Inlägg

Publicerat

14. Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse

Idag har jag med tåg tagit mig till Göteborg. Det gillar jag; både tågresan och Göteborg. För några år sedan hävdade jag att jag läser alla romaner med ordet tåg i titeln. Det är en överdrift, men nästan sant. Så småningom hittade jag Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse en memoar av Howard Zinn.

Den borde varit med mig nu! Inte en tåglok överhuvudtaget faktiskt. När jag skrev bloggen fick jag en rad tågbokstips som Resande med tåg och andra noveller och Varning för tåg.

Jag vet inte hur jag ska sluta den här bloggyn så jag tittar ut genom fönstret istället. Nästa Skövde.

– – – –

Jag städar min bokhylla för  #Blogg100.Detta är bloggy nummer 14.

Publicerat

Torsdag vecka 11

Johanna K på Bokhora  undrar och jag svarar eftersom jag har  sådan kolla på mina bokhyllor just nu.

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Ulf Lundell.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Alla börjar på L. Johanna Lindbäck, Erlend Loe och … Ulf Lundell.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
På senaste läsklubbsträffen tipsades om En av oss sover. Fast det var ju mera en uppmaning att läsa till nästa gång vi träffas. Eftersom jag läser så galet lite just nu håller jag ögon och öron stängda för tips.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Det jag redan minns av Mats Kempe. Eftersom Katarina hade lyssnat på 45 minuter om att den var bra blev hon glad.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Nej, jag hade reserverat och hämtat Margaret Drabbles Istid, men lämnade tillbaka den oläst pga punkt 3.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Jag har läsavbrott pga galet mycket arbete. Så under läsning är Eleanor & Park, bara några sidor kvar. Psyksnack , Otrygg hamn  Jag hoppas att jag avslutar dem alldeles snart.

— – – – –

Jag kollar min bokhylla för  #Blogg100.Detta är bloggy nummer 13

Publicerat

Bukowski i vardande

Första gången jag hörde talas om Charles Bukowski var när en ung man (ungefär) sa:

Jag läser bara Charles Bukowski. Man behöver inget mer. Han har allt.

bukowskiPå ett sådant uttalande kan man reagera olika. Wow, vilken cool och karaktärsfast man. Eller stackare, du missar ju så mycket annat bra. Eller herregud, inskränkta människa!  Jag reagerade med ett Charles Bukowski, vem är det? och blicken jag då möttes av var *harkel* skarp.  Jag förstod att jag måste läsa, fick tag på Postverket och minns att jag tyckte den var hård och tuff, vilket passade mig väl på den tiden.

Nu är det dags för Charles Bukowski igen. Jacob Härnqvist har kommit ut med en spännande bok där han fotograferat Los Angeles, barer, hus, gator som på olika sätt hänger samman med Bukowski. Bilderna är skitsnygga och texterna är välskrivna och intressanta. Så jag tänker mig att jag läser ett par romaner tillsammans med den här fotoboken. Vem vet, jag kanske kommer att tycka att jag inte behöver något mer.

Publicerat

Hälsningar från bokhyllan 11

Ibland börjar jag på en bok som jag tror starkt på, men det går bara inte av olika skäl. En sådan bok är Den polske ryttaren av Antonio Munoz Molina. Jag skriver till Katarina som har rekommenderat den (och hennes bokval brukar vara perfekta för mig)

Det behöver kanske inte stämma varje gång. Jag läste till sidan 50 men mitt snötyngda kynne kommer inte överens med den här boken.

Efter första sidan tänkte jag att det här var en bok för mig. Efter 50 sidor tror jag inte det längre. Det är alla orden som gör att jag storknar. Satserna radas på varandra, med komman emellan till sidolånga meningar. Meningar där allt berättas, upprepas. Jag kan tänka mig att om man som du, ligger i vilstol i en het spansk stad och hjärnan går ner på lägre varv på grund av värmen så kommer man in i en rytm i den här boken. Jag tappar bort mig och lägger undan boken.

Jag var på väg att ge bort den, men Katarina hejar på i kommentarerna:

värme och ledig tid underlättar nog läsandet av den här bitvis besvärliga och lite bångstyriga romanen. Den blir dock mindre snårig i kommateringen efter hand, när man lär känna rytmen och karaktärerna så småningom och sugs in i stämningen. För mig är romanen som en slags rotfyllning; det en vacker och vemodig skildring av att hitta hem och höra hemma i både tid och rum.

Så kvar i hyllan blev den. Och väntar på sommaren.

– – – – –

Jag städar min bokhylla för #Blogg100.