Inlägg

Publicerat

Frukostintervju med Jenny Fagerlund

Hon är en passionerad feelgood-fantast och har just kommit ut med sin fjärde bok i genren. Vi måste förstås kolla upp vad hon äter och läser till frukost!

Foto: Kajsa Göransson

God morgon Jenny! Vad äter du till frukost? 
God morgon. Det är lite olika men oftast gröt med blåbär, äpple, banan, hallon eller mango (beroende på vad vi har hemma). Jag brukar även dricka en eller två koppar te. På helgerna köper vi gärna nybakat bröd från bageriet i vårt kvarter eller så bakar vi scones. Vi brukar även lyxa till det med nygräddade croissanter (som vi köper frysta från Ica = bästa köpet). Ibland gör vi även smoothies och så sitter vi länge och äter och pratar, om ingen ska iväg på någon aktivitet. Med fyra barn är det oftast fullt upp kring frukostbordet. Men om jag är ensam läser jag oftast nyheterna på mobilen eller ett magasin. 

En bra morgonroman, vad kan det vara? 
En bra feelgoodroman. En bok att drömma sig bort och försvinna in i en stund. 

Feelgood passar vid alla tidpunkter på dygnet. Vad läser du just nu? 
Just nu läser jag Kärlek på menyn av Debbie Johnson. 

Vad använder du som bokmärke?
Jag viker hundöron …

Hundöron är ett klassiskt bokmärke, går ju även att vika hundöron i vissa e-readers! En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag samlar varje enskild författares böcker så att de får stå bredvid varandra. Och sen vill jag gärna att mina favoriter står på en hylla som är lätt att nå :=) 

Jag vet! Man behöver alltid kunna få fram en favorit snabbt när omläsningsandan faller på. Vad skriver du på just nu?
Just nu skriver jag på min femte feelgood-roman som planeras till hösten 2020. 

Tack för intervjun och fin läsning av din senaste roman Ett litet steg på vägen.

Publicerat

Jag hade så mycket

I i Trude Marstens roman Hem till mig får man följa läkaren Ove under 30 år och romanens tidshopp med flera år i taget är oerhört effektfull. Jag älskade den boken.

Det är därför jag är så spänd på att läsa Jag hade så mycket som är upplagd på samma sätt. Första gången man möter Monika är hon tretton. Tjurig och tonårig avslöjar hon pinsamheter om sin kusin för sin familj och alla blir irriterade. Sedan följer vi hennes liv ända in i 50-årsåldern. Jag blir lika tagen nu. Det krävs en stor författare att hålla samman ett sådant långt tidsspann och skapa en intressant berättelse.

Det är ingen enkel väg hon alltid väljer, Monika. Ibland blir jag trött och tänker att ja men förfan skärp dig. Som när hon träffar en barnlös man som tycker att det är hysteriskt att vilja åka hem till den femtonåriga dottern och Monika liksom fogar sig i det.

Ska man stanna i en relation, eller ska man gå? Det är en fråga som ligger som en filt över hela berättelsen. Monika föraktar sin äldre syster som valt villa och Volvo med en och samma man, men avundas i samma stund systern. Själv träffar hon flera män.

Hennes relation till dottern är inte enkel, inte heller till föräldrarna . Det är tankeväckande (och både hoppfullt och deprimerande) att se hur relationer till de allra närmaste kan utvecklas, avvecklas och förändras under livet. Allra särskilt tycker jag om moster Liv, så driven och samtidigt förlorar så mycket.

Som läsare får man verkligen vara med i Monika. I tanke, ord och handling. Hennes reflektioner är spännande och givande oavsett om man håller med henne eller inte. Vad är detta att leva ett gott liv kan man fråga sig om och om igen i läsningen.

Avslutningsvis måste jag ge ett hurra för det otroligt snygga omslaget. Det är Hanna Wendelbo som illustrerat. Men det norska är väldigt fint det också.
(Notera skillnaden i ordföljd. Det norska Så mye hadde jag blir Jag hade så mycket)

Jag hade så mycket. Trude Marstein i översättning av Lotta Eklund. Utgiven på svenska av Albert Bonniers 2019.

Publicerat

Det lilla galleriet i Solen av Marie Sammeli

Julias karriär som PR-konsult avslutas med avsked på grått papper efter ett ödesdigert mailutskick. När hennes alldeles för snygga sambo, läkaren Tom, får arbete i Kapstaden går hon med på att flytta dit. Snart befinner hon sig i en villaförort till Kapstaden, långt utanför sin bekvämlighetszon. Det går bra för sonen Theo i nya skolan men Julia känner sig ensam, (är ensam), och funderar över varför Tom sällan är hemma hos familjen. Naturligtvis har Tom en hemlig agenda.

En mycket snygg och välskriven debut, med en sympatisk hjältinna. Gillade verkligen Julia och övriga karaktärer, inte minst hunden Darth Vader som plötsligt blir Julias ansvar. Den blommande kärlekshistorien mellan ovan hundägare och hund är både humoristisk och fin. Det lilla galleriet i solen är kort och gott strålande underhållning med fart, fläkt och olyckliga omständigheter i precis lagom blandning för att skapa en perfekt feelgood. Marie Sammeli bor i Kapstaden sedan ett antal år. Sist i boken ger hon sina bästa Sydafrikatips.

Utgiven på Bladh by Bladh 2019.

Publicerat

Hörde vi ett hurra? Dags för bokmässan!

Ann-Sofie: Min 19:e mässa på raken. Tecken på jag blir äldre och klokare. Första året: mässkatalogen i ett fast handgrepp och många seminarier inringade. Ledordet var nytta och det var tunga föreläsningar. Å andra sidan var det drinken Mette-Marit uppe i Heaven 23. Jag har nog några goda idéer i år också, som att lyssna till utländska författarna. Men vis av erfarenheten (igen: äldre och klokare) vet jag att det brukar bli annorlunda när man är på plats. Man träffar någon som ska lyssna på det och det och så hänger man med.

Maggan: Jag hoppas på att få lyssna till Patrik Svensson som skrivit Ålevangeliet. Började på boken idag och slukade halva direkt. Vilken makalös text! Redan innan har jag kryssat för Han Kang, Audur Ava Olafsdottir, Tessa Hadley och Tayari Jones. Det finns ett seminarium som heter Ljudboken under lupp som jag ska försöka gå på, ljudböcker har ju varit min passion under fler år än Ann-Sofie bevistat bokmässan.

Ann-Sofie. Ja! Direkt när du säger Ålevangeliet känner jag ju att den författaren vill jag ju se! I övrigt hoppas jag också på mycket kaffe och muffins i montrarna. Och en pall att sjunka ner på. Och en och annan fin kasse. Och träffa många trevliga människor.

Maggan: Finns ju alltid många trevliga människor på mässan, ska bli jättehärligt att träffa många av våra bokbloggarkolleger! Så får man ju alltid syn på en massa författare som minglar runt eller åker hiss. Förra året träffade jag Suzanne Brögger i hissen flera gånger. Jag åkte också hiss med Jessica Gedin och hennes mamma Lena Friis Gedin som översatt Harry Potter- böckerna.

Ann-Sofie: Åh ja, det är trevligt att träffa alla! Och när det gäller författaridolerna är det är så fint att antingen låtsas att man minglar med författaridolerna eller också bli starstrucked. Apropå det kommer Ulf L att signera sin Vardagar 2.

Maggan: Vad jag ser framemot mest är det seminarium eller montersamtal som jag bara råkar hamna på och som visar sig vara helt fantastiskt! Blir alltid en eller kanske flera helt oförutsedda bokmässejuveler.

Ann-Sofie: Hurra för det!