Kategori: Recensioner

Publicerat

Moderna etikettboken av Sofia Larsson

Jag ska på bröllop i Italien om lite mer än en vecka och har haft en del frågor kring klädkoden som gäller. För första gången på väldigt länge har jag behövt hjälp med så kallad vett och etikett-kunskap. Inget ont om Magdalena Ribbing (alls), men jag har liksom en tro och ett hopp om att dylika regler inte ska behövas för att klara sig. Så dyker då plötsligt en ny (inte så ny men 2008, och i relation till många andra, känns den ny) bok upp på mitt skrivbord, och bara för att den kom så lägligt blir jag nyfiken. Nya etikettboken tar upp saker som ställer hinder i vägen för oss som lever nu NU. Och som dessutom inte bryr oss så mycket om det som vi tycker ”vett och etikett” innebär.  Visst finns det oskrivna regler på hur man beter sig i olika situationer, hur vi formulerar oss och när. Men i vår tid, utifrån premisser som gäller NU. Så här skriver Sofia Larsson i förordet:

Jag tycker att ett bra riktmärke  för när en etikettregel ska läggas på hyllan är när folk har stora problem med att komma ihåg hur det egentligen ska vara. Regeln utformades någon gång när den var vettig och naturlig. När den slutar vara det, slutar man komma ihåg den per automatik. Och den har då spelat ut sin roll.

Befriande skönt och jag blir supersugen på att fortsätta läsa. Ett annat smakprov är när Sofia radar upp samtalsämnen som ALDRIG funkar (med ingående förklaringar till varför): Långa haranger som mest liknar ett cv. Totalsåga någon på festen. Olika dieter du testat, särskilt om du testar en just nu som gör att du oartigt tackar nej till all mat och dryck. Berätta slutet på filmer– av uppenbara skäl.

Oj va jag ska briljera på bröllopet.

Publicerat

Mellanstadier av Kalle Haglund

I torsdags såg jag Kalle Haglunds Brunnsgatanföreställningarna. Som vanligt oerhört stilsäkert, smart, skarpt, allvarligt och roligt. Om än lite ojämnt här och där. Helheten förblir dock en pärla värd att putsa upp trista dagar, när tron på människan sviktar. I samband med dessa fyra föreställningar ger Kalle Haglund också ut boken Mellanstadier. Samlade brev, sagor, tankar och idéer. Har man följt Kalle genom åren känns några av texterna igen, ibland har tankar utvecklats och bitvis är det helt nya alster. Breven till Åsa och berättelsen om hur Kalle ringde barnboksförfattaren Ulf Stark tillhör mina favoriter. Haglund är unik på många sätt. Som poet är bäddar han in diskbänksrealism i regnbågsfärgad romantik, hans sånger ger 70-talsnostalgin ytterligare en dimension och med tydlig självdistans visar han upp en person vars hela väsen vill göra skillnad, men där världens välbefinnande väger för tungt på de ensamma människoaxlarna. Verken är värda att läsas om och om och om igen. För varje gång märker man ett nytt sätt att se dem, kanske genom att förändra intonationen en aning. Samlingen är formgiven av Bold faces och finns att köpa i butik inom kort.

Publicerat

Rapport från frukostträff – Döden & co

Imorse slog vi nästan rekord i antal deltagare. Eller vi slog faktiskt rekord om vi räknar in Bob. Vi var då hela tretton runt bordet som diskuterade Lukas Moodyssons bok Döden & co. Som vanligt var åsikterna rejält splittrade och isär. Bra så. Det blir roligast diskussioner då.

Ungefär halva styrkan tänkte introvert, pretentiöst och tråkigt språk som var fullt av upprepningar. Andra halvan tänkte poetiskt, vackert, sant och äkta. En mycket bra beskrivning av en människas sorgearbete och kärlek till sin pappa.

Boken har en dramaturgisk kurva och en musikalisk ton. Vi enades om att hela boken är skriven i en stream of counciosness men tvärtom James Joyce eller Virginia Wolf så blir det aldrig svårläst och tungt.

Även om en del tyckte boken var ointressant så är den aldrig långsam eller svårläst. Det flyter även om det är tungt ibland och jobbigt att läsa hur han  vältrar sig i sin sorg.

Som en deltagare sa på ett ungefär:
– Det är som att lyssna på en vän som ältar. Man tycker det är skitjobbigt när vännen ska dra allting för hundrasjuttiofemte gången men man lyssnar ändå för man tycker om personen.

Jag reagerade en del på att den är så manlig. Alla kvinnor i bokenär antingen älskarinnor eller thailändska horor vilket känns lite sexistiskt, men inte många höll med. Jo, Johanna, som läst boken tidigare och recenserat här på Breakfast Book Club. Läs hennes recension här.

Vad tyckte du?

Publicerat

Att ringa Clara av Anna Schulze

Hör upp! Jag har läst en roman som faktiskt sitter som ett drömspel i min hjärna, fint och mycket tänkvärt. Liksom mjukt plingande, runt, runt snurrar det och släpper mig inte hur jag än försöker. Det kändes på en gång. Carolin och Clara, de två ungdomarna som möts i förberedande skola för högre musikstudier vid sexton års ålder. De är utlämnade till varandra på det internatboende utbildningen innebär.  Båda vilsna på olika sätt. Båda beroende av just det den andra har att ge.  I en svårförklarlig symbios lever de vägg i vägg, sida vid sida. Musiken har de gemensamt, Carolin på fiol, Clara på cello. Men framför allt har de fantasierna och längtan (och rädslan) efter livet som sen ska börja.

Vi får följa de bådas unga år genom den vuxna Carolins ögon, då hon refererar till deras historia för att försöka förstå det som nu händer. Varför svarar inte Clara? Varför kan hon inte bara vara som en vanlig människa? Bete sig som folk. Jag vill inte berätta mer, jag vill verkligen att ni läser själva. Jag tänker på alla med bipolär sjukdom, oroligt inre och oförklarliga mentala dippar. Och jag tänker att hur man än tolkar Anna Schulzes mjuka,  musikaliska  språk, är det en inblick i den mänskliga skörheten hon ger oss.

Missa inte, hörni.

ps. Så klart måste jag nu läsa Schulzes debut också, som jag helt missat. Längtar. ds