Kategori: Recensioner

Publicerat

Stöld av babian av Anna Karolina,

13058160_O_1[1]

Jag är petig avseende kriminalromaner i polismiljö, det måste finnas ett visst mått av realism i polisarbetet för att jag ta till mig historien. I denna snygga debutroman behöver jag inte sukta, poliserna bär skyddsväst, samlas för ”utsättningar”, vid insatser har man ”brytpunkter”. Västerortspolisen i Solna ligger på rätt adress och hjältinnan jobbar i polisbil. Efter dessa detaljer har jag inga problem med att sluka boken som ibland liknar ett manus till en filmthriller.

Vi rör oss i huvudet på tre personer Amanda, Adnan och Magnus. Den unga polisen Amanda Pallers själ går i gråton, på ytan är hon en skicklig och rättrådig polis, ingen anar att hon är ute efter hämnd och hon är beredd att gå långt för att uppnå det hon föresatt sig. Både Magnus och Adnan har sina givna roller i den plan som Amanda utformat. Magnus Blomberg, polisbefäl med sociopatiska drag är kallhamrat hänsynslös, medan Adnan Nasimi, nyss frigiven efter att ha avtjänat straff för narkotikabrott utvecklas till att bli bokens mest intressanta karaktär.

Titeln då? En nioårig babianflicka vid namn Julia stjäls från Kolmårdens djurpark och när Amanda läser om stölden kommer hon att tänka på något hon hört berättas…

Anna_Karolina_1[1]Jag blev helt uppslukad av boken och hela tredje adventshelgen försvann medan jag läste. Upplösningen är både annorlunda och oförutsägbar och när man som jag har en viss lokalkännedom blir den rent av lysande. Spännande underhållning i bokform när den är som bäst. Fast Stöld av babian har mer djup än så – syftet med stölden av den lilla apan Julia snurrar fortfarande i min hjärna, så gör även tonårsgrabbens Samirs öde.

Stöld av babian är utgiven av Norstedts 2014.

 

Publicerat

Elefantens sinne av Marco Missiroli.

Skärmavbild-2014-04-19-kl_-16_05_29-98x153

En flicka cyklar på prästens katt och katten dör. Episoden är avhängig att det många år senare kommer en ny portvakt till ett bostadshus i Milano. En man som tidigare i livet verkat som präst. En man vid namn Pietro som tycks ha tappat tron på sin gud.

Med varsamma händer väver portvakten Pietro ett nät av omtanke kring de boende i huset. Poppi, advokaten med den stora sorgen, Luca den plågade unge läkaren och hans lilla dotter Sara, den förvuxne pojken Fernando och hans mor Viola. Det myllrar av skeenden, karaktärer och symbolik i denna italienska roman. Den spänner över de stora moraliska frågorna, dödshjälp, otrohet och människans livslott. Pietro tar hand om människorna i sitt hus och färdas runt Milano på sin bianchi, (cykel), och vi följer honom på slingriga till synes helt planlösa irrvägar.

Texten kräver stor uppmärksamhet, ibland blir den för ambitiös för sitt syfte, i alla fall för denna svenska som inte är bekant med katolicismen i det moderna Italien. Jag misstänker att jag av min okunskap missar väsentligheter. Eller är det så att  jag att jag missar grundtemat eftersom jag inte förstår slutet?
Jag föreslår att ni läser och återkommer till mig om hur ni tolkar Pietros handlingar och romanens slut. Persongalleriet är förtjusande och vem var egentligen den där flickan som körde ihjäl katten? Det finns mycket att fundera över i denna roman.

Utgiven av Contempo 2014 och översatt från italienskan av Maria Tell.

 

 

Publicerat

Brev från Europa – Paris n:o 5

bronMin följeslagare i Paris är Andras Lévi . Han kom hit från Budapest för att studera arkitektur.  Med sig har han ett uppdrag, nämligen att lämna över ett brev till en ung dam på Rue de Sévigné, strax intill där jag bor. Ganska snart efter att han kommer till Paris flyttar han till en vindskupa på Rue des Écoles 34. Jag är förstås där och tittar på den röda dörren.

Men saken är den att han bor inte där längre. Och Klara bor inte heller kvar på Rue de Sévigné. Året de träffades var 1937. Och båda var judiska.

Jag hänger Andras i hasorna ett tag ändå när han ovetande om det kommande kriget visar de vackra byggnaderna i Paris på ett helt nytt sätt.

1500-talspalatset Carnavalet med sina lågreliefer av de fyra årstiderna. […] Guimards synagoga på Rue Pavée vars fasad gick i flacka, mjuka vågor som en öppnad skriftrulle. […] vidare längs Rue Denfert-Rochereau där byggnaderna signerade Le Corbusier och Mallet-Stevens, Raymond Fischer och Pierre Patout stod med sina strama, rena linjer som utstrålade en sådan styrka i den bleka januaridagern.

Tack för det! Jag hade aldrig noterat detaljerna annars.

Åren går och 1937 blir 1938, 39, 40…45. Det blir fruktansvärt och sorgligt men omöjligt att sluta läsa. Den osynliga bron är ett riktigt välskrivet mastodontverk. Så mycket forskning författaren måste ha gjort. Det är detaljer och noggrannhet men motsatsen till katalogprosa. Jag följer hela krigets fasor från en annan horisont – Ungerns – än jag tidigare gjort. Det är vardag och konkretion. Det är krigshärd och klasskillnader. Och helt fantastiskt välberättat på många hundra sidor.

Den osynliga bron. Julie Orringer. Utgiven 2010. På svenska av Forum förlag 2012 i översättning av Ann Björkhem.

Publicerat

Fallers stora kärlek av Thommie Bayer.

Bayer-Thommie-Fallers-stora-kärlek-125-mm-bred[1]Som gubben i lådan dyker Marius Faller upp i Alexanders liv. Alexander som passerat de 30 har efter avslutade universitetsstudier hamnat i ett slags vakuum. Han driver ett antikvariat i Köln och lever bara i böckernas värld.

Om litteraturen är min kyrka, då lider jag nog under någon form av religiöst vansinne.

Marius Faller erbjuder Alexander att köpa en fantastisk boksamling, men även arbete som chaufför under en resa med bil genom Tyskland. Sakta börjar de två männen komma nära varandra och bli vänner. Språket är lågmält och flyter lätt med exakta formuleringar. Alexanders och Fallers samtal under körningen är fängslande och Alexanders grubblande och inte minst hans omsorg om en speciell antikvariatskund gör honom lätt att tycka om. Fallers sorg är svårare att greppa, kanske för att han skildras från den yngre Alexanders synvinkel.

Jag tänker att det är länge sedan jag läste om en manlig spirande vänskapsrelation skildrat av en manlig författare i en roman som inte är en deckare eller en thriller. Förvisso blir Faller en fadersgestalt för Alexander, men vänskap och respekt dem emellan är det likafullt. Mot slutet av boken har jag en aning om Fallers gåta. Jag förutsåg dock inte den lilla detalj som avslöjas först på en av bokens sista sidor och som ger romanen en helt annan dimension.

En sympatisk bok om en man som förhoppningsvis börjar ta för sig av livets möjligheter, utgiven av  Thorén & Lindskog 2014. Översatt från tyskan av Jörn Lindskog.