Kategori: Recensioner

Publicerat

Tio saker om Tio saker jag lärt mig om kärlek

Omslag från Norstedts – Panmacmillan – Penguin books

1. Titeln låter som en feel-good. Det är det inte.

2. Det tog en stund in i läsningen att få grepp om de båda jag-personerna: Alice och Daniel. Alice kommer hem för att hennes styvfar ligger för döden. Men vem är Daniel?

3. Berättelser i presens är inte min melodi.

4. Trots alla listor och ord är det inte Alice man lär känna utan Daniel. Tycker jag först.

5. Daniel är så väl gestaltad. En man att förstå. Hans värld är så utsatt.

6. Men sen ser jag det genomtänkta att jag precis om Daniel får lära känna Alice bit för bit eller sida för sida.

7. Jag ser inte om ord har färger som Daniel gör. Men jag skulle vilja.

8. Jag tycker mycket om de vindlande vägar boken tar. Den är inte förutsägbar.

9. Slutet är fulländat.

10. Jag undrar från var jag fick tips om den här boken? Tack i alla fall.

Tio saker jag lärt mig av kärlek. Sarah Butler. Utgiven 2012. På svenska 2013 hos Norstedts, i översättning av Eva Johansson. Omslagen här ovan – nog är väl Penguins snyggast?

Publicerat

Debutanten av Christina Erikson

Kriminalförfattaren Sandra Thulin begår självmord efter vad som sägs vara en svår depression. Hennes far vägrar dock att acceptera att någon annan dödsorsak än mord och lyckas till sist förmå polisen att återuppta förundersökningen. Fadern och änklingen har diametralt olika uppfattningar om Sandras mående under sin sista tid i livet och det står snart klart för polisen att båda männen bär på djupa aggressioner.

Som läsare får man gradvis bekanta sig med de båda männen. Bli varse att de båda två är kapabla till våld. Att deras avsky för varandra har växt till ett svart oförsonligt hat. Mellan männen står två små barn som de båda vill göra till bara sina. Bit för bit skalas lagren av och jag tänker att Debutanten är en pusseldeckare med en ständigt pågående fäktningsmatch mellan de två som stod den döda närmast. Ett ovanligt grepp som håller läsaren alert, själv sträckläser jag för det är så mycket jag måste får reda på. Som till exempel, hur dog Sandra egentligen? Olycka, mord, självmord? Är det fadern eller änklingen som tagit henne av daga eller är det någon helt annan?

I skuggorna gäckar den onde Forsete från de tidigare böckerna i serien. Kanske vi som läsare kommit svaret på gåtan vem hen egentligen är, lite närmare? Men det är omöjligt att veta, vi får helt enkelt läsa vidare när nästa bok kommer.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2021.

Publicerat

Andetag av Jennifer Niven

Den femtonåriga Ann-Sofie hade älskat den här boken. Men hon hade också reagerat på att 18-åriga Claudine så lydigt följer vad hennes mamma bestämmer. Saken är den att Claude och hennes bästis ska åka på en roadtrip nu när sommarlovet kommer. Men tillvaron vänds upp och ner när hon får veta att hennes föräldrar helt troligt ska skiljas. Det kommer som en chock såklart. Och viljan att åka iväg med kompisen blir ännu starkare och viktigare. Men nu bestämmer mamma: ”Vi ska vi åka till sommarhuset på ön. Jag förstår att du blir besviken men nu är det så.” Och Claude gör det.

Men nu ska direkt sägas att det är tur att Claude följer med till ön. Där träffar hon snart Jeremiah och det blir stor kärlek. De hänger, de samtalar, de gör saker ihop. Allt berättas så detaljerat och innerligt så att unga människor kan leva sig in i och känna för dem, med dem. Det gäller också sexualiteten. Också här är det inlevelsefullt och jag tror att så många tonåringar kommer att läsa och njuta av den kompletta kärleksberättelsen.

Det är också just den som gör att jag själv tröttnar och inser att jag inte är den rätta läsaren för boken. Jag uppslukas inte alls som jag till exempel gjorde av Som stjärnor i natten, utan läser på riktigt snabbt för att komma till slutet. Och det slutet gillar jag. Mycket.

—

Tidigare om Niven har jag skrivit så här.

Andetag. Jennifer Niven. Utgiven 2020. På svenska 2021 av Lilla Piratförlaget i översättning av Ylva Stålmarck.

Publicerat

Kärleken är att jag vill att du finns av Oskar Kroon

Det är Werner och allt börjar med händelsen på väg 23. Vildsvinen. Smällen. Hunden Boye som försvinner. Och pappa som skadas så svårt och hamnar i koma.

Livet som femtonåring är tillräckligt rörigt och svårt ändå. Och så detta. Skolkompisarna vet , men ingen förstår hur man ska vara mot Werner. Kanske bäst att vara som vanligt? Så att han inte börjar gråta kanske. Werners mamma som älskar poesi och döpt honom efter författare Aspenström oroar sig till bristningsgränsen. Är du deprimerad Werner?

Och så ser de filmsnutten på Youtube. Hunden som gör världens fångst. Den hunden, deras hund. Så han måste dra iväg och där är Zadie som vill vara med honom, som är knasig och rolig och inte kan en smack om poesi. De drar. Och det ordnar sig trots alla vedermödor och besvär.

Vänta på vind var en stor läsupplevelse för mig. Här får jag jobba mer för att engagera mig, kanske för att det går långsamt? Berättelsen är ju verkligen en fin skildring av saknaden efter en pappa, om oron och ångesten för vad som ska hända, så vad vet jag. Och att mitt i detta bli förälskad. Ömsint och inkännande. Språket vackert. Och så händelsen med hunden. Den får boken att vibrera och glänsa om du frågar mig.  

Kärleken är att jag vill att du finns. Oskar Kroon. Utgiven på Brombergs 2021. Det väldigt fina omslaget är gjort av Josefin Sundqvist.