Lånaren av Camilla Grebe & Carl-David Pärson

Tre mil från Gnesta i Sörmland ligger Sundby, en gudsförgäten håla inte helt olik Stephen Kings Derry. Hit skickas poliskvinnan Alba efter att ha slagit en kollega på käften. Omplacering till en cold case-grupp har man sagt henne men ingenting på avdelningen är som det borde och själva Sundby tycks bara vara befolkat av original. Staden har faktiskt blomstrat säger Albas enda kollega Tore, en gång fanns det en internationell militär forskningsanläggning här och även poliserna var betydligt fler än bara Tore och Alba. 

Till Sundby har också Marika, Leo och deras lilla dotter Bisse kommit för att bo. Familjen har lidit en svår förlust och behöver komma ifrån Stockholm för att försöka läka. Det är Marika som upplever det först, skakningarna i marken och att hon stundtals lämnar sin egen kropp och hemsöker andra. Föremål försvinner och kommer igen som om någon lånade dem. Det ligger nära till hands att misstänka det säregna paret i grannhuset, men de bedyrar att de är alldeles oskyldiga och att skakningarna förmodligen beror på sprängningar en bit bort.

Camilla Grebe är en favorit hos mig och här har hon skrivit tillsammans med sin son Carl-David Pärson och det är ett lyckat samarbete, jag gillade romanen skarpt. Ingen deckare, inte direkt någon skräck även om det är rejält läskigt ibland, utan en spänningsroman med övernaturliga inslag och obehagliga underligheter som håller läsaren alert. Och som jag gillade twisten på slutet, jag såg den inte komma! 

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023.

Zoopojken av Peter Hammarbäck

En ovanlig berättelse, lite naivistisk med humor och allvar i botten. Adam har sedan barnsben älskat djur och efter att i ung ålder förlorat flera nära och kära är det arbetet som djurskötare på en stor djurpark som ger hans liv mening. Djurparken har dock ekonomiska bekymmer, antalet besökare har stadigt sjunkit och den nya djurparkschefen Camilla försöker finna på råd. Hon anförtror Adam, som är äldst och kunnigast bland djurskötarna, ett antal mer eller mindre galna idéer för hur man skulle kunna öka lönsamheten. 

Adam är bestört och försöker påtala att djurparkens syfte är att bevara den biologiska mångfalden genom att hålla utrotningshotade arter och att det finns etiska regler att följa även när det gäller djur. Camilla väljer dock att inte lyssna och trots att jag blir rasande på henne kan jag inte låta bli att fnissa, det finns människor som hon, igenkänningen är stark. Och Camilla börjar få bekymmer, saker som hon inte räknat med inträffar och mitt skratt ljuder elakt när en oförutsedd händelse sker när hon har en middag för kvinnliga företagsledare utanför varghägnet. 

När nyheten om att djurparken ska ta över riktigt exotiska djur från en cirkus tar Adams liv en nygammal vändning. Jag berättar inte mer än så här, tyckte verkligen om Zoopojken, handlar om människans relation till djuren, hennes ofta totala hänsynslöshet och bristande vett, blandat med humor och värme. Det är en bok som passar alla, inte minst tror jag att ungdomar i tonåren kommer att gilla boken skarpt.

Utgiven på Bazar Förlag 2023.

Jag går nu. Tror jag

Jag går nu. Tror jag. En titel mitt i prick som beskriver den ambivalens som huvudpersonen Lotta känner. Hon har lämnat sin man Danne och flytt till sommarstugan hon ärvt av en släkting. Snabbt låter författaren oss förstå att Danne gjort något oförlåtligt, men vad? Likaså har något hänt på jobbet som gör att Lotta sagt upp sig med omedelbar verkan.

Bit för tid får vi veta hur Lotta liv sett ut, medan hon försöker inordna sig i det nya. Hur en ny chef kom till arbetet och helt enkelt frös ut Lotta, mobbade henne. Och ingen av arbetskamraterna reagerade eller fann det märkligt. Hur Danne kontrollerat och styrt henne och äktenskapet.

Det som sent omsider läsaren får veta, och här ska jag inte spoila någonting, får mig mest att tvivla. Hur kan en skilsmässa inte vara det som gäller för Lotta? Varför finns ens det där Tror jag? Men jag antar att självkänslan sakta brutits ned under åren. Varför skulle hon annars fortfarande tänka som hon gör?

Jag uppskattar det detaljerade berättandet: ”Jag reser mig, går några steg på de knarrande golvbrädorna, söker med blicken […] ” och så vidare. Detaljer av det slaget både ger lugn och skapar förväntan på att det snart ska hända något. Och jo, visst händer det. Men romanen är kanske snarare en berättelse om ett tillstånd, med väldigt långsam, lågmäld dramatik.

Jag går nu. Tror jag. Inger Lernevall. Utgiven 2023 hos Bazar förlag.

Lucy by the sea av Elizabeth Strout

Jag blir tillfreds och lycklig av att läsa Elizabeth Strout. Hennes romaner skildrar den vanliga lilla människan sådana som du och jag, våra livsberättelser från början till slut. En annan detalj som jag älskar är att hennes romaner fullkomligt ångar av livsvisdom och vänlighet även om karaktärerna är mer än kärva.

Hennes mest milda och vänliga karaktär är Lucy Barton som det finns fyra böcker om. Är ingen serie utan jag tror bara det blivit så. Jag rekommenderar dock att läsa böckerna om Lucy i ordning. I den sista Lucy by the sea kastas vi tillbaka till pandemins första vår, inte så länge sedan även om det känns så i alla fall för mig. William, (från Oh William), inser snabbt att det är mer än fara på färde med att stanna i New York och hyr ett hus i Maine. Han tar en aningen motsträvig Lucy med sig i bilen och kör norrut.

Lucy sörjer fortfarande sin make Davids död och isolationen och ovissheten om Covid 19 tär på henne, hon kan inte längre skriva. Hon finner dock en ny vän som hon promenerar med dagligen, Bob (från the Burgess boys), och så dyker flera av Strouts karaktärer upp igen även de som inte tidigare hört till Lucy Bartons universum.  Känns som att träffa gamla bekanta. Även Olive Kitteridge från boken som bär hennes namn, finns med på ett litet hörn. Kanske är boken om Olive som Strout fick Pulizerpriset för, henne allra bästa roman. Tycker också att Olive, igen som handlar om att blir gammal är ett litet mästerverk. Som sagt, Strout är en underbar författare så läs, läs,läs!

Strout ges ut på Forum i Sverige.