I helgen tog jag pick och pack och for ner till Norrköping för att bevisa årsträffen med det litterära sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren. Ester, som var mer känd som Merri Vik och som författare till de 48 böckerna om Lotta, utgivna av B. Wahlströms förlag med de klassiska röda ryggarna. Lotta har följts och älskats av många ungdomar och vuxna och det var drygt 40 personer som samlats i Norrköping för den årliga träffen och årsmötet. Traditionsenligt startade man med en stadspromenad där man följde Ester och Lottas fotspår. Ester Ringnér-Lundgren växte upp i Norrköping, gick här i skola och hade sommarstugan i Krokek. Mycket av Lotta-böckerna tror man därför utspelar sig här men det är inte bekräftat av författarinnan själv. Hon sa att det var en blandning mellan Norrköping, Göteborg och Solna.
Samling vi centralstationen i Norrköping.
Ordförande Marianne Ringnér, brorsdotter till Ester, hälsar välkomna.
Stadsvandringen börjar vid spåren vi Norrköpings järnvägsstation. Här sprang Lotta för att hinna med tåget som skulle gå till sin älskade i Stockholm, Paul, ur boken Alltid Lotta från 1980. Hon springer mot tåget som precis ska gå men då fälls bommarna, de blå-vit randiga, ner och Lotta blir fast.
Här står vi därför och betraktar de blåvita bommarna.
Vi går längs med en av Norrköpings promenader, den norra, och här ligger Pihlska skolan som Ester gick i mellan 1916 och 1924. Då hette den Norra flickläroverket.
Här står vi samlade på Tunnbindaregatan i Norrköping och försöker föreställa oss ett hus som sen länge är rivet. Här bodde Ester och växte upp.
Utanför Stadshuset togs den sedvanliga gruppbilden. I det här stadshuset ägde balen rum i boken Vilken vals, Lotta från 1968. I boken beskrivs salen med balustrad och ljuslampetter med rosafärgade skärmar på väggarna. Ingen av oss som var där kunde bekräfta att det verkligen fanns en sal som såg ut så inne i stadshuset men efter att ha rådfrågat några av mina släktingar kunde de bekräfta att balsalen verkligen är sådan som den beskrivs i böckerna. Dessutom uppkom diskussionen vad det var för skillnad mellan Rådhus och Stadshus men det lyckades vi inte reda ut ordentligt. Någon som vet?
Vid bron som korsar Strömmen bevittnar Lotta ett rån och när rånarna slänger sitt byte över broräcket, fångar Lotta den som står nedanför och tar hand om en stor brun läderportfölj som hon senare går till polisen med. I boken är miljöbeskrivningarna väldigt identiska med just den här platsen i Norrköping. Här ska Caisa läsa ett stycke ur boken där episoden äger rum, Det är Lotta förstås! från 1958.
Vi vandrar Draget upp. Drottninggatan. Här tror vi Häggströms konditori låg som får stor plats i boken Lotta i topp från 1967. Kamerorna åker fram.
På Stadsbiblioteket beundrar vi den fina vandringsutställningen om Lotta som stått här en tid men som nu ska flytta till Finspång.
Avslutningsvis får vi en trevlig genomgång av Villa Schwarz, det gamla biblioteket och konstmuseumet i Norrköping där Lotta (och för den delen även Ester) hängde en del. Här utspelar sig mycket av Esters inte lika kända böcker om Kri och Vimsi.
Träffen fortsatte sen med promenad till Strömsholmen och en utflykt till Söderköping, men tyvärr kunde jag inte vara med på resten. En mycket härlig dag blev det i alla fall med galet nördiga och trevliga människor som kunde allt om Lotta och böckerna i detalj. Jag lyssnade på spännande diskussioner om vilka kläder som Lotta hade på sig på vilket omslag och när det inte överrenstämde med böckernas innehåll och andra rena sakfel som deltagarna hade stenkoll på. På årsmöte valdes både ordförande och kassör om till sällskapets jublande.
Nästa årsträff planeras till Blekinge i augusti 2012.
Till psykoterapeuten Patricia Philips kommer en dag en man för att söka hjälp. Det visar sig att han inte kan låta bli att stjäla saker. Saker han inte vill ha men som han av olika skäl känner sig tvingad att sno åt sig ändå.