vattnet drar. Vi tycker om Krister, tjänstemannen från Länsstyrelsen som ansvarar för djurvård i länet. Vi menar att journalisten från lokalbladet är en karaktär som växer i berättelsen. Men framförallt finns det otäcka om vad som händer med världen när en annan verklighet vaknar till liv. Jag tittar på min macka och konstaterar att de välgestaltade skräckfenomenen i boken är lätt att visualisera och finns det inte en svag doft att mull och torv här egentligen?

vattnetdrarVattnet drar är den första delen i en trilogi. Både trots och på grund av skräcken ser vi fram mot att läsa vidare. Det fanns rykten i frukostboklubben om att trycka upp författaren mot väggen och tvinga ur henne hur det kommer att gå, men jag vet inte om det realiserades. Tittar jag på bilden här intill är det tveksamt, har faktiskt aldrig sett något så gulligt.