Läsrapport: Besatta och Lacrimosa

Tänk om man läste Förlorade illusioner, och i stället för att flytta till New York, bo i ett vindsrum, ge ut sina dikter på eget förlag, skriva litteraturkritik och ha kärleksaffärer ― i stället för att leva sin egen version av Förlorade illusioner och så småningom skriva samma roman för 2000-talets Amerika ― tänk om man istället åkte till Balzacs hus och Madame Hanskas gods, läste vartenda ord Balzac någonsin skrev,  grävde fram varenda liten detalj man kunde hitta om honom. ― och sedan började skriva.

Det är den idén som ligger till grund för den här boken.

Så skriver Elif Batuman i sin fantastiska bok Besatta. Och så tänker jag att Eva-Marie Liffner gjorde  ―åkte till varje plats, läste vartenda ord C J L Almqvist någonsin skrev, grävde fram varenda liten detalj man kunde hitta om honom. För Lacrimosa är en sådan enastående bok att inget annat kan vara möjligt.

Du hasar av trygghet av Elin Grelsson

Det händer inte mycket i Saras liv. Hennes urtrista jobb och hennes jobbiga huvudvärk och killen som hon varit ihop med några år och de kommer aldrig till skott med någonting. Det går inte ens att prata om det. Det är jämngrått och jämntjockt och jag gillar verkligen verkligen lunken av händelselöshet. Dialogerna är i samma anda.

”Nu är åskan här.”
”Det verkar inte bättre.”
”Hoppas man hinner hem innan bara, tar du bussen eller har du bilen idag?”
”Nej, jag cyklar.”
”Oj, ja, då får vi hoppas du slipper åskan.”
”Ja det får vi verkligen göra.”

Från barndomen kommer glimtar, men för många och där tröttnar jag. De kanske också ska finnas som något förklarande, att man ska begripa Sara bättre. Men jag tycker inte att de tillför det. Nutiden hade räckt.  Saras olust och trötthet över hur allting är, det är verkligen säkert gestaltat. Mot slutet havererar det en smula. Såväl i Saras liv som i romanen. I något slags crescendo mellan nu och då och jakten på män som ska tillfredsställa något tomt hål i henne blir det något som inte hade behövts för min del. Lunken och den mentala andnöden räcker. Händelseförloppet kunde bara ha upphört. Men det är den enda invändningen jag har. Jag gillar den här romanen riktigt mycket.

Du hasar av trygghet. Elin Grelsson. Utgiven av Modernista 2011

Vinnaren av bokbloggarnas litteraturpris 2011: Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Breakfast Book Club smäller av ett rungade grattis till vinnarna av Bokbloggarnas litteraturpris 2011, årets bok utsedd av svenska bokbloggar – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elgren.

Cirkeln vann med 22 procent av rösterna. Cirkeln är första delen i en planerad trilogi av författarparet. Det är en berättelse om sex tonårstjejer i en liten stad i Sverige som heter Engelsfors. De har inget gemensamt men en elevs mystiska död för dem samman och för att själva överleva måste de samarbeta. Cirkeln ges ut av Rabén & Sjögren.

Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. Vi tyckte att det saknades ett litteraturpris i den flora som redan finns. 34 olika bokbloggar har nominerat ca 87 titlar. En jury bestående av 47 bokbloggar från nomineringsomgången 2010, fick rösta fram vinnaren bland de fjorton flest nominerade 2011.

På andra plats kom Korparna av Tomas Bannerhed, Weyler  förlag. På delad tredjeplats med exakt lika många röster kom Mörk jord av Belinda Bauer, Modernista, Den enögda kaninen av Christoper Carlsson, Piratförlaget och Gå hel, gå sönder av Sofia Nordin, Norstedts.

Priset består av ett diplom och en frukost delas ut under våren.

Islossning av Barbara Voors

En far och dotter är på väg ut på isen en vacker senvinterdag.

Isen sjunger. Sedan ger den sig. Några veckor senare hittas de döda kropparna efter Fredrik och Elin. Kvar finns Iris som i ett slag förlorat man och dotter. Kvar finns också Sofie vars dotter Anneli var bästis med den döda Elin. Och kvar finns också Daniel, Fredriks bästa vän. Det finns ett före och det finns ett efter för dem alla.

I cirklar benar författaren upp hur relationerna ser och såg ut. Hon låter såväl Iris som Sofie och Daniel berätta ur sina perspektiv.  Iris som i ett Före finns hos Paul i Bretagne när hon träffar Fredrik och blir passionerat förälskad. Iris som i ett Efter betraktar de istider som funnits mellan henne och Fredrik. Daniel som bara vill veta hur olyckan gått till och tar till drastiska metoder och skäl för att få svar. Sofie som i sitt Efter är den bästa vännen. Men Före?

Jag tycker om det sakta berättandet. Att få stanna i tankar och händelseförlopp som inte går fort fram. Att sorgen är så väl beskriven. Spillrorna som är kvar, hur fogar man samman dem till något nytt? Språket är sparsmakat och vackert.  Framförallt tycker jag om Iris delar och också Sofies. Men Daniels perspektiv blir ett onödigt lager och slutet blir därför rörigt och oklart.

Tack till Linda på Enligt O som gav mig den här romanen som min januaribok. Läs vad hon tycker om Islossning. Februariboken hoppas jag att Hermia vill tipsa mig om.

Islossning. Barbara Voors. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2007.