Inlägg

Publicerat

Allt det här är sant

Man ska vara varsam med vad man skriver om andra i sina böcker. Så sa Gun-Britt Sundström på Bokmässan. Alla har inte möjlighet att skriva en roman och ”tala om hur det förhåller sig” . I romanen Allt det här är sant ställs det hela på sin spets. I centrum står författaren Fatima Ro vars första bok har blivit en kultroman för ungdomar. När hon börjar samla några av sina trognaste fans runt sig blir de överlyckliga, känner sig sedda och utvalda. De tar till sig hennes tankar kring hur äkta vänskap ser ut och sliter upp sina hjärtan och berättar allt för henne.

Vi kliver in i händelserna när Fatima Ros roman nummer två är publicerad. Genom videoinspelningar (transkript förstås), dagboksinlägg, mejl och utdrag ur den nya romanen får läsaren snabbt förstå att den handlar om allt det som de fyra kompisarna gjort och berättat för Fatima i förtroende. Konsekvenserna blir förödande.

Allt det här är sant är en bladvändare. Berättargreppet  med blandade texttyper är verkligen min favorit. (Trots att det denna gång inkluderar ”bok i boken”.) I de olika texterna får de inblandade sin egen unika röst. Men inte bara de fyra kompisarna blir ”lurade”. Det blir vi läsare också och i slutet gör berättelsen ett tvärt kast och gör mig om inte häpen så i alla fall att utbrista i ett ”nämen”.

Allt det här är sant av Lygia Day Peñaflor. Utgiven 2018. På svenska hos Vox by Opal.

Publicerat

Rymlingarna av Ulf Stark & Kitty Crowther

En skimrande vackert skriven bok för alla över 6 år. En gammal man och hans sonson rymmer till den skärgårdsö där farfadern bott hela sitt liv innan han blev för gammal och sjuk. Pojken är full av livsglädje, farfadern fylld av melankoli, de båda bär samma namn, Gottfrid. Relationen dem emellan är rak, enkel och självklar, till skillnad från förhållandet mellan lill-Gottfrids far och gamle Gottfrid. Varför antyds mellan raderna.

Rymningen sker på hösten och Kitty Crowthers bilder fångar textens sorgsna underfundighet. Som vuxen åker jag känslomässig berg och dalbana. Jag anar farfaderns bottenlösa sorg efter sin avlidna hustru samtidigt som jag gläds åt att han fick återvända hem en sista gång, det är uppenbart att han är i slutet av sitt livs höst. Jag grips och njuter av lill-Gottfrids finurlighet och hans omtänksamhet om sin farfar. Rymningsdagen kommer att vara med honom hela livet och kanske kommer han att se sin farfar och sin far i ett helt nytt ljus när han blir äldre.

Men som sagt, Rymlingarna är en bok med oändligt många bottnar, en vuxen annan läsare kanske ger er en helt annan bild av innehållet och ett barn gör det definitivt. Slutet är höljt i vemod. Ni förstår väl att ni bara måste läsa denna underbara bok.

Utgiven på Lilla Piratförlaget 2018.

Publicerat

Frukost is the sound of våran blogg

Det lilla sörplandet när första klunken kaffe når munnen. Knastret av mackan och gnisslet av osten! Vi älskar ju ljuden för frukost är vår livsluft och kärnan i hela Breakfast Book Club. Det är när vi ses och samtalar om en bok, och med frukostmackan i munnen, som det blir riktigt fint.

Finns det romaner som passar särskilt bra på morgnarna? Tja, det mesta lämpar sig faktiskt att starta dagen med. Men vissa kanske särskilt.

Så duka fram koppen, häll upp kaffet och läs någon av romanerna härnere. Happy breakfast!

Vardagar av Ulf Lundell. Gärna i uppläst form (av honom själv) Här kommer man i fatt sig själv, retar tillsammans med författaren upp sig en smula och skärper fokus på fåglarna.

Sanning och Skvaller av Curtis Sittenfeld. En mer än lyckad tolkning av klassiska Stolthet och fördom. Humor och skarpsinne samt en ljuvlig huvudkaraktär vid namn Liz Bennet som i början av boken inleder sin dag med en morgonjogg. Inspirerande för tränande människor.

Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden av Maggie O´Farell. Aldrig är människan så levande som när hon nuddas av döden. Livsbejakande för morgontrötta. ( Iofs livsbejakande för alla).

En bön för Owen Meany av John Irving. Owen föddes med en underlig röst och en underbar personlighet. Utspelas i New Hampshire på 50-talet. Försätter läsaren i nostalgisk stämning och djupa funderingar. Passar kanske bäst en ledig dag.

Den farliga resan av Tove Jansson. En bilderbok kanske skildrar en av de drömmar man drömmer strax innan man vaknar. Bilderna är mörkt suggestiva fram till den sista bilden som sjuder av solsken och trygghet. En bok för den som ofta drömmer mardrömmar.

Den siste samurajen av Helen De Witt. Ska sägas att boken passar dygnet om, men allra bäst på morgonen. Om Sibylla och hennes unge son Ludo som lär sig om män och livet genom att närstudera Kurosawas storfilm. Rolig och intagande och bra start på dagen.

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink. Hon är en lysande skribent! Med ett ord varje morgon kan det inte bli bättre.

och till sist. Frukost på Tiffanys av Truman Capote. Det blev aldrig någon frukost vad vi minns men likväl en bra roman.

______

Ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog


Publicerat

Manhattan Beach av Jennifer Egan

Först efter avslutad läsning förstår jag till fullo vilket fantastiskt snyggt första kapitel Jennifer Egan har skapat. Hon sätter tonen och kontexten när hon låter havet, Anna Kerrigan, hennes far Ed och gangstern Dexter Styles stråla samman vid Dexters magnifika villa några år innan bokens egentliga handling börjar. Även om det myllrar av intressanta och vältecknade karaktärer i romanen kan nog de fyra ovan urskiljas som mest signifikanta i denna historiska roman som utspelas i Brooklyn New York under 30 och 40-tal.

Anna Kerrigan är ung då hennes far försvinner spårlöst och hon tar över ansvaret för att försörja sin mor och handikappade syster. Kriget har brutit ut och hon får arbete på ett örlogsvarv i hamnen. Hon lägger snart märke till dykarna som iförda 100 kg tunga dykardräkter utför reparationer under vattnet. Det tar tid, kraft och möda men hon blir till slut varvets första kvinnliga dykare.

Mycket står mellan raderna i Manhattan Beach och jag sugs in i berättelsens stillsamma driv och melankoliska stämning. En känsla av fara finns närvarande i texten och jag har sällan läst en roman som så välförtjänt kan betecknas som en Noir. Jag fascineras av Anna, hennes styrka, mod och kärlek, inte minst till systern Lydia. Episoden när Anna tar med den allt svagare Lydia för att se havet är så vackert skriven. Förlaget har, på det så passande svarta omslaget, skrivit att ”Manhattan Beach är Jennifer Egans hyllning till det episka berättandet” och det är helt sant. Ordet episkt är så uttjatat att jag sällan väljer att ta det i min mun, men i fråga om Manhattan Beach är det rätt. Helt rätt.

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2018. Översättning av Niclas Nilsson.