Kategori: Recensioner

Publicerat

Presidentens Hatt av Antoine Laurain – november månads frukostbok.

presidentens_hatt_130x190-205x300[1]

En fransk feelgood med ett sällsamt stiligt redskap, en svart filthatt! Den franske presidenten Francois Mitterrand glömmer sin hatt på en restaurang i Paris, hatten plockas upp av mannen vid bordet bredvid och därefter är det hatten som för historien framåt. Alla närvarande på bokfrukosten sa sig gilla boken, ganska ovanligt för att vara oss. Så här löd några av kommentarerna:

Underbar liten historia
Kul att läsa om Paris
Feelgood, men med touch av fransk roman
Underhållande och påhittig
Intressant grepp
Väldigt fransk

Vi funderade oss tillbaka i tiden och försökte minnas vad president Francois Mitterrands gärning var eftersom det är uppenbart att författaren är väldigt positiv till denne man. Vi fick ta till google och hittade där både högt och lågt, utan tvekan var Mitterrand en kontroversiell politiker.

Presidentens hatt fick mig, (och flera andra), att längta till Frankrike för att besöka ett franskt brasseri där man serverar skaldjursbricka. Antoine Laurains beskrivningar av hur man ska inmundiga en dylik får snålvattnet att spruta. Jag känner smaken av det smörade brödet som doppats i skålen med blandning av schalottenlök och vinäger och jag känner doften av citronen vars saftdroppar träffar ostronets sköra hinna…
När jag njuter mina skaldjur är det inte omöjligt att jag tänker på den med Mitterrand samtida tyske politikern Helmut Kohl.

Om man inte läst boken så förstår man naturligtvis ingenting av det där sista jag skrivit, så läs gott folk, läs Presidentens hatt! Ni kommer att gilla!

Utgiven av Lavender Lit 2014 och översatt av Oscar Séverac.

Publicerat

Liv till varje pris av Kristina Sandberg

13059723_O_1[2]Mor är rar lyder en välkänd textrad från småskolans läsebok. Fru Maj Bergvall är inte rar, hon är istället förtvivlat angelägen om att göra rätt, att passa in. Lika hård och uppfordrande som hon är mot sig själv är hon mot andra inte minst sin familj. Hon vill innerligt gärna vara älskad men hennes brist på självkänsla gör att hon är oförmögen att visa och ta emot kärlek.

Liv till varje pris är den sista i trilogin om Maj från Örnsköldsvik och äntligen har Katarina Sandberg fått sin välförtjänta August-nominering. Inifrån Majs huvud skildras Sverige från slutet av 30-talet fram till våra dagar. Maj väljer inte, hon blir. Hon blir gravid, hon blir gift med Tomas, hon blir hemmafru. Hon blir kvinnan som föder ett barn och som sörjer för de sina. Majs make Tomas blir också, han ärver familjefirman något som kan utifrån tyckas som ett ytterst fördelaktigt arv men Tomas är inte skapt för att bli entreprenör.

Kristina Sandbergs tre böcker om Maj har krupit in under mitt skinn. Som uppvuxen som ensamt barn i en familj bestående av kvinnor från Majs generation har Kristinas absoluta fingertoppskänsla för språkets uttrycksform och de normer som rådde för kvinnor under denna tid har golvat mig totalt. Hon skriver orden, uttrycken och tankarna som så ofta nyttjades under min uppväxt. Trots att jag växte upp i en helt annan del av Sverige. Jag har hört att Kristina ofta fått frågan om det feministiska perspektivet i böckerna, klassperspektivet och det kvinnohistoriska perspektivet. Man har haft synpunkter på Maj och hennes sätt att vara. I Liv till varje pris svarar Kristina så här:

”Du ska veta Maj hur många som vill att du ska föra en rak och tydlig kommunikation med din man och dina barn. Som om du kunde…”

Nej, Maj kan inte föra någon rak kommunikation för hon hade ingen aning om att det kunde gå till på det viset.  Hon var ett barn av sin tid precis som vi alla är barn av vår tid.

Liv till varje pris är utgiven på Norstedts 2014. Du kan läsa Ann-Sofies blogginlägg om  Att föda ett barn 2010  och  Sörja för de sina 2012  genom att klicka på länkarna.

Publicerat

Blandband

Blandband pressbildSom bekant gillar jag blandband. Och jag erkänner att det var namnet på romanen av Steven Camden som fick mig på spåret att vilja läsa. Det visar sig vara en sinnrik historia med tidsband som spänner över årtionden.

2013 – sitter  tonårsflickan Amelia i rummet hemma hos mormor. Hennes föräldrar har omkommit i en trafikolycka. Nu försöker hon inordna sig i sitt nya liv med vänner och skola. Bland mammans efterlämnade saker hittar hon så småningom en mängd kassettband med musik. Men plötsligt hörs en röst

Vem är du?

Pratar den med henne?

1993 – sitter tonårspojken Ryan i ett rum och sörjer sin döda mamma. Utanför finns hans pappa och pappans nya fru. Och inte minst den förfärliga nya styvbrorsan Nathan. Men så blir han kär, och om kärleken och sorgen berättar han för sin mamma och spelar in allt på gamla kassettband.

Romanen har varannankapitels-struktur där Ryan och Amelia berättar. Det är inte svårt att förstå var i tiden man befinner sig. Popkulturella referenser strösslas på. Jag gillar Ryans delar bäst. De känns mer välskrivna.

Näe, jag sticker inte under stol med att jag fick slita lite med den här romanen. Det kändes bitvis seg och utdragen. Troligen hade jag fått en bättre läsning om jag hade läst den mer effektivt i stället för att sega. För jag tycker om hur de olika historierna binds samman på ett oväntat sätt och jag tycker om flera personer och deras relationer. Har ni läst den?

Blandband. Steven Camden. Utgiven 2014. På Atrium förlag samma år.

Publicerat

Syskonen Malaquias av Andréa Del Fuego.

9789127139930[1]Natur-Kultur_AndreadelFuego_RenatoParada[1]Från denna roman minns jag få ord, däremot är min inre syn fylld av de bilder texten målar. Vi befinner oss i det oändliga Brasilien någon gång på 20-talet. De tre syskonen Nico, Antonio och Julia Malaquias föräldrar mister livet under ett våldsamt åskväder och syskonen blir för alltid beroende av sina medmänniskors välvilja. Nico tas som arbetare till den lokala plantagen och Antonio och Julia får en kort fristad på ett katolskt barnhem.

Låter det tungt? Inte alls, Andréa Del Fuego har skrivit en bladvändare och en skröna innehållande ett myller av karaktärer och magisk realism. Det är människorna som gör denna roman, både de levande och de döda. Alla är de underordnade livets nycker, men tar ändå skeendet som det kommer, gör det enda möjliga och fortsätter framåt. Pragmatism med ett modernt ord.

Så här flera veckor efter jag lagt ner boken spatserar karaktärerna runt i mitt huvud och jag ser den moderna tiden göra sitt intåg i dalen vid berget Serra Morenas fot. Ofta har personerna en kopp kaffe i handen för det dricks mycket kaffe i denna bok. Kanske en naturlig konsekvens av att vi befinner oss i Brasilien. Kaffesump spelar också en viktig roll för en av huvudkaraktärerna  i boken. Och jag, jag tycker både om boken och  om kaffe.

Utgiven på Natur&Kultur 2014, översatt av Irene Anderberg.