Jag lyssnar till Books on the Nightstand i sommar. Ett underbart program där de två programledarna diskuterar böcker och slikt. Eftersom jag har svårt att inte göra saker grundligt och metodiskt har jag fått lägga band på mig för att inte starta med program nummer ett för att därefter ta mig fram till veckans nummer 292. Skulle jag lyssna på alla skulle det ta sådär dryga 200 timmar. Och många av de timmarna vill jag ju ha till själva läsningen av alla de böcker man pratar om i programmen.Välj, Ann-Sofie, välj säger jag till mig själv.
Jag läser Linda Skugges 40 – constant reader och avbryter mig bara för att skriva ned de böcker hon nämner och lyssna till de låtar hon tar upp. Det är rakt och välskrivet. Om läsande och skrivande. Ångest och insikt och fullkomligt fascinerande. Efteråt är jag alldeles tom och tänker näe, är det redan slut? Och så börjar jag om från början.
Skugge läser 3,4,5, ibland många timmar varje dag. Constant reader, ju. Jag läser också mycket, men mindre än jag vill. Det är för att jag också är grundlig och metodisk med alla andra saker jag företar mig. I avsnitt 266 av BOTNS resoneras om hur man får tid att läsa. Var man kan läsa, hur man kan läsa och med matematiska uträkningar över hur mycket man hinner läsa om man skippar en tv-serie i veckan. 1 boksida i minuten gör att jag kan läsa en 300sidors på en kväll. Eller 2 x 40 – constant reader.
I Skugges bok får jag återuppta bekantskapen med Dorothy Parker – hon som skrev Constant Reader-kolumnen i The New Yorker på 20-talet. I en post på sin blogg skriver Linda Skugge så bra om Parker. Och, ja. Gissa vem som just nu jagar Parkers samlade noveller för att kunna gå igenom dem grundligt och metodiskt?
40 – constant reader. Linda Skugge. Utgiven av Piratförlaget 2014.
