Kategori: Recensioner

Publicerat

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Först hade jag sjukt höga förväntningar. Först = tiden fram till 20-årsdagen. Vi pratar inte lite extrahögt över normalt utan just S-J-U-K-T höga förväntningar. På allt och på alla. Uppfyllelsen var sådär och besvikelsen frekvent. Dagböckerna sammanfattas i ett fan-fan-fan.

Sen bestämde jag mig för att göra som Emanuel Kent Sjögren: Ha mycket låga förväntningar istället. Det är en bra tanke, för man slipper möjligen att bli besviken eftersom allt ändå blir bättre/roligare/intressantare.  Å andra sidan är livet utan förväntningar snarlikt liknöjdhet och tristess. Så då slutade jag med det.

När Alla Mina Barn kom visste jag inte vilka förväntningar jag skulle ha alls eftersom AMB är totalt oförutsägbara. Tänkte jag mig så blev det si och tänkte jag si blev det så. Så då tänkte jag: hurra, vi får se hur det blir! Det är nog det bästa förväntningsläget. Jag tackar AMB för den insikten också.

Emanuel är huvudperson i Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Han står med ena benet i barndomen med sin samling tomma deodorantburkar, och det andra benet i ungdomstiden. Han vill ha förändring och vara någon annan än ena halvan av  Tore&Emanuel. Tore är hans bästa kompis, eller snarare hans enda kompis . Hur trist är inte det? En dag dyker Tore inte upp i skolan. Bästa läget att positionera om sig och bli någon annan, tänker Emanuel. Han börjar hänga med Ammis och den spännande Bianchi och han pratar ärligt talat en hel del skit om sin kompis. Och bra känns det inte.

Då skäms jag över mig själv, över Tore och över hela mänskligheten som ingår i det här hopplösa sociala spelet och blir livrädd för att Bianchi ska se igenom mig.

Snart visar det sig att skälet att Tore inte dykt upp i skolan är för att hans pappa dött och allting skruvas lite hårdare. Vill Emanuel vara bästis med Tore eller vad är deras vänskap värd? Och hur gör man för att bli någon annan utan att förlora sig själv?

En bok med driv, humor och sarkasm som är rolig att läsa. Emanuel är en kille att gilla och önska lycka till. Jag vill säga till honom att skita i de låga förväntningarna och adoptera insikten jag fick från AMB. Det blir i alla fall aldrig som man tänkt sig. Tack och lov.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Åsa Asptjärn. Utgiven av Bonnier Carlsen 2014.

Publicerat

Sorgens förvirring

Du vill inte att jag skriver den här boken. Det har du sagt. Du har bett mig om det. Du hade tänkt på det hela kvällen, hela natten, du ville inte.

Så inleder dottern boken om sin far. Han var företagsledare i ett stort bolag, och dömdes för korruption efter en muta på fyra miljoner francs i syfte att komma över vattenmarknaden i en stad.  I samma veva som pappan avtjänar sitt straff blir modern sjuk och dör ganska snart. Kvar blir tystnad och förvirring.

Jag vet bara en sak: jag vill att min text ska nå dig, måtte vi inte komma oberörda ur detta.

För att försöka förstå skriver Laurence Tardieu sig fram till de förklaringar och de ord pappan aldrig gav. För, säger hon ”är det inte så att tystnaden i allt det är mer skrämmande än vilken som helst bekännelse?” Pappan hade i alla år varit en ledstjärna, en förebild, den man som stöttat Laurence i besluten hon fattade. Oavsett. Hur skulle hon kunna förhålla sig till honom nu? Vad blir han nu?

Tankarna vindlar, i bland fragmentariskt. Hennes kärlek och ilska är tydlig och förståelig och ofta är det allmängiltiga och viktiga frågor som förs fram.  Ändå blir det stundtals för privat. Jag får kliva in i dagboksanteckningar som inte blir angelägna. Då bläddrar jag snabbt vidare.  För det är så mycket som är vackert i boken. Språket (vilken översättning!) , tilltalet, kärleken. Och pappret!

Sorgens förvirring. Laurence Tardieu. Utgiven 2011. På svenska av Oppenheims förlag 2013.

____

Laurence Tardieus förra bok (på svenska)  Eftersom ingenting varar är en av mina bästa böcker. Ever.

Publicerat

I livbåten fanns från början 39 personer

Gästbloggare: Margaretha Weimar

Årets första bokfrukost ägnades åt Charlotte Rogans Livbåten. Boken har beskrivits som spänningsroman eller en psykologisk thriller. En klaustrofobisk bladvändare tyckte några av oss, medan andra invände att den avmätta, iakttagande texten knappast fick dem att leva sig in i dramat. Dock är vi alla överens om att texten är sparsmakad på ett sätt som väcker funderingar, vilket gör ”Livbåten” till en lysande bokcirkelbok.

För vi undrar alla vem är hon egentligen är, bokens unga berättare Grace?  Vad väljer hon att berätta för oss och vad utelämnar hon? Är hon en kall manipulatör som ljuger medvetet och överlagt? Eller är hon bara en ung kvinna med stark överlevnadsinstinkt som år 1914 råkade var med vid atlantångaren Empress Alexandras förlisning?

I det inledande kapitlet får vi veta att Grace är en av de överlevande från livbåt nummer 14, men också att hon är anklagad för mord. Hon skriver på uppdrag av sina advokater, vilka tror att en skriftlig redogörelse för omständigheterna i livbåten ökar hennes chanser till friande dom.

Vi frågade oss hur vi själva skulle reagera i samma situation? Skulle vi vara beredda att dö för att någon annan skulle få leva? Skulle vi sakta ge upp eller skulle vi härda ut? Skulle vi kunna att rå fisk, dricka saltvatten eller rent av förfalla till kannibalism? Kan någon överhuvudtaget på förhand föreställa sig hur hen kommer att reagera eller agera i en leva eller dö situation?

Det enda vi säkert kan enas om är att Grace var en överlevare…

Livbåten är amerikanska Charlotte Rogans debutroman. Hon var över 50 när hon debuterade häromåret efter att har skrivit i över 25 år. Hennes författardrömmar var en väl bevarad hemlighet. Under en period då hennes trillingar! var små, anlitade hon barnvakt för att kunna skriva. Hon tog bilen, körde runt kvarteret, smög in i garaget för att göra om samma manöver då det var dags för barnvakten att gå hem. Det där sistnämnda med barnvakten och garaget gör mig extra glad för att hon slutligen blev publicerad.

Livbåten. Charlotte Rogan. Utgiven 2013. På svenska av Bookmark förlag samma år

Publicerat

Ik Zlatan

Gillar man Zlatan och gillar man fotboll är den här ett måste. Du får lära känna Zlatan och vem han är och hans bakgrund och hans digra fotbollshistoria. Egentligen vet jag inte om något särskilt nytt kommer fram men det är ganska underhållande och intressant med alla turer i köpandet och säljandet av spelare mellan klubbar och även hur olika mentalitet och kultur det är i de olika klubbarna som Zlatan spelar i. Men jag måste erkänna att jag ibland skummar lite när fotbollsnörderiet blir för stort.

ik zlatanSå skriver Petra om  storsäljaren Jag är Zlatan Ibrahimovic. Boken som fick eboks-utlåningen att skjuta i höjden på biblioteken och spräcka deras budgetar. Det som också är intressant med boken är att David Lagercrantz fångar ton och språk hos Zlatan så perfekt. Jag ”hör” Zlatan när jag läser boken.

Jag har ingenting att förlora. Jag gav allt. Jag bara smällde på, och givetvis, jag märkte, de snackade om mig. “Vem tror han att han är” och sånt, och jag mumlade:”Far åt helvete!”och fortsatte bara. Jag tricksade på.

LL-Förlaget gav snart ut en lättlast Zlatan-bok som också blev en storsäljare. ”En lättläst bok från LL-förlaget har ett tydligt innehåll, språket är konkret och vardagligt utan att bli färglöst. Böckerna är ofta illustrerade, typsnittet är lättläst och den grafiska formen tydlig med mycket luft kring text och bild.” skriver de på sin webbplats.

Hur går det nu med språket? tänkte jag när jag började läsa Jag är Zlatan och det var spännande att se om tonen och drivet skulle finnas kvar i den här mer lättlästa versionen. Men faktum är att jag hör Zlatan på nästan samma sätt – det imponeras jag att återberättaren Mats Wänblad lyckas med.

Jag gav allt. Jag bara smällde på. Jag har ingenting att förlora. Jag tricksade och spelade tuffa killen.

Varje kapitel har en rubrik som Jag tände på en sekund, De skrek: Passa då Zlatan! som också gör att läsaren hålls kvar i den dramatik som en fotbollsmatch eller en fotbollsspelares liv kan vara. Sidorna är luftiga och texterna är ordnade i korta stycken om ca 5-6 rader samt blankrad mellan varje del Det finns en hel del dialog. Meningslängden är betydligt kortare och dynamiken i boken ligger också i variationen mellan korta och långa meningar.

Jag är Zlatan.  Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz.  Återberättare: Mats Wänblad. Utgiven på LL-förlaget 2012.

_____

Min bild är tagen på Schiphol, flygplatsen i Amsterdam, där man också gillar Zlatan.