Kategori: Recensioner

Publicerat

Flickan från Paradiset

Agneta Sjödin är aktuell med sin roman om flickan Yemen som lever i någon omnämnd öken någonstans i mellanöstern. Det är en resa från förtryck och brutalt äktenskap mot att hitta lyckan.

Historien är ganska fin men det känns som man har läst den förrut. Dessutom innehåller den en hel del klyschor jag retar mig på. Å ena sidan är Yemen en stark kvinna som reser sig ur sitt brutala förhållande, å andra sidan är det bara män, män, män i boken som stärker henne och talar om hur hon ska göra. Från den älskade brodern till den mystiska vandringsmannen till den fantastiska älskaren. De kvinnor som finns i boken är svaga och veka och fulla av avundsjuka och missunnsamhet.

Man skriver att den är i Paulo Coelhos anda och jag förstår vad dom menar. Den är lite romantisk, sötsliskig och full av målande beskrivningar, lite för mycket av det goda, precis som hos Coelho.

Boken har fått en hel del uppmärksamhet i bloggvärlden på grund av det fina paketet som förlaget skickade ut. Läs mer om det här.

Publicerat

Emmy Morens dubbla liv av Barbara Voors

Den lät så lockande när jag först såg den. Titeln påminde om Veronicas dubbelliv, en film jag älskade på gymnasiet.
Hur som helst märkte jag snabbt att jag inte skulle drabbas så hårt av texten, som titeln fått mig att tro. Inte alls faktiskt. Emmy som söker svar på frågor, söker spänning och utmaningar, möter Emmy som gör detsamma, med andra förutsättningar och perspektiv. Genom brev följer vi deras steg mot en nära vänskap och till större förståelse. Och visst, så långt är allt mer än gott. Det är nog språket jag reagerar på. För jag får inte ihop det med karaktärerna. Jag vill så gärna att ”samtalen” ska kännas på riktigt, och bära tanken på dessa två människor, dessa två Emmy, hela vägen. Det må vara jag som är lättstött, men de låter inte som en 16-åring och en 29-åring. De låter som två påhittade figurer som småkrystat dödar tiden i hissen som går fasansfullt sakta.

Det bådar inte gott det här, tänker ni. Men jo, det bådar OK. Jag är besviken och jag har mycket att önska angående den här lilla boken, men jag är fortfarande glad att jag läste den. Det är något med dubbelheten som attraherar tror jag.

20110406-102248.jpg

Publicerat

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Lena som vanligtivs bloggar på Koalas kitchen har läst Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson åt oss. Här är hennes recension:

På baksidan står det: Jag inser att jag legat naken och tätt intill, varm och yrvaket glad. Och medan jag fnissat av hans kittlande andedräkt har han tänkt att han inte längre vill.

Olivia är dumpad. John vill inte längre vara ihop och hon fattar inte hur hon ska kunna överleva ensam. Vem är hon utan John, utan det perfekta förhållandet? Är hon verkligen en sån som bara kysser den hon älskar? Eller är det så enkelt som Danijel säger att man ska skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt?

Det var längesen jag läste ungdomsböcker och det första jag lägger märke till är språket. Det är några one-liners på nån sida och jag som vill sträckläsa blir först irriterad på allt bläddrande. Men det glömmer jag snabbt för sen kastas jag en hel del år tillbaka i tiden och är fast i alla virvlande tonårskänslor. När man är tonåring känns det som att allt är på liv och död. Inte minst för Olivia. Hon blir dumpad av John, hennes perfekte pojkvän som hon är så kär i och när han gör slut så känns det som om hon inte riktigt vet vem hon är utan honom. Så hon gör det klassiska. Först deppar hon, sen försöker hon få honom tillbaka. Med lite hjälp av sin vän Emma så provar hon en del olika sätt men nånstans på vägen så händer lite annat.

Boken innehåller det som hör till i de flesta tonåringars liv, lite fylla, lite hångel, lite obetänksamma beslut helt enkelt sånt som hör till när man är tonåring och ska hitta sig egen väg i livet. Boken handlar inte bara om Olivia utan personer i hennes närhet och jag tycker att just relationerna står i fokus i den här boken. Och att vara stark och sann mot sig själv. Igenkänningsfaktorn var hög stundtals och jag kan komma på mig själv med att sakna tonåringens förmåga att bara slänga sig ut i det okända.

En väldigt bra ungdomsbok.

Lena Larsson

Publicerat

Pappa Långben

Jag har läst om Pappa Långben. Det har flera andra i bokbloggssverige också. Det kändes bra så här inför aka-porrträffen som är nästa söndag. Det är en gammal favorit faktiskt som jag fick som barn när jag var med i B. Wahlströms bokklubb. Har läst den flera gånger men nu var det i alla fall säkert 25 år sen.
Boken handlar om Judy som växer upp på ett barnhem men tack vare en välvillig styrelseledamot för barnhemmets styrelse kan få gå på college. Mannen vill vara hemlig så Judy kallar honom pappa Långben efter att hon sett hans skugga och rygg.

Den är skriven 1912 och är ett intressant tidsdokument över hur det var att vara flicka och gå på college då. Den är skriven av Jean Webster som också skrivit akaporr-böckerna om Patty och Patty och Priscilla.

Boken ingår i Bonniers klassikerbox. Där finns också Agnes Cecilia som jag faktiskt inte har läst men ska sätta igång med snart.