Recensioner – Sida 172 – Breakfast Book Club

2014/09/072014/09/06

Freudland av Mattias Leivinger

lr_freudland 1900-talets psykologi-giganter som karaktärer i en fantasyroman? Jag blev väldigt full i skratt och jättesugen på att läsa. Romanens huvudperson är Freud och i viss mån Jung. Jag är inte särskilt beläst inom fantasygenren, men för mig är Freudhall en klassisk fantasyroman. En magisk värld med gäckande natur, okända fiender, kampen mellan oliktänkande och inte minst kampen för överlevnad och makt.

Freud är en sympatisk huvudperson, jag gillar även Jung som har blivit krigaren i berättelsen. Jag har mindre till övers för behavioristen Skinner som förvisso är den mest underhållande karaktären men också den mest osympatiske i sin totala självuppfyllelse och maktfullkomlighet. Kanske man inte ska skratta så gott åt honom som jag gör, men han är oerhört roligt tecknad med sin övertygelse att hans teori om det sociala arvet är allena rådande. (Om ni inte känner till den riktige Skinners arbete kan det vara kul att googla.)

Inom Freud finns en sökare men få är de insikter han finner. Hans betraktande av människan leder istället till bestörtning och sorg inför högmod och grymhet. Klassisk fantasy alltså, men med klara blinkningar till psykologi. Freud sitter bredvid en utmattad kämpe vilken lättar sitt hjärta genom att berätta om sina drömmar medan Freud tyst lyssnar och antecknar. Det finns en dynamisk trio, kognitologer som nogsamt redogör för tanke, känsla och beteende, maktgalna behaviorister och svårtolkade psykodynamiker. I dialogerna nämns åtgärdsplaner och evidensbasering och i stridens hetta anklagar man varandra för att vara allmän-aggressiva men även för mindlessnessiferade hovnarrar.

Förmodligen har jag deltagit i ett par personalutvecklings-program för mycket. Jag tycker nämligen det är underbart roligt då en karaktär i en fantasyroman talar om att ge feedback. Eftersom det varit en sommar med begynnande valrörelse, småler jag även i mjugg när Freud tillägnar sig nedanstående insikt:

De här pratmakarna vet ingenting om de stora frågorna. De bara gissar sig fram precis som jag själv.

Det är faktiskt otroligt att hur väl psykologi och fantasy gifter sig i en roman!

Freudland är utgiven på Hoi Förlag 2014.

2014/08/252014/08/25

Sommarbokfrukost på Sigtuna litteraturfestival

Sommarbokfrukost, även om det ibland var kallt och regnigt. På olika sätt njöt vi av årets litteraturfestival i Sigtuna. Programpunkterna var många och intressanta. Läs när Petra Jankov Picha gör en jämförelse med bokmässan och listar allehanda för- och nackdelar!

Liksom förra året var Breakfast Book Club inbjudna att ha en bokfrukost på Stora Brännbo, och i år tillsammans med Majgull Axelsson. Det är mackor, kaffe och 100 personer fler än våra vanliga bokfrukostar. Förstås! Många är intresserade av Jag heter inte Miriam och samtalstonen blir omedelbart allvarlig.

Jag heter inte Miriam handlar om Miriam som föddes som den romska flickan Malika. Hon växte upp i Tyskland med sin familj men när andra världskriget brinner som värst har familjen slagits isär. Miriam och hennes lillebror förpassas till koncentrationslägren. Snart råds hon till att ta en annan flickas identitet. Miriam Goldberg. Malika släpper aldrig den nya identiteten under de vidrigheter hon utsätts för men känner skuld för att hon sviker sitt ursprung och folk.

Hela berättelsen utspelar sig under Miriams 85-årsdag som hon firar med sin lilla familj i Nässjö. Det var hit hon kom så småningom. Med vita bussarna. Hit till paradiset. Och sin ursprungliga identitet har hon gömt långt inom sig under alla år. Men nu vill hon berätta.

Lovorden är många om den här romanen och vi instämmer i alla ord som otäck, skrämmande aktuell, fantastisk, välberättad och ”nog får den väl Augustpriset”. Och Majgull Axelsson berättar om bokens tillblivelse så inlevelsefullt att vi nästan glömmer bort att vi ska samtala. (Men vi glömmer inte bort att föreviga oss!)

Jag heter inte Miriam. Majgull Axelsson. Utgiven av Brombergs 2014.

– – –

Förra årets sommarbokfrukost

Fotograf

2014/08/162014/08/16

Inte riktigt enligt plan av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg – Ljudboken

Jag behövde något lättsamt till öronen under min Mallorca-semester. Vid sökning på Storytel dök Inte riktigt enligt plan upp, inläst av författarna själva. Boken handlar om Paula och om Tom, ett par som skulle varit som klippt och skurna för varandra om de träffats i någon annan tid eller på någon annan plats än på Paulas bröllop.

Vartannat kapitel handlar om Paula och vartannat om Tom. Eftersom det rör sig om en författarinläsning så förstår ni kanske att det är Denise Rudberg som läser om Paula och Hugo Rehnberg som läser om Tom. Mycket lyckat grepp, ger extra personlighet åt karaktärerna.

Som alltid i Denise Rudbergs romaner bor personerna på Östermalm i Stockholm och har antingen goda inkomster eller en familjeförmögenhet. Kan nog irritera vissa läsare, men Paula och Tom rör sig i små cirklar av vänner och familj och jag tror att handlingen skulle fungera lika bra vart än i Sverige den utspelat sig, kunde faktiskt lika gärna varit Sundvall, Linköping eller Lund.

Jag blev rejält underhållen under lyssningen, handlingen är händelsedriven som ett filmmanus till en romantisk komedi och en rolig detalj är att man lagt sig vinn döpa varje kapitel med glimten i ögat. Det finns mycket ironi i texterna,( i alla fall enligt mig), jag skattade högt många gånger.

Så vill du ha en feelgood med situationskomik, driv och ironi – Lyssna på Denise och Hugo!

Inte riktigt enligt plan är utgiven av Lind & CO

2014/08/12

Jag läser i fem timmar

Jag lyssnar till Books on the Nightstand i sommar. Ett underbart program där de två programledarna diskuterar böcker och slikt. Eftersom jag har svårt att inte göra saker grundligt och metodiskt har jag fått lägga band på mig för att inte starta med program nummer ett för att därefter ta mig fram till veckans nummer 292. Skulle jag lyssna på alla skulle det ta sådär dryga 200 timmar. Och många av de timmarna vill jag ju ha till själva läsningen av alla de böcker man pratar om i programmen.Välj, Ann-Sofie, välj säger jag till mig själv.

Jag läser Linda Skugges 40 – constant reader och avbryter mig bara för att skriva ned de böcker hon nämner och lyssna till de låtar hon tar upp. Det är rakt och välskrivet. Om läsande och skrivande. Ångest och insikt och fullkomligt fascinerande. Efteråt är jag alldeles tom och tänker näe, är det redan slut? Och så börjar jag om från början.

Skugge läser 3,4,5, ibland många timmar varje dag. Constant reader, ju. Jag läser också mycket, men mindre än jag vill. Det är för att jag också är grundlig och metodisk med alla andra saker jag företar mig. I avsnitt 266 av BOTNS resoneras om hur man får tid att läsa. Var man kan läsa, hur man kan läsa och med matematiska uträkningar över hur mycket man hinner läsa om man skippar en tv-serie i veckan. 1 boksida i minuten gör att jag kan läsa en 300sidors på en kväll. Eller 2 x 40 – constant reader.

I Skugges bok får jag återuppta bekantskapen med Dorothy Parker – hon som skrev Constant Reader-kolumnen i The New Yorker på 20-talet. I en post på sin blogg skriver Linda Skugge så bra om Parker. Och, ja. Gissa vem som just nu jagar Parkers samlade noveller för att kunna gå igenom dem grundligt och metodiskt?

40 – constant reader. Linda Skugge. Utgiven av Piratförlaget 2014.