Kategori: Recensioner

Publicerat

Bokfrukost om Övningar i mörker av Naja Marie Aidt

En fantastiskt fin roman som på blott 200 sidor skildrar ett helt kvinnoliv. Bokens huvudperson går i terapi för PTSD, vad som hänt vet inte läsaren från början. Hon kan inte jobba längre, hon isolerar sig och mår väldigt dåligt. Hon har fina väninnor och barn som står henne nära, men det hjälper inte, hon har mycket outrett inom sig och bär på många sorger.

Vi tyckte alla väldigt mycket om hur vänskapsrelationerna skildras, okomplicerade och innerliga och vi gillade att hon har olika relationer till  olika vänner, precis som vi. Relationerna till de tre sönerna och barnbarnen är så välskrivna, allt känns rätt och autentiskt. Vi tycker om henne, hon är en vänlig och omtänksam kvinna. 

Några röster från morgonen:

  • Så förtjust i boken
  • Barnbarnen fick ta plats
  • Hon fann till slut glädje i sådant hon inte gjort på många år
  • Vad är en ljusfest? Något danskt eller grönländskt?
  • Blomsteraffärsvännen var en underbar kompisklippa
  • Hon var på internationell författarscen för inte så länge sedan, attan att vi missade

I boken bryts texten av korta stycken berättade av en kvinna som varit på en fest för en 90-åring. Födelsedagsbarnet hade önskat att alla som var på festen skulle berätta en anekdot. Kvinnorna berättade och vi fascinerades av de olika korta små berättelserna. En av oss mindes att när Jamaica Kincaid var på bokmässan önskade hon precis det här, kanske Naja Marie Aidt var med och blev inspirerad? Ett lyckat grepp i boken i alla fall.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025, översatt av Ninni Holmqvist. 

Publicerat

Den hemliga författaren av Lindsey Kelk

En humoristisk feelgood om böcker och bokmänniskor som jag njutningsfullt lyssnade på i somras. Lågstadieläraren Sophie har skrivit en världssuccé inom romance-genren. På grund av sitt yrke och sin familj måste hon skriva under pseudonym, kollegerna skulle bli bestörta om de läste alla kärleksscener som boken innehåller. Hennes litterära föräldrar, mamman som är kritiker och pappan som är förläggare, skulle i sin tur skämmas ögonen ur sig!

Men det finns någon som är Sophie på spåren. Bokens formgivare Joe anar ugglor i mossen och allt ställs på sin spets när Sophies pappa ställer till med en stor födelsedagsfest dit gräddan av bokbranschen kommer för att fira. Det blir tydligt för Sophie att det i bokbranschen gissas vilt om vem som kan dölja sig bakom pseudonymen Este Cox, och att precis alla har en bestämd åsikt om boken, inte minst de som inte läst den.

Ju längre festen fortskrider, desto vansinnigare blir förvecklingarna och det är väldigt roligt. Attraktionen mellan Sophie och Joe, de skojiga karaktärerna och det humoristiska språket gav förstklassig underhållning boken igenom. En läsning som gjorde mig glad!

Utgiven på Pia & Co 2025, översatt av Molle Kanmert Sjölander.

Publicerat

Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler

Jösses vilken nagelbitare! En riktigt andlös feelbad där spänningen kryper under skinnet på läsaren. Så fort man tror man ska få en lugn stund kommer en ny twist. Det handlar om Marcus som efter avslutad skrivarkurs fick en världssuccé med en thriller, han dock inte lyckas dock skriva den svåra tvåan utan jobbar istället som brevbärare. Han blir förvånad när Ernst, en kompis från skrivarskolan, hör av sig och vill träffas och inte nog med det, han har ett ovanligt förslag. Marcus ska lämna ett manus till sin agent utan att berätta vem författaren är. Ernst har nämligen skrivit en thriller och eftersom han betraktas som en litterär stjärnförfattare vill han inte sätta sitt namn på verket och på så sätt riskera sitt rykte. 

Låt vågorna göra resten jämförs med Patricia Highsmiths böcker och det ligger definitivt något i det. Den vanliga människan som hamnar i ett sammanhang där allt hänger på en tunn tråd och där de tvingas utveckla egenskaper som ligger mycket långt ifrån deras karaktärer. Och de är bra på det nya, ni minns väl Highsmiths Ripley?  Man kan nog säga att Marcus inte är så pjokig han heller.  

Välförtjänt nominerad till årets bok och utgiven på Albert Bonniers förlag 2025.

Publicerat

Den förlorade trädgården

Det är intressant med böcker som börjar med ett slags facit. Som med utgångspunkt i en samtid blickar bakåt för att beskriva, förstå, klarlägga eller helt enkelt berätta hur det blev som det blev. Den förlorade trädgården placerar mig i en bil i Italien som besöker gamla gravar och ett litet barn kommer med en klok iakttagelse om de döda. Här får berättelsen om familjen Finzi-Contini starta och jag får omedelbart veta att de deporterades från staden och helt säkert mördades i ett koncentrationsläger under andra världskriget.

Men nu är det 1930-tal. Ännu blomstrar familjens trädgård. En fantastisk park så stor att det krävs cykel att ta sig runt. När separationslagar i staden Ferrara utestänger judar från tennisklubben anläggs en tennisbana i trädgården och ungdomar bjuds in. I centrum av de tennisspelande ungdomarna står berättaren och familjens dotter Micòl, Kärlekshistorien genomsyrar hela romanen, men haltar och blir aldrig av. Så är det när bara den ena vill men inte den andra. Jag njuter av ett vackert språk. Och fasar att läsa fram hur världen sakta faller samman. En förlorad trädgård och en förlorad kärlek och en förlorad värld.

Den förlorade trädgården. Giorgio Bassani. Utgiven 1962 och min svenska utgåva kom 2017 i översättning av Elisabeth von Törne-Arfwedson. Boken ingår i en svit och jag läser gärna vidare.