Inlägg

Publicerat

Islossning av Barbara Voors

En far och dotter är på väg ut på isen en vacker senvinterdag.

Isen sjunger. Sedan ger den sig. Några veckor senare hittas de döda kropparna efter Fredrik och Elin. Kvar finns Iris som i ett slag förlorat man och dotter. Kvar finns också Sofie vars dotter Anneli var bästis med den döda Elin. Och kvar finns också Daniel, Fredriks bästa vän. Det finns ett före och det finns ett efter för dem alla.

I cirklar benar författaren upp hur relationerna ser och såg ut. Hon låter såväl Iris som Sofie och Daniel berätta ur sina perspektiv.  Iris som i ett Före finns hos Paul i Bretagne när hon träffar Fredrik och blir passionerat förälskad. Iris som i ett Efter betraktar de istider som funnits mellan henne och Fredrik. Daniel som bara vill veta hur olyckan gått till och tar till drastiska metoder och skäl för att få svar. Sofie som i sitt Efter är den bästa vännen. Men Före?

Jag tycker om det sakta berättandet. Att få stanna i tankar och händelseförlopp som inte går fort fram. Att sorgen är så väl beskriven. Spillrorna som är kvar, hur fogar man samman dem till något nytt? Språket är sparsmakat och vackert.  Framförallt tycker jag om Iris delar och också Sofies. Men Daniels perspektiv blir ett onödigt lager och slutet blir därför rörigt och oklart.

Tack till Linda på Enligt O som gav mig den här romanen som min januaribok. Läs vad hon tycker om Islossning. Februariboken hoppas jag att Hermia vill tipsa mig om.

Islossning. Barbara Voors. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2007.

 

Publicerat

Elevjuvelen

Sidan 90 i Vårens böcker ser jag den. Elevjuvelen. Tänker att det är inte ofta jag läser böcker om skolan. I romanen möter jag Cecilia, prakteleven som alltid haft MVG i alla ämnen. Till allas förskräckelse petar hon i sig mängder av tabletter, överlever och ändrar fokus i livet. Betygen är inte längre det viktiga utan i stället det (elev)politiska engagemanget. Hennes lärare Ninni är upprörd över att denna juvel slarvar bort talang och möjligheter och hör av sig:

– Hon skickar en massa konstig e-post till mig där hon skriver långa utläggningar om min skyldighet som klassens duktigaste elev att vara ett föredöme för de andra…

Cecilia tappar intresset också för vännen Alex, den svartklädda pojken som var mobbad under hela högstadiet. Han i sin tur hittar tillbaka till sin räddare från då, Robin och tillsammans smider de planer för Hämnden. I skolan börjar hot ringas in, slagord klottras på väggarna. Men vem står egentligen bakom? Minst lika viktiga i romanen är  Ylva, Cecilias mamma som efter skilsmässan kartongvins-dricker, inte så sällan tillsammans med sin mamma Agneta, Cecilias mormor. Också deras politiska engagemang får plats i boken.

Det här är en ambitiöst konstruerad roman, såväl till innehåll som form. Varje kapitel inleds med ett citat från litteraturen för att skapa ett anslag.

När skulle det väsentliga komma, det för vilken han levde? (Hjalmar Söderberg Ur novellen Med strömmen)

Ordvalet är lika ambitiöst och slarvas aldrig undan. Snarare tvärtom.  Det är en roman som ofta känns överlastad med ord.

Telefonsignalens surr, ett kurrande, spinnande ljud skär gällt genom sovrummet, får Agneta att vakna till med ett ryck. Hon sätter sig rakt upp i sängen, styrd av starka, kända krafter. Måste vara minnets, hågkomsternas obevekliga erfarenheter. Nattens surrealistiska bilder.

Satsradningar skapar också hög fart i ordflödet. Det är som om texten vill berätta om så många saker och är orolig för att läsaren ska missa något viktigt och avgörande.  Det blir för mycket för mig. Någon annan som läst?

Elevjuvelen. Kristina Wärring. Utgiven av Recito Förlag

Publicerat

Frukostintervjun: Susanna Alakoski

Foto: Sara Mac Key
Foto: Sara Mac Key

Susanna Alakoski slog igenom stort med romanen Svinalängorna. Den vann Augustpriset 2006 och blivit både filmatiserad och omsatt till teater. Hon har också gett ut flera antologier och boken Håpas du trifs bra i fengelset hade vi som allra första frukostbok här frukostklubben Breakfast Book Club. Idag är hon vår frukostgäst.

Godmorgon Susanna!
Vad äter du till frukost?

Finsk rågmacka med ost, kaffe med mjölk.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?

Morgontidning, alltid bråk om kulturdelen.

Vad läser du för bok just nu?
Flera: Ja till Liv!  av Liv Strömquist, Perspektiv på socialt arbete, Den stulna romanen av Nawal El Saadawi och Båten av Mam Le.

Är det typiskt för dig för dig?
Ja, det är typiskt mig, att läsa flera böcker på en gång.

En viktig boknördsfråga är vad du använder som bokmärke?
Det som ligger närmast till hands. Kan vara en servett, ett kvitto, en säkerhetsnål eller en penna. Ofta är det en penna faktiskt.

En lika viktig avslutande frågan förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Rörigt, men försöker ställa böcker i sektionerna: poesi, feminism, klass, ordböcker, fakta, romaner. Men högarna på golvet växer hela tiden och överallt ligger det instoppade böcker. Mina fönsterbräden börjar också fungera som bokhyllor, det är inte bra för blommorna.

Tack Susanna och ha en skön dag!

 

Publicerat

Två snabba läsningar gav mersmak

Hitta Violet park av Jenny Valentine. Lucas 16 år sörjer och saknar sin pappa som är borta. Han klandrar sin mamma, han klär sig i pappas kläder, han sticker ut och sticker upp. En natt råkar han gå in på en taxistation där en askurna är centralt placerad. Askan efter en Violet Park. Vem är hon? Och varför står hennes aska på hyllan på taxistationen? Och framförallt, vad har hon med Lucas pappa att göra?

En underhållande roman, välskriven och rolig i sin svärta. Jag störs ibland över Lucas sätt att prata – hör inga ungdomar tala som han gör – men vänjer mig efter ett tag och sugs in i berättelsen. Allra mest tycker jag om att författaren inte geggar ner sig i rosafluffiga lösningar utan bottnar i Lucas egna insikter. Jag läser gärna fler romaner av Jenny Valentine. (Utgiven på svenska av Atrium förlag 2011(

The Bad Beginning av Lemony Snicket. Den allra första boken i serien om syskonen Baudelaire. Jag köper den klockan 13 på English bookshop och blir omedelbart varnad av författaren

If you are interested in stories with happy endings you would be better off reading some other book. In this book, not only is there no happy ending, there is no happy beginning and very few happy things in the middle.

Ett par timmar senare är boken utläst. Mycket roligt historia om syskonen Baudelaires olyckliga öden. Föräldrarna omkommer i en brand på sidan två och snart kommer de att omhändertas av Count Olaf, en avlägsen, skum släkting som inte skyr några medel för att komma över den förmögenhet som Baudelaire-föräldrarna lämnat efter sig. Det låter förfärligt. Det är förfärligt. Men historien är så roligt berättad att jag skrattskrockar bakom boksidorna. Hur ska det gå för de stackars barnen?