Recensioner – Sida 170 – Breakfast Book Club

2014/11/022014/11/01

De små subtila blinkningarna från Christoffer Carlsson till Maj Sjövall & Per Wahlöö.

På kvällen den trettonde november 1967 ösregnar det i Stockholm och 8 människor, samtliga passagerare på buss nummer 47, hittas skjutna. Den skrattande polisen av Sjövall & Wahlöö utkom 1968 och är enligt mig en av författarparets bästa romaner som inte oväntat också filmades av Hollywood 1973 med titeln ”The Laughing Policeman”. Per Wahlöö var med som manusförfattare, Walter Matthau och Bruce Dern spelade huvudrollerna.

Först på plats vid dödsbussen är de elakt porträtterade radiopoliserna Kristiansson och Kvant och här är vi framme vid Christoffer Carlsson vars romantitel Den osynlige mannen från Salem är en travesti på Sjövall & Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle. Romanen är en sann njutning för en Sjöwall & Wahlöö nörd. Det vimlar av små blinkningar till dessa den svenska kriminalromanens giganter. Det är så häftigt att Carlsson skapat ett par egna poliser á la Kristiansson och Kvant även om Carlsson inte skildrar sina riktigt lika skoningslöst. Fast häftigt och häftigt, förstår Carlsson hur nervös jag blir när hans poliser Larsson och Leifby dyker upp vid slutscenen i den osynlige? Jag menar med tanke på hur det slutade i den vedervärdige?

Men tillbaka till Den skrattande polisen. Einar Rönn är en favorit hos mig. Han är en begåvad polis men hans oförmåga att skriva begripliga rapporter samt det faktum att han börjar varje mening med ett norrländskt ”jo” gör att hans färdigheter förbises. Hans uppdrag i utredningen av bussmorden blir att vaka vid den ende överlevande passageraren för att försöka ta reda på vem som sköt. En uppgift som Rönn löser med bravur och jag älskar att Christoffer Carlsson uppmärksammar Rönns arbetsmetodik i sin senaste roman Den fallande detektiven. Rönn förtjänar så väldigt mycket att vara inspirationskälla! ( Ja, jag vet att Rönn inte finns på riktigt.)

Om du läst Sjövall & Wahlöö men inte läst på länge föreslår jag att du läser om i alla fall en, innan du läser Christoffer Carlsson. Inte alls nödvändigt naturligtvis, Carlssons romaner är jättebra och skickligt skrivna med noir och driv, men det där lilla mervärdet det ger att kunna sin Sjövall & Wahlöö går inte att förringa. Kolla på typsnittet i böckerna, fundera över Martin Becks adress och även över Benny Skackes stora yrkesdröm.

Du vet att du är nörd när du funderar över vad Christoffer Carlsson skulle kunna göra med följande:

Radiopolis Kvants öde.
Möjligheten att av misstag skjuta en polishund.
Skicka ett team av ”Särskilda Klantskallar” att bevaka statsministern.
Döpa en karaktär till Bulldozer, Rhea, Braket, Unda eller rentav Herrgott Nöjd.

Fast om ni frågar mig så tycker jag Christoffer Carlsson ännu en gång ska låta Einar Rönns ande sväva. Rönn sköt ju som han aldrig skjutit förr när han var med i den tre man stora insatsstyrkan i Terroristerna. Och ni som inte läst Sjövall & Wahlöö, det finns referenser till andra svenska kriminalromaner i Carlssons böcker som tex. att en kommissarie vid namn Bäckström blir utlånad till länskrim i Den fallande detektiven.

Fast i vilket fall som helst så böra alla läsa Den skrattande polisen, en klassiker och ett mästerverk!

Både Maj Sjövall & Per Wahlöö romaner om ett brott och Christoffer Carlsson finns utgivna på Piratförlaget.

2014/10/282014/10/27

Ljus Ljus Ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen.

Det är 1986, den ödesmättade sommaren efter att kärnkraftverket Tjernobyl exploderat. Bokens berätterska Mariia upplever både sin första kärlek och sin första sorg.

Mariia talar direkt till sina läsare och det tycks som om hon för första gången verkligen berättar om sommaren hon aldrig glömmer, sommaren då man i Finland ännu inte var medvetna om att det fallit ett radioaktiva regn utan fortsatte plocka bär och svamp som om ingenting hänt. Det var den sommaren då Mariia var fjorton år och levde i en familj full av tystnad, en familj där man ofta använde ordet: schh!

Jag tänker för mig själv att det nog inte är så vanligt förekommande för bokkaraktärer att leva i tysta familjer. Men Ljus Ljus Ljus är en sällsam roman. Sällsam för sin poesi och att huvudpersonen diskuterar direkt med oss läsare. En helt ovanligt underbar roman som riktar sig till unga men som trollbinder även mig som passerat de femtio. Jag färdas tillbaka till den bitterljuva känslan i att vara 14 år och jag känner så väl igen mig själv i Mariia.

Mariia förnimmer en stor sorg i sin älskade Mimis väsen, en bottenlös sorg omfattande så mycket, men framförallt sorg i att sakna trygghet. Mariia skriver att hon förstår att en av skillnaderna mellan henne och Mimi är att Mimi saknar botten medan Mariia har sin botten i mamma, pappa, storebror och katt. Jag grips av denna enkla men talande beskrivning av trygghet och kärlek. Flickorna är fulla av insikter och gryende vuxenhet. De dansar och älskar som vuxna men leker som barn och uppslukas av den stora allra vackraste kärleken. När hösten slutligen kommer finns ingen väg tillbaka, Mariia har för alltid lämnat barndomen och är vuxen.

Vilja-Tuulia Huotarinen fick Finlands Augustpris, Finlandia junior priset för Ljus Ljus Ljus 2011. Förutom ungdomsböcker skriver hon även poesi, något som är påtagligt i den vackert innerliga texten.

Ljus Ljus Ljus är översatt från finskan av Janina Orlov och utgiven av gilla böcker 2014.

2014/10/202014/10/19

Svarta Vatten av Attica Locke.

Staden är Houston, året är 1981, delstaten är Texas, landet är USA. Svarta vatten är förvisso en kriminalroman men också en skildring av miljöförstöring, arbetarklass och rasism. Attica Locke har arbetat som manusförfattare inom filmindustrin och det märks tydligt i denna hennes debutroman. Skickligt bygger hon upp en komplex historia med en filmisk dialog. Man kan i början av romanen förledas att tro att det rör sig om ännu en hårdkokt deckare av amerikanskt snitt men Svarta vatten är mer än så.

Advokaten Jay Porter får kämpa hårt för att få sin lilla advokatbyrå att gå runt. Han är en svart man på några och trettio, har fattig bakgrund, uppvuxen i ett område kallat Niggerville. Jay är gift med den unga Bernie vars far är predikant och aktiv i de svarta hamnarbetarnas kamp för bättre villkor.

Ingenting är enkelt för Jay, hans fru är gravid och han bär med sig en ständig oro för ekonomin. Hans svärfar och vänner tar för givet att han med sina juridiska kunskaper ska stötta sina gelikar i deras kamp. Vi förstår att han har en bakgrund som politiskt aktiv men att hans illusioner är krossade. När han av en slump blir indragen i händelsekedjan kring ett mord och trasslar han in sig i allt fler lögner och undanflykter. Ändå fortsätter han framåt såsom driven av en osynlig kraft.

Politik och lobbyism, fackföreningspampar och industrimagnater, en kvinnlig borgmästare och ett ruttet politiskt system bildar ram åt Jay Porters livsöde som förhoppningsvis inte är hugget i sten. Återigen slås jag av hur begränsade mina kunskaper om det enorma landet USA är, för den geografiska del samt de människor som Locke låter mig möta i sin roman, skildras sällan i den amerikanska litteratur som översätts till svenska.

Svarta Vatten är utgiven av Leopard Förlag 2014 och är översatt av Ia Lind.

2014/10/102014/10/09

Kanske är det allt du behöver veta: mina fem skäl att minnas den länge

Boken är full med vikta hörnor. Understrykning. Marginalklotter. Utropstecken. För språket är så vackert. Det är det första.

Här på den klippiga ön utanför Martha’s Vineyard bygger mormor och morfar Sinclair vackra hus med vackra namn till allesammans. Windemere till Penny, Red Gate till Carrie och Cuddletown till Bess. . Med ön som gräns finns alla möjligheter till familjedrama – vem bestämmer och vem ärver? Det är det andra

Cadence är där varje sommar med sin mamma och sina kusiner. Och så en sommar kommer Gat med ut till ön

Universum var gott för att han fanns i det. Jag älskade hålen i hans jeans och smutsen på hans nakna fötter och sårskorpan på hans armbåge och ärret som löptegenom ena ögonbrynet. Gat, min Gat.

Det är tredje.

Men vad händer den sommaren när Cadence hittas medvetslös och sargad nere vid stranden? Det som förändrar allt, som hon inte kan minnas och som hon bit för bit med anteckningar klistrade i taket försöker förstå. Det är det fjärde.

Så säreget berättad, så oväntat. Det är de femte.

Kanske är det allt du behöver veta. E Lockhart. Utgiven 2014. På svenska av Lavender Lit samma år i översättning av Carina Jansson