Inlägg

Publicerat

I självbiografiernas spår – brunchträff idag med memoartema

Vad är en memoar? Vad är en biografi? Diskussionerna gick varma idag till smakerna av chilikycklingröra, chevrekräm och torkade rödbetor på Långbro värdshus brunch. Det var Breakfast Book Clubs tredje arrangerade brunchträff och temat var memoarer och biografier. Vi hade alla läst, eller åtminstone haft ambitionen att läsa. Marilyn Monroes Fragment och Nina Hagens Bekännelser. Den senare kommer separat recension av i ett senare blogginlägg.

Marilyn Monroes Fragment är en samling av Monroes egna anteckningar, telefonklotter, dagboksblad, dikter, fotografier och andra personliga dokument som legat samlat i en låda på någon vind i en massa år men nu har getts ut som bok. Vi enades om att det nog var ungefär sånt som Marilyn hade lagt ut själv på sin facebooksida, om hon nu hade levt så hon kunde ha haft facebook men att det inte kändes riktigt okej eftersom hon nu själv inte fått vara med och bestämma vad som skulle läggas ut. Om man spånar vidare skulle man kunna påstå att biografier och memoarer idag skrivs hela tiden i de sociala medierna. Mina alla statusuppdateringar på facebook kan med ett par klick konverteras till wordformat och ätt enkelt omsättas till en bok om jag skulle vilja, men blir det en biografi för det? På sätt och vis. Jag hade med mig Linda Skugges utgivna dagböcker från 91-93 och vi enades om att det är en slags biografi, liksom andra dagböcker utgivna av olika författare.

Hur som, så rekommenderas att läsa Monroes Fragment i anslutning till någon annan biografi om henne, förslagsvis Joyce Carol Oates fiktiva biografi Blonde. Här har till exempel Bokmania recenserat Fragment och Blonde.

Lotten var på plats och passade på att tipsa om sin favorit i genren sportbiografier. Förutom Patrik Sjöbergs nyutkomna Det du inte såg (skriven tillsammans med Mattias Lutteman) så ville hon framhålla Ricky Bruch egenutgivna självbiografi Gladiatorns kam. En bok som hon lånade om och lånade om på biblioteket och som hon tillslut kopierade favoritsidor ur eftersom den inte finns att köpa längre. Biografin som getts ut på eget förlag är taffligt skriven och redigerad. Fetstil, kursivt, vokaler och gemener blandas i en salig röra men tydligen trollbinds man ändå av hans sätt att berätta och skriva om sitt liv.

Jag tipsade om min favorit Hågkomster från ett dåligt minne, en biografi om Monica Z som hon skrivit tillsammans med Tom Alandh. Det är en bok om en trasig kvinna som lever livet från dag till dag utan att tänka på ansvar och konsekvenser av sitt handlande. Mellan raderna kan man läsa om spriten som hennes bästa vän och boken blir väldigt bra eftersom den inte är en uppgörelse utan ett ärligt och talande porträtt. Vi nämnde många biografier just om älskade artister som inte var så himla mysiga som personer bakom fasaden, Monica Z, Cornelis, Beppe Wolgers med flera.

Övriga biografier som nämndes var:

Boy George – Take it like a man
Magdalena Graaf – Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig
Inga Tidblad – Då och nu
Frank Zappa – The real Frank Zappa Book
Mimi Pollak – Teaterlek
Barbro Svensson och Anna Wahlgren – Lill-Babs ”hon är jag”
Michael Palin – Diaries: 1969-1979
Agneta Ekman Wrangel – Hallon och torr champagne
Sven Lindberg och Elisabeth Sörenson – Sven Lindberg
Karl Gerhard – Med mitt goda minne
Jarl Kulle – Jag Kulle
Cynthia Lennon – John
Patti Smith – Just kids
Klas Gustafsson – Ett bluesliv (om Cornelis)
Klas Gustafsson – Bebbe (om Bebbe Wolgers)
Viktor Frankl – Livet måste ha mening
Benjamin Franklin – Självbiografi/Benjamin Franklin

Avslutningsvis. En biografi som är svår att låta bli att nämna nu för den är så aktuell med den efterföljande mediedebatten är ju Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, där hon nu i efterhand ger sig på sin förläggare och anklagar honom och menar att han aldrig borde ha gett ut boken eftersom hon är psykiskt sjuk. Gjorde förläggaren rätt eller fel? Vad tycker du? Och om någon skulle vilja skriva din biografi, vem skulle du vilja gjorde det?

Publicerat

En gästrecension från i somras…

I somras lottade vi ut två böcker här på BBC mot att vinnarna skrev varsin recension. Här är Therese Dahl som fick läsa Drottningen vänder blad:

Drottningen vänder blad är en underhållande och tänkvärd liten bok (endast 124 sidor lång) om böcker, läsning och vad det gör med oss. Den handlar helt sonika om drottningen av England och hennes nyuppväckta passion för läsning. Bennetts berättelse är lätt att ta till sig, både till form och innehåll och jag läser den med ett leende på läpparna. Jag känner så väl igen mig själv som bokläsare i många av scenerna. Ni vet när man inte vill slita sig från en berättelse som helt obarmhärtigt satt klorna i en. Eller när en bok gör så att alla ”måsten” blir tråkiga och något som man bara vill ha gjort, ett oundvikligt tvång. Och visst har det hänt att man smugglat med sig en bok vid sådana tillfällen när det egentligen inte passar sig.

Drottningens läsning får en skjuts av att hon träffar kökspojken som är i bokbussen och lånar böcker samtidigt som henne. Hon får boktips från bokbusschauffören men också från kökspojken. Relationen mellan drottningen och kökspojken växer och hon utser honom till sin egen boktipsare, bibliotekslånare och ja faktiskt också läsvän och han slipper jobba i köket längre. Det är fint tycker jag! Han får sedemera gå på universitetet tack vare detta vilket han antagligen inte hade kunnat göra annars. Och precis som i de flesta böcker så hittar vi även här en antagonist, här premiärministern, som endast ser de negativa aspekterna av drottningens läsning och gör allt i sin makt för att stoppa läslustans framgång.

Drottningen vänder blad är samtidigt en berättelse om den klasslösa läsningen. Alla kan njuta och uppskatta läsning oavsett klasstillhörighet, utbildning eller social bakgrund. Har man bara en läsupplevelse gemensamt så spelar inte resten nån roll. Man kan prata om böcker och det man upplever genom dem. Men då är det ju inte sagt att själva tolkningen blir densamma. Den styrs ju i mångt och mycket av de upplevelser vi haft, den bakgrund vi kommer från eller den utbildning vi fått. Det är nästan det finaste med boken, tycker jag. Läsning är för alla och alla borde få möjligheten att få ta del av litteraturens underbara värld!

Jag fick möjligheten att läsa Drottningen vänder blad tack vare Breakfast Book Club. Jag tackar och bockar och ber lite om ursäkt för en gravt försenad recension.

Drottningen vänder blad, författaren heter Alan Bennett, utgiven 2010 av Ordfront förlag.

Publicerat

En shiva – kan bli sju jävligt långa dagar

Under de senaste sju dagarna, säger rabbinen, har ni levt avskilda från världen och ägnat alla tankar åt döden. Att ta en promenad utomhus återknyter kontakten med de levande.

Pappa Foxman är död. Judd och hans syskon har samlats i barndomshemmet för att sitta shiva enligt pappas sista önskan. Sju dagar på låga stolar för att sörja och omhändertas av besökarna. I en strid ström kommer barndomsvänner, grannar och släktingar och konfronterar familjen inte bara mat utan med önskade och oönskade minnen – som en megaversion av Här är ditt liv.

Familjen sörjer. Men så väldigt avskilda från världen lever de inte under den här veckan. I den kompakta familjesamhörigheten blir de helt och hållet indragna i nya och gamla konflikter och är så illa tvungna att göra något åt det.

Jag roas av Jonathan Troppers sätt att berätta. Den sorgliga inramningen med shivan och många tragiska händelser. Det, i kombination med det absurda och roliga. Jag skrattar ofta åt det svartkomiska och vill ogärna lägga ifrån mig boken. Det judiska är en stark bonus i läsningen. Kaddish-läsningen på sabbatsdagen är verkligen fint återgiven. Men jag hakar däremot upp mig på  Judds sätt att betrakta sin fru Jen.  När han längtar tillbaka till ett fungerande äktenskap pratar han oftast om Jens utseende, snarare än om en komplex hel människa. Likaså störs jag på samma sätt när han betraktar kvinnor genom att beskriva deras kroppar. Bara.

Sammantaget hade jag det ändå bra när jag läste. Tropper kan väldigt på pricken beskriva och gestalta svåra känslor utan att det blir kladdigt eller sentimentalt. Här skrattar jag istället fram exakt, exakt! Hur bra är inte det!

Sju jävligt långa dagar. Jonathan Tropper. Utgiven 2009, på svenska av Gilla böcker 2011.

_______

Jag har läst och tyckt om Konsten att tala med en änkling tidigare.

Publicerat

Tematrio – Norden 2012

Lyran firar kommande bokmässa med att efterlysa nordisk litteratur.

Nu:

1. Danmark. Vi, de drunkade av Carsten Jensen. När jag skriver titeln längtar jag så otroligt mycket tillbaka till den här fantastiska romanen. Och till Marstal. Jag tror banne mig jag ska gå till sjöhistoriska i helgen och titta på vackra fartyg!

2. Norge. Isslottet av Tarjei Vesaas  är en magisk och vacker berättelse vars like jag inte kan räkna ut.

3. Finland. Tanten och krokodilen. Marete Mazzarella som handlar om allt möjligt. Om livet, om skrivande, om att åldras. Riktigt bra.

och så

4. Island. Bortsett från klassiker som Snorre Sturlasson och Egil Skallagrimsson, ingenting. Har ni läst från Island?