Americanah

I min privata läsklubb samlas vi ibland i vackra salar eftersom somliga av oss har tillgång till vackra salar att samlas i. Nu sitter vi i kvällsmörkret och tittar på Katarinahissens information om tid och temperatur och samtalar om Americanah.

18.02. Jag har hämtat en kopp kaffe och slagit mig ner. Jag tänker på när jag hörde Chimanda Ngozi Adichie läsa upp inledning till romanen. Det var på Stockholm Literature i höstas och allt lät så bra och jag ville börja läsa den på en gång.

18.05. Jag säger att jag beundrar författarens sätt att använda hårsalongen och håret som inramning och hur hon hela tiden använder platsen som bilder för det hon vill säga. Temperatur – 5.

18.14. Alla är rörande överens om att det är en välskriven välresearchad roman som är trovärdig som en dokumentär.

18.17. Varför detta bloggande, utbrister någon. Det blir för mycket!

18.18. Jag säger att själva bloggandet i boken är en skarp kontrast och ger ett annat perspektiv än det strikt personliga som huvudpersonerna annars har.

18.19. Det strikt personliga, säger någon, är allmängiltigt. Det räcker.

18.37. Jag känner för Ifemelu, säger jag när vi behandlar samtliga karaktärer. Vad återvänder hon till när hon far tillbaka till Lagos?

18.37. För håret, för att få ha håret på vilket jävla vis som helst. Det är ju därför.

18.38. Du menar på ett symboliskt plan, frågar jag.

18.38. Jag menar på ett bokstavligt plan. Man kan inte bo i ett land där man definieras av om håret är flätat eller inte.

18.38. Hon återvänder faktiskt för att hon älskar Obinze. Det är därför, säger någon.

19.01. Temperaturen är nu minus 6 grader. Sammanfattning: Americanah är storartad.

19.02. Americanah är en helt okej roman, säger någon.

Americanah. Chimanda Ngozi Adichie. Utgiven 2013. På svenska av Albert Bonniers förlag 2013.

17. Yvonne Vera

veraJungfrur av sten av Yvonne Vera. Jag vet att jag köpte denna bok på Akademibokhandeln 21 november 2005 (hej notering). Men varför läste jag den aldrig? (fint omslag)

16. Carol Shields och Stendagböckerna

I min hylla hittar jag Stendagböckerna och den har hamnat där alldeles nyligen. Jag köpte den på Bokbörsen eftersom jag visste att det ändå kunde dröja ett tag innan jag skulle läsa den.

Av Carol Shields har jag tidigare läst Mary Swann, en roman som handlar om en poet med samma namn. Hon kom med sina enkla dikter till förläggaren Frederic Cruzzi. Därefter mördades hon! Två litteraturvetare studerar Swanns diktning, Sarah Maloney och Morton Jimroy. Andra inblandade är bibliotekarien och gode vännen Rose Hindmarch. Många namn…Nå, var och en får varsin berättelse i romanen och i det sista kapitlet träffas de på ett symposium.

En litterär kriminalgåta slås det fast på bokens framsida och visst är romanen mysteriefylld. Ändå tycker jag att behållningen med boken är dels personporträtten, dels de olika stilar som författaren använder i de olika delarna. Symposiet är exempelvis skrivet i form av ett filmmanus. Sammantaget ger det en annorlunda läsupplevelse.

Så bloggade jag 2005 om boken. Så varför väcktes mitt intresse för Carol Shields igen? Därför.

– – – –

Jag städar min bokhylla för  #Blogg100.Detta är bloggy nummer 16

15. Maria Lang

LagnePå Universitetsbibblo i Gbg firas hundraårsjubileet av Maria Langs födelsedag . Här finns en liten utställning över några av hennes böckers olika omslag vid utgivningar genom tiderna. Jag vet inte hur många romaner hon har skrivit, men fyra av dem är ungdomsromaner och handlar om Katja.

En av dem ligger faktiskt i min städning-in-progress-hylla. Jag kanske får hyllningsläsa den på självaste födelsedagen 31 mars.

– – – –

Nagelfar du min rubriksättning i #blogg100? Det där med att ha hälsningar från hyllan hundra gånger i rubriken, nej det blev tjatigt. Städar min Att-läsa-hylla gör jag ändå. Den är åtta hyllmeter med böcker i dubbla rader. Tre är nu exemplariskt åtgärdade.

Jag städar min bokhylla för  #Blogg100.Detta är bloggy nummer 15