Emilys porträtt

Vad får du dina boktips från, frågar  någon ibland. Ja, frågan är väl snarast var jag inte får boktips. De är överallt. Emilys porträtt fick jag först läsa om i en pepp-inför-hösten-bloggy hos Marcusbibliotek. Han listade ett antal böcker från SvBs höstkatalog och jag tänkte att jag aldrig hade läst något av Margareta Lindholm.  Författaren har skrivit en rad böcker före denna och recenseras vänligt i tidningar och bokbloggar.

Emily är ingen mindre än en av Brontë-systrarna och boken ger en fin bild av skapande i allmänhet och målande och författande i synnerhet. Till familjen Brontë kommer Erin för att arbeta som piga. Hon behandlas vänligt men kommer extra bra överens med Emily. Det finns också en bror Brontë som ägnar sig åt måleri, och snart uppmuntrar han Erin att skissa och teckna. Hon har talang visar det sig.

Emily samtalar ofta med Erin, och lirkar ur hennes uppväxthistoria. En kväll har syskonen uppläsning av sina senaste alster. Plötsligt hör Erin en variant på sin egen livsberättelse. Emily tycker inte det är så märkvärdigt. Det är så författare gör, menar hon, och nu får ju din bror en plats i litteraturen. Erin är inte lika övertygad om detta att använda sig av någon annan för att skapa något eget. Inte då. Men långt senare, när hon är gammal målar hon Emilys porträtt. Och hon tänker

Hennes ansikte. Jag närmar mig det mer och mer. Men då upplöstes de på avstånd så tydliga linjerna, ansiktet blir suddigt som om det är på väg att försvinna, som hon ska lossna från mitt minne.

Emilys porträtt. Margareta Lindholm. Utgiven av Kabusa böcker 2014.

Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren.

9789146222224[2]Vad jag har skrattat under lyssningen av denna bok! Det är dock ingen lättviktare gömda i de humoristiska formuleringarna finns mycket visdom. Det är inte heller någon kokbok utan snarare ett inlägg i 2000-talets stora folkrörelse ”kostrådgivning”. Jag ska erkänna att jag höll på att skratta ihjäl mig över kopplingen kostrådgivning och folkrörelse.

För hon slår ju huvudet på spiken! Alla, i princip alla, har ju en klart formulerad åsikt om vad som är hälsosammast och bäst att inmundiga. Om något ätbart fångar vår blick i kollegans medhavda matlådelunch är inte den spontana frågan om det är gott, utan om det är nyttigt.
Vi svenskar betraktar måltiden utifrån ett intellektuellt nyttighets och överlevnads-perspektiv istället för att låta våra sinnen uppleva smak, textur och doft i kombination med trevlig samvaro runt matbordet.

Det finns recept i boken men inte så många, istället tar hon fasta på vettiga praktiska råd om hur man kan gå till väga i när man lagar mat, kombinerar smaker och inte minst handlar mat. Ett kapitel i boken vänder sig till föräldrar med ” hen äter ingenting-oro”. Hon har en jordnära syn på barn, föräldrar och den källa till konflikt som mat kan frambringa. Hon påpekar att barn sällan lider av näringsbrist eftersom deras unga kroppar har ett utmärkt fungerande näringsupptag. Hon lägger försiktigt till att saken är en annan när det gäller våra äldre, deras åldrande kroppar har ibland förlorat förmågan att ta upp näringen i maten. Detta sistnämnda talas det väldigt lite om i medier och inom folkrörelsen ”kostrådgivning” i alla fall enligt mig.

Jag lyssnade på bokens författaruppläsning och den är jättebra! Jag älskar att höra hennes aningen avmätta stämma läsa för mig om korta manliga chefer, hur jobbigt det var för stenåldersmänniskorna att jaga samt varför man ska avundas livsnjutande gubbar.

Hon har inspirerat mig  att googla på resor till Antwerpen, men jag kanske kommer över det och åker till Travemünde i stället. Jag ska bara tillägga att om just du som läser detta är bekymrad över ett icke ätande barn kan jag trösta dig med att jag är mor till den flicka som på sin tid var Norra Europas kräsnaste unge. Hon är numera leg. dietist och producerar ofta foton på egenhändigt tillagade läckra rätter som förutom att de är jäkligt goda också är näringsriktiga. Ibland innehåller rätterna även fullkorn. Om du vill veta varför jag nämner fullkorn i detta sammanhang måste du läsa  Tio lektioner i matlagning. Du lär skratta när du avnjuter avsnittet om dietister och fullkorn. Varför jag börjat googla på resor till Antwerpen förstår du också om du lyssnar eller föralldel läser boken.

Tio lektioner i matlagning är utgiven av Wahlström & Widstrand 2013, ljudboken är producerad av Bonnier Audio 2014. Jag lyssnade via Storytel.

Bokfrukost: Förtvivlade människor

Jag älskar när vi går första lilla varvet runt på bokfrukosten. Då när alla säger någonting kort om boken vi ska diskutera.

Som att vara i en Woody Allen-film. Katten symboliserar hotet som hela tiden lurar utanför dörren. En underbar bok, jag kunde inte släppa den. Jag känner att jaha? Var det inte mer?

Under de fem år som Breakfast Book Club har haft sina bokfrukostar tror jag aldrig att det har hänt att alla varit överens om bokens behållning. Alltid några som älskat mycket mer än andra. Alltid några som uttrycker tvivel och frågetecken över läsningen. Det är det fina med boksamtal. De andras iakttagelser och synpunkter ger nya dimensioner i den egna förståelsen av boken.

När det kommer till samtalet om Paula Fox Förtvivlade människor var det ingen skillnad. De flesta tyckte om, andra var mer ljumma (jag). Jo, jag uppskattar det sparsmakade språket. Ett destillat av det vackraste orden, sa någon. Kammarspelets underliggande hot som ligger och darrar men aldrig briserar är skickligt framställt. Men jag blir aldrig tillräckligt intresserad. Jag ger sista ordet till Katarina som var med i torsdags och pratade om boken. Hon säger i stället: ”Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker!

Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe.

bokklubben[1]Jag har aldrig riktigt slutat fundera över det faktum att en så passionerad bokslukare till kvinna som Mary Anne Schwalbe alltid läste alltid sista kapitlet i en bok först! Vi talar alltså inte om att tjuvtitta på slutet utan att helt regelmässigt läsa sista kapitlet först för att bestämma om boken är läsvärd eller ej.

Men vi tar det från början. Bokklubben vid livets slut är den sanna berättelsen om en mor och hennes vuxne son som bildar en tvåmans bokklubb strax efter att hon har diagnostiserats med galopperande cancer. Deras lilla bokklubb blir något mycket vidare än just en bokklubb. Genom samtalen i böckernas värld djupnar deras relation till tröst och en gåva till dem båda inför vad som ska komma. Mary Anne har ett djupt patos för global humanism och böckernas betydelse i alla samhällen. Hon är en kvinna med ett imponerande CV och 75 års livsvisdom.

Det är en bok fylld av boktips och reflektioner, det är också en berättelse om Mary Annes liv och gärning. Will älskar sin mamma och kanske stör det mig aningen att hon skildras helt utan mörka sidor. Men å andra sidan, om hälften av det som Will berättar om hennes gärningar är sant, måste jag uttrycka min vördnad inför ett sjuhelsikes fruntimmer och förebild. Hon ger också en mycket bra förklaring till varför man ska läsa sista kapitlet i en bok först, även om jag personligen inte känner mig föranledd att börja göra så.

Boken är översatt från engelskan Charlotte Hjukström. Utgiven av Modernista 2013, ljudboken är utgiven av HörOpp!,  finns även som E-bok och i pocket. På Storytel kan man både läsa E-boken och lyssna på ljudboken.